Matchanalys: Southampton - Liverpool
Ännu en fascinerande insats av Luis Suarez. Lagkamraterna tar raska kliv för att hjälpa till de också dock, och vi fick se en fulländad andra halvlek, som luktar att ambitionen möjligen kan höjas.
Generella tankar
Mönsteranfallen från Southampton må ha funnits i första halvlek, men antalet gånger Simon Mignolet verkligen testades var få. En av upprinnelserna till ett sådant anfall var i minut 43, då supertalangen Luke Shaw driver framåt kanten, sedermera lägger in ett inspel, bollen hoppas över och Jay Rodriguez tar ett avslut som verkligen ställer Mignolet. En sådan här insats kan vara precis det belgaren behöver för att återuppta säsongsinledningens form efter att ha darrat lite de senaste matcherna. Vad som annars kan sägas om Southampton är att de spelar ett klassiskt brittiskt spel, med inläggsfaser som nyckelpunkt, det är också motstånd som spelar ett klassiskt kantspel som har testat Liverpool i år.
Offensivt spel
De första fem minuterna skulle prägla Joe Allens match, en del djupledsökande i bollbanor, och ett intensivt sökande efter vilken spelyta han skulle uppta. Det utmynnade i att Allen ibland infann sig endast fem meter framför Steven Gerrard, allt för att effektivisera ett innermittfält.
Någon som kom helt fel in i matchen var Philippe Coutinho, bland annat borde han tagit fler hemåtlöpningar för att därmed länka sig samman med de tre lägre sittande mittfältarna. Även om Coutinhos spelstil främst är till för att skapa målchanser åt andra spelare behöver han själv också bollar att arbeta med tekniskt. Och när mittfältet faller av så djupt, blev Coutinhos utsatta utgångsposition alldeles för långt upp i banan.
Coutinhos innermittfältsspel, inte alls så deltagande, som är den ursprungliga tanken från Brendan Rodgers håll när man spelar i diamantform. Vad vi ser är spelet kring mittplan, där Coutinho inte lyckades komma ner och möta boll tillräckligt många gånger för att hans roll skulle vara effektiv nog. Något som kan ha lett till bytet.
Momentet som därefter uppstod var att i den diamantformade uppställningen som Brendan hade satt upp, fick brassen inte möjlighet att delta aktivt när bollen skulle spelas igenom i den första uppspelsfasen. Där Coutinho tidigare säsong var väldigt lyckosam i medtag har hans andrasäsong inneburit att han ibland får en egen motståndare som tar bort hans spelytor, vilket har gjort att han inte tar med bollen i rörelse, eller förlorar den i andraläget.
Även om det är ett försvarsmisstag som leder fram till 1-0 är skottet som avfyras av Luis Suarez väldigt vackert placerat. Att våra två anfallare hittar varandra till och med i ögonvrån är rätt uppenbart när de står för instickare i vartannat anfallsförsök. Det verkar som att när den ene sticker iväg på en diagonallöpning ser den andre denne alltid. Man ser sällan också bollar som spelas i sidled mot varandra från Daniel Sturridge och Suarez.
En sådan här passning, en centrerad crossboll från Allen skapar ett två mot två-läge för Sturridge och Suarez. En obefintlig spelyta förvandlas till en högkvalitativ målchans.
Sturridge löper sig fri, men misslyckas med passningen, alternativt att Suarez borde ha löpt smartare i boxen. Mål hade det högst förmodligen blivit annars. Att skapa en sådan farlig målchans på bara sex sekunder är ren magi.
Defensiv struktur
Till utvecklingens håll går Jon Flanagan, det märker man allra mest i hans iver att screena motståndare, detta är en aspekt som Flanagan har börjat utnyttja mer och mer i sitt spel. I minut 13 screenar han Adam Lallana helt perfekt till exempel. För att screena en spelare på ett sätt som inte förorsakar frispark måste man ligga steget före i rörelsemönstret, det gör Flanagan några gånger i dag. Flanagan har också lärt sig att styra sin motspelare, det vill säga att få sin motståndare att spela i en för det egna laget fördelaktig riktning.
Här ser vi Flanagans inspirerade halvlek. De ovala tecknen innebär fyra mottagningar som lyckats, duktigt för en ytterback att lära sig konsten att behandla bollen på bara en del ligastarter. Av fyra tacklingar lyckades hälften, inget märkvärdigt i sig, snarare så att rena tacklingar vill vi se mer av från Jon.
Southampton attackerade mer än gärna på just Flanagans kant första 25 minuterna också. I minut 29 får vi se prov på antingen ignorans, eller märkligt beteende från Glen Johnsons sida när han inte stöter på ett så pass skarpt inläggsläge för Chambers. Rent strukturellt sätts försvarslinjen på prov varannan minut de första 50 minuterna, ett underbetyg inte bara åt den lagdelen, utan även de tre framför denna lagdel.
Att praktisera ett lågt försvarsspel, det vill säga att starta sitt försvarsspel vid mittplan gjorde vi en hel del, tendensen fanns där att vi skulle falla av och täcka vår tredjedel istället också. Till vår fördel hade vi många man på egen planhalva, vilket är själva idén med ett lågt försvarsspel. Detta gick dock att komma runt för Southampton genom att enkelt vinkla uppspels- och inläggsfaserna till kanterna istället.
Som nämnt, blev mittfältets funktion, allra främst Coutinho alldeles för långa. Man kan likna det vid osynkade lagdelar, vilket skulle komma att få konsekvenser även för anfallen från Liverpool i första halvlek. Allen, Jordan Henderson & Gerrard har lägre utgångspositioner ett tag i första halvlek och det lämnade Coutinho med ett ansvar för presspel, något som brassen inte fullt ut behärskade. Även om det var figurerat att spela diamantliknande, blev det en vanlig syn att se Allen/Henderson falla för djupt ner för att det verkligen skulle se ut som en diamantuppställning, där Coutinho skulle få många bollar att arbeta med.
Rodgers taktik
Brendan begick ett stort fel när han förpassade Raheem Sterling till bänken i hopp om att dominera mittfältet, han hade en hel del tur att han inte blev mer straffad för det. Det var uppenbart att han hade valt ut fel spelartyp som länk mellan anfallen, när Sterling istället kom in tog Liverpool över matchbilden totalt. Spelet blev för långt under 45 minuter, något som Rodgers måste ta på sig.
4-3-3 (4-3-1-2) i defensiv zon måste inte vara fel, sättet som Mauricio Pochettino tog sig an matchen och sitt lag på ställde de exakta frågorna till vårt mittfält som Rodgers inte ville ha svar på, det måste sägas. Vid en del poängtapp tidigare under säsongen har en fråga kretsat kring varför de tre sittande mittfältarna faller så djupt ner, detta kunde ha straffat oss i dag också. Att Rodgers cementerar sitt lags spelidé efter 2-0 och stänger i princip alla löpvägar för Pochettinos män ger en dock fortsatta positiva vibbar för vår tränare.
Källor: FourFourTwo, Viasatsport.se
