Matchanalys: Stoke - Liverpool
Saknad som få har du varit Daniel Sturridge och vilken påverkan du sedan skulle komma att ha i denna match. Det märks klart och tydligt att Brendan Rodgers har börjat arbeta med det första tillslaget bland sina spelare och en historisk vinst kunde sedan plockas hem.
Generella tankar
De första fem minuterna av matchen karaktäriseras av att Stoke flyttar upp sitt lag i så kallade skenmanövrar, man vill ge sken av att vara det bollförande laget även om man inte riktigt är det i alla spelmoment. Många bollar går genom luftrummet till en början, något som Liverpool försöker bryta upp genom att spela bollen kort istället. Matchen präglas mest av att bollen sitter på foten på medspelare hos Liverpools spelare, precisionen har det tränats på med andra ord. I första halvlek är det mycket etablerat spel på vänsterkanten främst. Fördröjande av spelets gång såg vi mindre av från Liverpools sida, en skillnad gentemot tidigare matcher, speciellt i andra halvlek.
Offensivt spel
Luis Suarez har en märkbart usel första halvtimme, där det enda fina med den halvtimmen var försöket till genombrottsspel från Suarez sida i minut 9. Raheem Sterling å andra sidan visar upp funktionell teknik vid ett par tillfällen, slår avgörande passningar i framled och är spelbar nästintill hela tiden. Suarez tama frispark i den 29:e minuten talade sitt tydliga språk för Suarez halvlek. Att springa sig fri i djupled saknas som vanligt litegrann från Suarez sida, utan han gillar att ligga ute på kanterna och att bygga upp spelets gång djupare ner.
Det som Sterling å andra sidan gör bra som vanligt nu för tiden är att han sticker ifrån när han levererat den första passningen, och detta borde Brendan Rodgers utnyttja än mer. Sterling driver också framåt banan väldigt fint med bollen i ägo och om medspelarna hade varit mer aktiva hade detta lett till fler lägen. Vid 0-2 måste det sägas att det är ett undermåligt försvarsspel från Stokes sida, men samtidigt är Suarez smart nog att avväga bollbanan i det läget.
Här ser vi det jag var inne på, Luis Suarez förflyttningar under matchens gång. Vi ser att kring den sista tredjedelen så tycker Suarez om att bygga upp spelet och detta brukar leda till att vi är en man kort inne i boxen. Därför är Daniel Sturridges återkomst till laget instrumental för Liverpool.
Suarez går ut på kanten när Daniel Sturridge kom in i den 65:e minuten och detta skapade ett kedjespel mellan de tre längst fram som vi inte har fått bevittna, särskilt inte de senaste matcherna. Direkt när Sturridge varit inne på plan i två minuter skapar vi ett mönsteranfall, vilket föranleds av Cissokhos löpning på vänsterkanten. Sturridge ger oss alltid den fördelen att vi fungerar bättre i omställningarna när Sterling och Suarez drar isär motståndarsförsvar. Just på en omställning i minut 70 gör vi ett mål och effekten av att ha Sturridge på banan blir märkbar omgående. När vi vänder spelet är Sturridge som effektivast med andra ord.
Här ser vi hur en snabb omställning byggs upp med Daniel Sturridge, Suarez och Jordan Henderson. 4 mot 3-situation alltså, men där dessa tre drar iväg på separerande löpningar, och det ger i sin tur Liverpool en ”edge” i sitt omställningsspel. Slutprodukten kommer på nästa bild.
Suarez får fri sikt med Jack Butland och gör inget misstag såklart, utan 2-4 är ett faktum, men hela anfallet kunde endast byggas upp med en Sturridge som erbjuder spelbredd i en omställning, något som Liverpool saknade mot Chelsea och Manchester City tidigare matcher.
Defensiv struktur
Aly Cissokho har en mycket högre utgångposition i första halvlek jämfört med tidigare matcher från Cissokhos sida. Men han kommer inte särskilt långt i sina man-mot-man-dueller dock. Martin Skrtel och Kolo Touré inger bägge en defensiv trygghet i försvarslinjen fram tills slutet av första halvleken, speciellt går de bägge bort sig vid Stokes båda mål i matchen. Försvarslinjen står som koner och tittar på vid 2-2 och både Skrtel och Jordan Henderson är för stillastående i den sekvensen. Touré tar annars ofta ut sin man i brytningsmomentet och står för en trygg första halvlek. Men Liverpool har inte råd med att spelarna inte hinner med i överflyttningarna från motståndarnas sida, och snabbheten kring mittbackarna kunde stundtals ifrågasättas.
Steven Gerrard spelar matchen ut helt klart som defensiv mittfältare medan Lucas Leiva tar ett steg högre upp i banan. Gerrard hade det svårt för att kombinera sina passningar (vilka var ganska uddlösa) tillsammans med sina lagkamrater och Gerrard hamnade för långt bort från offensivt spelrum för att kunna ha en påverkan. Touré får till och med täcka upp för Gerrard vid två tillfällen, bland annat i minut 47 då Gerrard inte hann med överflyttningen. Men man måste ändå ge Gerrard det att han sätter dit en straff i ett avgörande läge i matchen. Kanske hade det varit en idé att inte placera Gerrard som ensam bollerövrare, för att Lucas såg inte alldeles bekväm ut i en regissörsroll heller.
Rodgers taktik
Brendan Rodgers tappar matchen totalt i första halvlek vid tvåmålsöverläge och hans matchcoachning de sista tio minuterna av första halvlek kan ifrågasättas. Rodgers ser en nöd i att flytta tillbaka laget i trängda situationer och det gör att försvarslinjen agerar osäkert. Liverpool får till en bra period bitvis under matchen, men ibland kan det tyckas att det blir lite väl för många sporradiska anfall och inte sammansatta anfall gång på gång. På något sätt och vis lyckades dock Rodgers få sitt Liverpool att bli sammanbitna i pausen och det får man ge Rodgers, även om Liverpool under första halvlek inte hade någon röd tråd i anfallsspelet. Han kan vara extra nöjd med Sturridges comeback dock, som ger Rodgers det taktiska pussel han vill ha offensivt.
Källor: Squawka, ViasatSport.se
