Redaktionen sammanfattar – Del 1
Redaktionen svarar på om det finns något positivt att ta med sig från säsongen och varför Liverpool har haft så förtvivlat svårt att göra mål.
Låt oss springa rakt in i den stora elefanten i rummet: finns det över huvud taget något positivt för Liverpoolsupportrar att hämta från den gångna säsongen?
Utöver att säsongen äntligen är över så nej, det tycker jag inte. I stort sett hade vi en kort period efter nyår då vi spelade bra och resultaten gick vår väg, men stora delar av hösten och våren var långa perioder av besvikelse. Visst var en reaktion på att Luis Suarez och indirekt också Daniel Sturridge försvunnit att förvänta, men att spelet skulle se så taffligt ut nästan hela säsongen hade jag inte räknat med. Något jag inte heller räknat med var att vi skulle avsluta säsongen på närmast sämsta tänkbara sätt. 1-6 mot Stoke hade väl å andra sidan ingen förväntat sig…
/Björn
Ja för Böfvelen. Hendersons mörsare mot City, Coutinhos fina fötter och att vi fick njuta av den fantastiske Steven Gerrard en sista säsong. Han lämnar medan han fortfarande presterar på den högsta nivån.
Det var på kort sikt. På lång sikt så är det precis i fotbollen som i livet, det är resan som är målet. Ännu en säsong med så mycket glädje, förtvivlan och allt däremellan kan läggas till handlingarna. Matcherna har många gånger setts i trevligt sällskap och så många diskussioner under året har i vanlig ordning handlat om fotboll i allmänhet och Liverpool i synnerhet. Alla säsonger med fotboll är bra säsonger.
/Carl-Martin
Nej, är min första deprimerande tanke baserad på känslan så nära inpå säsongsavslutning. Sedan kommer jag på att ombyggnationen och utökningen av Anfield äntligen har kommit igång. Överlag fortsätter klubben att ur ett årsredovisningsperspektiv se allt starkare ut och det är en tröst att luta sig mot när det rent sportsligt inte finns så mycket att glädjas åt.
/Mattias
Tre saker. 1. Simon Mignolets uppåtstigande formkurva från julen och framåt. 2. Philippe Coutinhos förhäxande distansskott som satt i parti och minut under våren. Hur han växte in i den avgörande kuggen i laget och som just nu ser ut att vara vår enda spelare av världsklasspotential. 3. Etableringen av Mamadou Sakho som den mest pålitliga och säkra mittbacken i laget.
/Per
Efter att ha suttit ett bra tag och funderat måste jag ändå till slut erkänna för mig själv att jag inte kan komma på något. Jag har svårt att hitta en enda ren positiv detalj med den gångna säsongen. Det har i mångt och mycket varit en deppig säsong, från början till slut. Från säsongsinledningen, Champions League-fiaskot, Europa League-fiaskotl och Cup-förlusterna till säsongsavslutningen och 6-1 mot Stoke.
/Alexander
”Positivt” är ett lite väl starkt ord att använda, men små ljusglimtar i mörkret finns ändå. Under en lång period av säsongen släppte vi in extremt få mål och slog nästan klubbrekord, något vi annars saknat under Rodgers. En annan positiv sak att lyfta fram är ungdomsutvecklingen. En handfull ungdomsspelare gick ut på lån under förra säsongen. Jordon Ibe kom tillbaka och slog sig in i startelvan, Jordan Rossiter gjorde mål i sin debut för Liverpool och nästa säsong spelar Liverpool potentiellt med ligans yngsta trupp.
/Lucas
Det faktum att laget var ligans mest formstarkaste från slutet december till mitten av mars då man under 13 matcher vann tio och spelade tre oavgjorda visar att laget trots allt besitter stor potential och att det finns en grund att bygga på.
/Johan
Varför har vi så förtvivlat svårt att ens spela oss till målchanser och än mindre göra mål?
