Matchanalys: Liverpool - Aston Villa
Liverpools käre kapten står för en omsvängande insats. Inte ens duglig i en halvlek för att i nästa tokdominera matchen genom crossbollar och genomskärare. Matchplanen från Brendan Rodgers sida gick toksnett och med John W. Henry på plats på läktaren hoppas man på att alla ska ha insett att ett pussel saknas i matchtruppen i dessa transfertider.
Generella tankar
Även om tanken kunde vara riktig att ställa ett ultraoffensivt lag på banan, så liknar detta 4-4-2 från Brendan Rodgers sida litegrann som ett naivt experiment. Liverpool fick betydligt mer kontroll på matchbilden i andra halvlek, där vi rent av tar över föreställningen. Aston Villa fick alldeles för mycket yta vid vår box i första halvlek dock och det är mest etablerat spel i vår tredjedel under den första halvleken.
Våra yttermittfältare för dagen (Raheem Sterling, Philippe Coutinho) kommer inte alls med i matchsekvenserna i första halvlek, och än en gång fick Coutinho utgå från en match, inget ovanligt nu för tiden. Coutinho har haft en sämre andrasäsong i laget, och är en missande pusselbit vid offensiva spelmoment denna säsong rent generellt. Aston Villa ställer sig högre upp i banan, vilket leder till ett passivt mittfält från Liverpools sida i första halvlek. Halvleken är annars en av de mer passiva halvlekarna under hela säsongen, bottennapp. Personligen tror jag att vi blev chockade över att se hur intensivt Aston Villa förflyttade sig kring deras mittfält under begynnelsen av matchen, och Rodgers gjorde en förändring i halvlek som stängde till just det gapet.
Här ser vi att Philippe Coutinho inte lyckades med överflyttningar av sina passningar under den tid han spelade under matchen. Vi ser också att av 25 passningar lyckades bara 18 av dessa, och att bollen förflyttades ganska så mycket i sidled snarare än framåt banan. När man bevittnade den första halvleken märkte man av att de längre bollarna var klurigare för Coutinho att slå idag, och han misslyckades oftare med dessa.
Offensivt spel
Liverpools mittfält flyttar upp för sent i matchsekvenser och detta ger en obalanserad centrallinje, något som Rodgers försökt förändra, backlinjen får därmed mer att göra med bollerövring än vad som var tanken. Steven Gerrard står för en urusel första halvlek, för att sedan svänga över till att bli dominerande i andra halvlek. Det som Gerrard har tappat som spelare är att han brister i koncentration i överflyttningar kring centralt mittfält och andra spelare får täcka upp för honom några gånger.
Ovan ser vi att av de sex nickdueller som Steven Gerrard gick in i så förlorade han samtliga dueller, 0 av 6 nickdueller var lyckade. För att vara en väldigt långt ner sittande mittfältare är detta ett uselt facit för en spelare vars främsta uppgift i matchen uppenbarligen ska vara att bland annat vinna boll åt laget. Ok, offensivt har Gerrard en del verktyg i sin låda, men man ska förutsätta att när han spelar som defensiv mittfältare att han ska ha ett bättre facit än så här i detta spelmoment.
Ett mer aggressivt Liverpool i andra halvlek dock, och fler anfall med ett mönster bakom sig skapas då. Gerrard var högst delaktig i den bättre halvleken, bland annat genom ett snabbare rörelsemönster och snabbare genombrottspassningar. Liverpool har ett tryck mot Aston Villas mål igenom andra halvlek, och om bara spelare som Luis Suarez kunde ha hittat den avgörande genomskäraren bättre hade vi gått från denna match med tre poäng.
Daniel Sturridge och Suarez byter varandras ytor väldigt ofta och få strukturerade anfall kom då till, bland annat i den 21:a minuten då Sturridge sköt högt över. Det som är iögonfallande med den matchsekvensen är varför vi inte fler gånger vänder spelets gång fortare när det var så uppenbart att passningarna från vårt mittfält blev så pass statiska. Våra bollhållare under matchen hade ingen överdriven kontroll på den sista passningen och en och annan crossboll blev då slutprodukten istället.
Att använda fasta situationer kunde ha varit en lösning, men det blev inte överdrivet många tillfällen att göra så. När grundspelet, det vill säga att få spelare rättvända inte fungerade optimalt så blir Liverpools kedjespel ganska så uddlöst.
Defensiv struktur
Trassel kring försvarslinjen redan i minut 1 när Kolo Touré går bort sig enormt i en nickduell och detta var något signifikativt för halvleken. I minut 7 följs det usla försvarsagerandet i första halvlek upp genom en nonchalant hemåtpassning från Glen Johnson. Antingen har Johnson inte grundtekniken för att slå längre bollar genom marken, eller så är han helt enkelt för nonchalant, något av dessa två är fallet.
Vid 0-1 är hela försvarslinjen för sega med att arbeta i defensiv zon, speciellt Touré blir rundad för lätt, men även resterande försvarslinje är för långt fram när den sista passningen slås. Gerrards positionsspel vid 0-1 kan ifrågasättas när han täcker yta istället för att täcka spelare. Speluppfattningen defensivt kan också ifrågasättas kring centralt mittfält, inte bara i denna match utan flertalet matcher denna säsong.
En bit innan 0-1 målet. Tre spelare som inte täcker den ende spelaren som Aston Villa har rushandes in i boxen. I Gerrards löpning in i vår box är det övertydligt att han tänker på bollbanan istället för Andreas Weimanns löpning och detta ger i det senare skedet Weimann övertaget som vi ser.
Weimann har löpt sig fri i sin lucka och styr enkelt in 0-1 sekunder senare.
Aston Villa hittade igenom passningsskuggorna vid flertal tillfällen och matchen kunde ha svängt över till deras favör igen i andra halvlek. Om det var två, tre man som täckte yta så bearbetade Liverpool sin försvarszon ganska ok i andra halvlek, men i första blev det svängdörrar rätt så rejält i detta moment. Spelavståndet defensivt var för tätt inpå i just denna match medan det i tidigare matcher varit för brett och långt, och detta är en talande faktor för att försvarsspelet inte har satts ordentligt denna säsong från Rodgers sida.
Rodgers taktik
Istället för att lägga tonvikten på att det var spelarna som svek taktiken vill jag hellre lägga skulden på Rodgers när han väljer 4-4-2 i första halvlek. Det är en sifferkombination som laget inte alls var vana vid, och speciellt efter en fin vinst borta mot Stoke borde man behållit samma vinstdrivande formation. Mittfältet hade ingen som helst påverkan (offensivt) på matchen under första halvlek, och det var här Rodgers hade tänkt fel. Och när anfallet för en gångs skull inte var synkat med mittfältet fick inte ens vår tränare ett enda rätt i den bedrövliga halvleken. I andra halvlek får man ge Brendan det att förändringarna, som var många, blev väldigt lyckade sett till bollinnehav och matchbild.
Källor: Viasatsport.se, FourfourTwo
