Matchanalys: Liverpool - WBA
Ett litet, litet steg på vägen tog Liverpool mot ett West Bromwich som stod upp bra.
Generella tankar
I det 4-2-3-1 som ställdes upp hittade den offensiva trean varandra dugligt, då och då till och med vid små ytor. Raheem Sterling är klart aktivast av dessa tre i upptakten av matchen. Men första halvlek svänger sedan över till att bli en tempofattig halvlek, även om det blixtrar till ibland ska sägas. Kontinuerligt fina uppbyggda anfall är en sällsynt syn. Liverpool skapar i andra halvlek ett två-mot-en-läge vid kanterna, vilket skapar stabilitet inne i vårt straffområde.
Det blir också lite mer fokus på omställningsspel för vår del i andra halvlek, något som flera spelare och tränare gillar. Adam Lallana var en profil som stack ut, kanske främst för hans förmåga att ta emot och sen vända med boll. Laget växer till sig en annan sorts dimension när Mario Balotelli kommer in i andra halvlek, men även Glen Johnson har varit saknad.
Offensivt spel
I så kallat cirkelspel rör sig Lallana väldigt fint från punkt 1 till punkt 2. Rent av skulle jag säga att mittfältet, speciellt i andra halvlek, flyttar in bollen från sidorna på ett korrekt sätt sett till uppställning. Lallana täcker ut boll på ett fint sätt när han screenar Stephane Sessegnon i minut 20. Det går precis åtta minuter i första halvlek då anfallsspelet stått still, då är det än en gång Lallana som skapar en fast offensiv situation. Enda minuset för dagen för Adam är en svag inskjutning i minut 36, där han hade flera alternativ att spela vidare bollen till, om han bara hade tittat upp. I andra halvlek baseras mittfältekvationerna runtomkring faktorn passa-och-möta kring den sista tredjedelen, därmed hade jag gärna sett ännu fler avslut än de som faktiskt fanns.
Precis som vanligt vinner Sterling fördelar vid frisparkssituationer, men jag för en, skulle säga att dessa fördelar nu för tiden handlar om överdriven bollteknik och acceleration, där han kan dra iväg från vem som helst när som helst. Rickie Lambert, som ser ut att ha ett träben emellanåt, bränner ett gyllene läge, serverat av Lallana i minut 12, och jag undrade vad fördelen med Lambert kontra Balotelli skulle vara egentligen. Lambert kommer minuter senare fel in i en 50/50-duell och trycker till hårt, istället för att gå runt spelaren. Ja, det tåls att sägas, anfallet kändes flera dimensioner fel med Lambert och utan Balotelli. Det man kan ge Lambert är hans fighting spirit, men vi behöver mål.
Här ovan ser vi att Balotelli har avfyrat överlägset flest skott i år, problemet har bara varit att många av skotten hamnat utanför målramen. Sterling å andra sidan, med bara tre skott mindre än italienaren, har 20% mer effektivitet vad gäller att hitta målet med sina skott. Vem kan man lita på mest då som ska testa målvakten? Fortfarande Steven Gerrard.
En liten detalj är att Sterling kommer till flera avslutslägen i andra halvlek, och den huvudsakliga orsaken till det är så kallade genombollar, bollen transporteras från punkt C till punkt D på ett snabbt sätt. Ofta finner du också mellanlänken, i dag Philippe Coutinho, som den som ska servera dessa bollar, men i princip kan Steven Gerrard eller Jordan Henderson också stå för dessa. Om vi får till denna adderade komponent ser vi mer och mer ut som förra säsongens Liverpool, och vi vet ju hur långt vi gick då.
Defensiv struktur
Alberto Moreno var mycket delaktig (men fasades ut allt eftersom) i uppspelsfasen till en början. Moreno, som vi vet har en mycket fin inläggsfot, borde få möjlighet att utöva dessa inlägg till det goda för oss. Varför vi inte använde oss av inläggsfoten, när utgångspositionen är så långt upp som den är i Morenos fall är en gåta. Än mer då Lambert spelade. Hur som helst agerar hans spanske kompanjon, Javier Manquillo, extremt slarvigt på en enkel boll i minut 22, vilket föranleder en hörna. Och vi vet ju vad defensiva fasta kan innebära.
Martin Skrtel och Dejan Lovren fick en behagligare match att arbeta med, då det var längs flankerna som WBA ville anfalla mest. Men, och ett stort men, när väl Skrtel och Lovren testas så ligger de bägge ganska ofta för långt efter bollhållare X i WBA, och är samtidigt erkänt långsamma, vilket gav WBA en beskärd del av skottavslut mot Simon Mignolet. Och det är också bolltapp i försvarslinjen som leder till 1-1.
Rodgers taktik
Ur ett managerperspektiv, kan första halvlek se rent av bedrövlig ut, förutom ljusglimten Lallana. I andra halvlek, när vi äntligen fick utöva vårt fantastiska omställningsspel, ser det absolut direkt redan bättre ut efter bara några minuter. Det är nämligen en stor skillnad på när vi tar ledningen gentemot släpper in det första målet. Detta vet Brendan Rodgers om så jag tror inte att han är överraskad över slutresultatet, detta var väntat.