Vi måste minnas att säsongen 2013/2014 var bisarr på många sätt men framförallt i antalet mål på fasta situationer som laget levererade. Nu när Steven Gerrard inte längre förmådde att leverera på samma sätt tappade laget runt 15 mål (sett till normal utdelning under en säsong) från fasta. Men ska vi peka på en enda sak skulle jag säga avsaknaden av Daniel Sturridge. 2013/14 var Liverpool ett lag som var byggt på fart och än mer fart. När vi sedan tappar vår enda fartfyllda anfallare var det inte lika längre lika farligt att möta Liverpool i form av kontringshot och snabba omställningar. Dessutom är Sturridge mer än fart. Han är mål. Det är mål med högern, vänster, huvudet, i straffområdet, utanför. För även om det emellanåt såg förtvivlat svårt ut skapade Liverpool sina chanser till att vinna en handfull matcher (som antingen slutade i kryss eller förlust) men på grund av en oförmåga att omvandla chanser till mål föll laget kort.
/Per
Detta problem tror jag grundar sig i Brendan Rodgers ovilja och okunskap att skapa ett balanserat fotbollslag. Defensiven var aldrig bra under hans första säsong i klubben, den var sämre förra säsongen och det går att argumentera för att den blivit ännu lite sämre i år. Med en backlinje som inte fungerar och utan en ren defensiv mittfältare får mittfältare som Jordan Henderson, Joe Allen och även Philippe Coutinho ta mer defensivt ansvar än de ska behöva. Med ett bra försvarsspel och en intelligent defensiv mittfältare hade både Henderson och Coutinho kunnat fokusera mycket på anfallsspelet, vilket gjort att vi kunnat skapa fler chanser och göra fler mål. Det är en av anledningarna tror jag.
En annan tror jag är bristen på spelidé under säsongen. Rodgers har inte någon plan hur laget ska spela. Han famlar och går bort sig allt för ofta i matcherna, och inte sällan har Liverpool fått byta formation både en och två gånger under samma match. Då har det ofta kommit mot lag som Aston Villa och West Brom. Laget har inte haft möjlighet att verkligen sätta en formation och ett spelsätt i år eftersom det inte finns någon plan. Då blir det också problem för spelarna.
/Alexander
Våra viktigaste offensiva hot från förra säsongen försvann: Suarez, Sturridge och Gerrard. Och att ersätta dem gick sämre än väntat. Samtidigt är en av problemen med vår unga trupp att unga spelare tenderar att dippa i form då och då, vilket spelare som Coutinho, Sterling och Markovic har gjort. Sammanlagt fick vi bara några månader när Sturridge dök upp då och då, och när Sterling och Coutinho båda var i bra form.
/Lucas
Grunden till ett frejdigt och målrikt anfallsspel är att spelare som inte har bollen tar löpningar för att antingen göra sig fri från bevakning och därmed bli spelbar, eller dra med sig bevakning och därmed skapa yta för andra att operera i. Det här är en av fotbollens allra mest grundläggande sanningar, men också något som inte har existerat i senaste säsongens Liverpool, åtminstone inte i den omfattning som krävs. Det låter möjligen som ett enkelt problem att åtgärda, men problemet tror jag ligger främst i att vi saknar en taktisk grundtrygghet. Brendan Rodgers taktiska flexibilitet (eller hattande beroende på hur man ser på det) innebär att spelarna inte blir invaggade i trygghet över hur medspelarna kommer att agera och kan därmed själva inte kan agera instinktivt. Det har lett till att de offensiva spelarna har känt att de måste göra avgörande saker på egen hand, vilket i sin tur har lett till ytterligare stiltje i anfallsspelet.
Om man ställer årets säsong i direkt jämförelse med förra säsongen så var ju Luis Suarez i mångt och mycket Liverpools anfallsspel förra säsongen och det är givetvis så att om man tappar en av världens bästa spelare så märks det ganska markant på planen. Suarez förmåga att slå sin gubbe skapade alltid oreda i motståndarbacklinjen och hans otroligt ihärdiga vilja att springa smittade av sig på övriga i laget vilket gjorde att fler spelare deltog i anfallen och de enkla målen trillade in på löpande band. Att dessutom ersätta en av de mer löpstarka anfallarna som finns med en av planetens allra slöaste (Balotelli) kan ju faktiskt ha viss påverkan också.
