Matchanalys: Liverpool - Dortmund
Kanske, kanske tog inte motståndarna matchen på lika stort allvar, men Liverpools totala insats ska ändå inte på något sätt alls undervärderas. Detta var ett styrkebesked och ett meddelande om att laget med alla dess nya spelare har börjat att komma igång på allvar. Klart bästa insatsen under försäsongen.
Generella tankar
Redan efter fem minuter har vi fått bevittna flera avslut från Liverpools håll och denna match var vad som kan komma att ses som en försmak av säsongen. Matchtempot satt verkligen där det skulle äntligen. Ibland spelar Liverpool 4-1-2-1-2 och ibland spelar vi ett rent 4-3-3, det står klart att Brendan Rodgers tycker om att byta mellan dessa spelsystem under matcherna. Spelets gång underbyggs nästintill varje gång i anfallsförsök redan i backlinjen som för dagen såg extremt solida ut.
Till och med i nickspel är de fem längst bak trygga, som i minut 23. Nu vet man inte hur spelarna kände sig men med två så snabba mål plus att det bara är en träningsmatch så kanske man tog det lugnare i första halvlek efter det, varav därefter Dortmund kom in i matchen och hade mycket bollinnehav då istället. Under andra halvlek är det en scenförändring, då är det vi som trycker tillbaka Dortmund. En väldigt intressant sak är att Dortmund sällan faktiskt testade Simon Mignolet till att göra en räddning, mycket på grund av uppoffrandet av Liverpools alla tio utespelare.
Offensivt spel
En liten detalj är att Steven Gerrard nästintill alltid står med flera meters avstånd åt vänstersida i mittförsvaret, allt för att utnyttja sin högerfot bättre. Annars bildar Gerrard, precis som förra säsongen, ett block med mittbackarna, nu Dejan Lovren och Martin Skrtel. Ibland droppar Emre Can nedplans för att ge ett annat sorts alternativ till Gerrards uppspel.
Snacka om att komma in i gänget för Lovren.
Ifall man spelar mot Emre Can så måste det vara en jobbig motståndare att möta, för att han sannerligen vet hur man stannar upp passningsflöden, som i minut 28 två gånger om. Till och med när Can ”bara” ska rensa iväg en boll blir det till ett farligt läge, spelförståelsen sitter därmed där den ska. När vi väl spelar i diamantuppställningen så står Gerrard också ut för hans blockeringar till uppstart för anfall för Dortmund, samt att Gerrard är länken då och då mellan den sista passningen innan avslut från vårt håll.
Raheem Sterling skapar mycket yta för sig själv, det vill säga att han springer i rörelsemönster som är gynnsamma för både honom och medspelare, mycket riktigt händer det saker när Sterling bollbehandlar bollen. Brendan Rodgers har också sett till att endast värva in spelare som är bra med boll, och bolltrygga anfallsuppbyggnader såg vi många gånger i dag. Det man måste ge Dortmund är att vi blir tillbakatryckta rätt så rejält i slutet av första halvlek.
Ska detta bli säsongen då Sterling blir en superstjärna?
3-0-målet kan bara beskrivas som slarvigt spel från Dortmunds håll, men kombinationsspelet mellan Philippe Coutinho och Sterling är ändå fint att beskåda. Just att Coutinho gör mål är viktigt, förra säsongen fick han mycket spott och spe för att han gjorde för lite mål. I andra halvlek ser det helt ärligt mer ut som 4-3-3 än något annat. Vid 4-0 skulle triangelspelet återkomma, även om syftet med triangelspel i försvar kontra anfall är olika. I försvar vill du stänga igen zoner bland annat, i anfall vill du kunna ta dig fram med många alternativ. Den gemensamma nämnaren för Rodgers är att transportera fram bollen.
Defensiv struktur
Dejan Lovren alltså, vilken värvning. Bara framspelningen i minut 10, vilken senare skulle ge ett 1-0 mål för oss är världsklass på och Lovren hann till och med komma med i målprotokollet. Liverpool har länge byggt sin offensiv på triangelspel (offensivt sett), nu har triangelspelet nått backlinjen också inför denna säsong. Framför allt Steven Gerrard, Martin Skrtel och Mignolet kombinerade passningar i triangelform flertalet gånger tillsammans. Med ett så bolltryggt försvar växer lagets självförtroende också när man går framåt banan, eftersom man inte är lika oroliga över att tappa bort bollen där.
Överlag står vi för en väldigt samspelt försvarslinje, vilket kan ha verkat ovanligt, med tanke på de två nyförvärvens första match. Mittfältet är i sin tur hur trygga som helst i spelformen tillbakaspel. Under de första 26 minuterna av matcherna så marginaliserar/krymper Liverpool Dortmunds skottförsök varenda gång, jag skulle till och med gå så långt att säga att det var ett tag sedan en Liverpool-backlinje agerade på detta sätt (klockrent varenda gång) i spelets gång. Försvarsmässigt var första halvlek en push framåt.
Rodgers taktik
Jag tror att Brendan kanske ville se lite mer av Javier Manquillo medan han fick se allt hos Dejan Lovren. Det märktes redan från start att Rodgers tog denna match seriöst, och de sparsamma bytena i andra halvlek bekräftade detta. Han såg denna match som ”testet före testet” och han kom iväg med ett hyperfarligt lag, med fyra mål gjorda och noll insläppta. Det som var mest positivt, taktiskt sett, var de olika skillnaderna mellan olika spelsystem och hur pass väl alla spelare var vana vid dessa två spelsystem. Med en sådan stor trupp är det deluxe vad gäller alternativ över hur man vill se sitt lag spela.
