Matchanalys: West Ham - Liverpool
Underskattning å det grövsta när vi besökte West Ham. Efter två snabba mål i baken kunde vi aldrig riktig hitta den rätta rytmen tillbaka in i matchen, förutom en 30 minuter i andra halvlek där vi spelar ruskigt, ruskigt fint och bra.
Generella tankar
Att släppa in ytterligare ett mål på en defensiv fast situation, likt matchen före dess i ligan, är vår akilleshäl kan man säga. Det verkar inte spela någon roll vilka som bildar försvarsklungor för dagen, likväl vet vi om att vi är darriga på defensiva fasta. Många spelare ser ut som alibispelare i första halvlek, där både roll samt spelfördelning är obalanserade. Ostrukturerade anfall, nästan som att mittfältet inte var synkat med anfallet, eller ja, inte bara nästan. Man kan inte klandra Rodgers för att inte ha haft mod, däremot kan man klandra honom för valet av startelva, där Lucas Leiva och Fabio Borinis platser kan ifrågasättas. Borini spelade upp sig medan Lucas…
Spelet öppnar upp sig något efter halvlek, större ytor för alla inblandade på plan. Liverpool börjar komma rätt in i West Hams straffområde. Problemet var att bollhållaren ofta valde den felande länken att passa till kändes det som. Vi kunde gjort mer på våra offensiva fasta situationer dock. Maken till ett dominant lag på plan har man sällan sett, som i går i andra halvlek. Man kan inte klandra någon i hela startelva+tränare för att spela fegt i alla fall, det är hur vi går in i matchen och med vilken inställning som the blame finger kan pekas ut.
Av 462 passningar gick endast 379 till rätt adress, mer därtill, skapades bara fem chanser på alla dessa passningar. Att jämföra med West Ham som hade 194 passningar till rätt adress, men ändå skapade chanser ändå. Kanske har bollinnehavet blivit för viktigt, både nu och mot Aston Villa.
Offensivt spel
”Förarbetet” till 2-0 för West Ham orsakas av Steven Gerrard, där han missar en tackling, senare passar i fel riktning. Brendan flyttar direkt upp Henderson som offensiv mittfältare efter 2-0. Det blev ett för ”segt” mittfält, vilket det oftast blir när Gerrard och Lucas spelar tillsammans. Kort sagt ska det räcka med en städgumma framför en backlinje.
Långsiktigt sagt kanske Lucas har gjort sitt i detta nyanpassade spelsystem, han passar varken in i diamanten, eller 4-3-3, tyvärr. Motståndaren kan hur enkelt som helst dra isär vårt mittfält när man spelar med två långsamma spelare på samma gång och framför allt, på samma position. Speciellt djupledslöpningar emot oss, vare sig med Lucas eller med så Jordan Henderson, var vi sårbara mot. Vi har alltid spelat bättre med en långlöpande innermitt som ska ge en annan flexibilitet än vad Gerrard ger. Gerrard börjar dock hitta sin rytm något i andra halvlek, med snabbare passningsmönster bland annat.
Gerrards passningsmönster under matchen. 40 av 49 passningar hamnar till rätt adress. Bekymret är bara att så kallade farliga bollar syntes sällan från vår kapten.
Man förstår inte varför Mario Balotelli måste droppa ner bollen så konstant. Varför inte möta bollen och dra iväg på en löpning istället? Att komma och möta bollen när Super Mario passar bolläget vidare kan vara viktigt, samtidigt är det inte orsaken till varför vi köpte Balotelli. Skillnaden när han går på eget avslut ser man i 2-1-målet. Det är för avsluten vi köpte honom. Emellertid måste man förstå Brendan Rodgers, som har byggt sitt spelsystem på mobila och flexibla anfallare. Att integrera italienaren kommer visa sig vara A o O för oss. Fullt förståeligt är det också att Brendan gärna fortsätter med denna struktur, då den faktiskt gav oss en andraplats förra säsongen.
Borini tar ett felbeslut när han går på skott istället för assist i minut 54. Det man måste ge Borini många gånger är att han visar sig vara spelbar vid multipla tillfällen. Balotellis överlägsna fysik kostar honom frisparkar såklart, även om han kunde visa sig vara smartare och utnyttja denna fysik på ett annat sätt, som Zlatan Ibrahimovic ungefär.
Kartan ovanför visar generellt hur pass delaktig Balotelli var i våra anfall. Vad vi ser är att han bara blev bättre och bättre ju längre matchen led mot sitt bittra slut. Och då har man tänkt på allt från tacklingar till dribblingar.
Defensiv struktur
När Lovren bara lyfter ut bollen (medvetet) för att ett byte ska göras så vet man att situationen är allvarlig. Vi går ner på en trebackslinje i minut 21, smart drag av Rodgers. Öppnare ytor skapades förvisso emot oss i vår defensiv, offensivt sett fick vi till en extra dimension med bytet. Lovren visar hängivenhet till klubben Liverpool när han halvskadad spelare vidare. Stort attribut att ha som spelare.
Alberto Moreno fortsätter att gå från viss klarhet till mer klarhet, när han bland annat visar upp stor spelförståelse i vissa lägen. Moreno får en ganska så fri roll i andra halvlek, där han visade upp att han älskar att komma in i den så kallade tredjeluckan fler än en gång. Rent generellt så fick West Ham till ett driv i sina kontringar och försvarslinjen kunde inte slå sig till ro.
Rodgers taktik
Brendan försöker så gott han kan vända resultattavlan till något att ta med sig, och visst, vi dominerar andra halvlek så gott som. Men det är hur man går in i matchen som är uppseendeväckande, vi verkade inte alls redo för vad som väntade oss. Att skylla på skador fungerar inte heller längre, vi ska vara täckta av nya spelare vad gäller den sektionen. Det man kan ta med sig är att vi spelar ut West Ham i deras hemmaborg med stora noter dessutom i andra halvlek. Efterspelet efter matchen känns dock som dåliga bortförklaringar.
Källor: FourFourTwo, Squawka