/Johan
Avsaknaden av anfallare som kan göra det jobb Brendan Rodgers vill ha och behöver är givetvis en detalj som inte går att komma ifrån. Fram till i slutet av säsongen var Raheem Sterling den spelare som i princip var först i all form av relevant statistik vad gäller anfall men Sterling är ingen renodlad anfallare och är på tok för ung för att axla ett ansvar som ensam spjutspets. Att skärpan längst upp saknades fick effekter nedåt i planen, då pressen inte fungerade längst fram hade mittfältet två alternativ, gå vansinnigt högt upp med risk att bli överspelade och sätta försvaret i en mardrömssits eller att sjunka djupare ner i planen för att skydda den egna planhalvan. Alldeles för ofta fick vi se de negativa sidorna av båda dessa försök; gick mittfältet in i offensiv press spelades de förbi och vi släppte in mål eller åtminstone farliga chanser och sjönk vi ned med laget hade vi i det närmaste inget anfallsspel att hoppas på för en tid i matchen, mer än att antingen slå långt mot Sterling eller ge bollen till Philippe Coutinho och hoppas att han skulle skapa magi.
/Björn
Well, det uppenbara svaret är givetvis att Suarez försvann och att Sturridge var skadad större delen av säsongen och det krävs väldigt alerta och giftiga anfallare i Premier League för att luckra upp de allt mer vältränade och taktiskt drillade försvaren i högstaligan.
Skall vi sätta det i ett historiskt perspektiv över de senaste 23 åren så pratar vi helt plötsligt om namn som Ian Rush, Robbie Fowler, Stan Collymore, Michael Owen, Emelie Heskey, Milan Baros och Fernando Torres m.fl. De flesta väldigt högklassiga anfallare och även om alla av dem inte gjorde tonvis av mål så gjorde deras spetskunskaper att luckor öppnade sig för andra. Under det förstoringsglaset så står sig den här säsongens uppställning av anfallare ganska dåligt, det givet att Sturridge har varit skadad mest hela tiden.
Detta i kombination med att Liverpool spelar en utpräglad possessionfotboll vilket gör att det krävs än mer för att ta sig igenom täta försvar gör att det har varit ganska andefattigt vad det gäller offensiven den här säsongen.
/Carl-Martin
Visst har Sterling bränt både ett och två frilägen och Coutinhos träffsäkerhet är fortfarande frustrerande låg även om han då och då smeker in en och annan goding, men det stora problemet är att Liverpool i grund och botten inte har spelat sig fram till och skapat tillräckligt många och heta målchanser över huvud taget. Det finns mängder av matcher där vi bara skrapat ihop en, två, max tre avslut som tvingar en målvakt på seniornivå att ens behöva ingripa. Huvudskälet är att vi har ytterst få spelare som på individuell nivå kan skapa dessa chanser för sig själva och detta eftersom en tillräcklig tekniska briljans, snabbhet, spelförståelse eller mognad inte finns alternativt att spelaren utgår från en position och roll där den inte har de bästa förutsättningarna att få utväxling för detta i straffområdet eller måste ägna tid och energi på mer defensiva sysslor.
För att kompensera för ovanstående måste laget som helhet spela med drivet bolltempo, hög press och att stressa motståndarna till misstag samt utnyttja omställningsspel i djupled. Allt detta briljerade Liverpool med våren 2014, samtidigt som vi hade spelare i Suarez och Sturridge som kunde skapa målchanser för sig själva, höll uppe lagtempot och var ytterst effektiva framför mål. Den här säsongen har vi rullat boll i sidled på mitten, sprungit in i första eller andra försvararen, dunkat iväg inlägg till alla möjliga ytor utom rätt och över huvud taget saknat den energi och tro på sig själv som är nödvändig för ett lag som inte är i besittning av de här "göra sin gubbe"-spelarna. Vi har rollspelare som kan vara nyttiga (Sterling med sin snabbhet, Lambert med sin bollmottagning och skarvning, Lallana med löpning utan boll för att nämna tre), men som får rejäl utväxling bara i en omgivning där alla gör grovjobbet och tar ansvar för det grundläggande i fotbollsboken.
/Mattias
