Redaktionen spår #1 - topp eller flopp med Klopp?
Det här året har vi valt att minska antalet frågor, slagit ihop de som kretsar kring manager, värvningarna samt konkurrentera och i stället ges redaktionsmedlemmarna utrymme att fundera fritt kring en rätt öppen fråga. Därmed färre frågor, men ett mer omfattande, svar.
Vad talar för att Liverpool hänger på i toppen, ja kanske till och med utmanar om titeln, säsongen 2016/17 och vad talar emot det?
Den mest uppenbara anledningen till en framgångsrik säsong är givetvis att Jürgen Klopp har fått en hel försäsong att ytterligare implementera sina idéer och gett truppen adekvat fysträning för att orka omsätta de idéerna till produktivt spel på planen. Klopps fysiskt krävande spel såg ofta effektivt ut, speciellt mot bättre motstånd, men det var tydligt att laget saknade bredd och kvalitet i truppen för att orka tävla på fyra fronter. Den här säsongen så ska åtminstone fysiken inte stå i vägen för succé. Vidare så saknades det kvalitet att avgöra matcher mot lag som kanske inte gärna spelar bollen efter marken och de hade problem att bryta ner lägre stående försvar. Det har Klopp ombesörjt genom att värva spelare (Mané och Wijnaldum) som åtminstone på pappret är goda för en hel del mål i Premier League. Vad man har sett av försäsongen så verkar dessutom Mané vara en kvalitativ förstärkning.
Vad som talar emot är att det finns fortsatta frågetecken för försvarsuppsättningen, allra främst för ytterbackspositionerna som inte har förstärkts och dessutom har tunnats ut efter att tänkbara reservalternativ har lämnat truppen. Alberto Moreno är den ende naturlige vänsterbacken i truppen och han bevisade förra säsongen att han är en säkerhetsrisk då han har en förmåga att hamna ur position och bara emellanåt lyckas med sina kamikazeförsök till brytningar. Statistik från förra säsongen visar att han, i relation till ligans andra vänsterbackar, dock är väldigt produktiv i offensiven vad gäller skapade chanser. Något som tyvärr inte vägs upp av hans obefintliga defensiv. Samtidigt har de backupalternativ som funnits lämnat klubben så bredden finns inte där heller. Det sägs att James Milner väntas bli förstaval som vänsterback efter Morenos rent usla försäsong och hans omställning till sin nya position kan bli en avgörande faktor i lagets framgångar den här säsongen. Resten av försvaret har dessutom dragits med skador och även om de är duktiga spelare så finns fortfarande frågetecken över hur redo nyförvärven Ragnar Klavan och Joel Matip är för Premier League.
/Johan Norman
För första gången på ett par år så känns det inte som att det finns några tydliga, uppenbara anledningar till varför det skulle skita sig för Liverpool i år. Truppen har en bra kombination av djup och spets, ett halvår och en försäsong med Jürgen Klopp som borde kunna lärt spelarna ett och annat. Bristen på europaspel borde ge laget möjlighet att förbereda sig maximalt inför varje match, och dessutom att klämma in träningspass mellan matcher. Givetvis kommer alltid något oförutsett hända, och nog ser truppen just nu lite tunn ut bakom Moreno och Emre Can – men jag förväntar mig ingen katastrof om någon av dem blir skadade. Liverpool vann trots allt nästan ligan med Aly Cissokho och Jon Flanagan som vänsterbackar.
Nej, det som talar mot att Liverpool vinner ligan är snarare motståndet. Ingen av de typiska titelutmanarna ser sådär särskilt svag ut, och många har tagit in kompetenta tränare till de redan stjärnspäckade trupperna. Utöver dem finns en rad lag som Leicester, Tottenham och West Ham som har alla möjligheter att ”överraska” genom att knipa en av topplatserna. Antalet ”lätta” matcher är helt enkelt färre än det varit på väldigt lång tid, och hittills har vi inte sett Jürgen Klopps Liverpool göra bra ifrån sig mot låga försvar – där funkar inte kontringsfotbollen lika bra.
//Lucas Brischetto
Jag tror knappast att jag är ensam om att lägga fram tesen att vi inte spelar i Europa den här säsongen som potentiell framgångsfaktor. Det gick onekligen bra året 2013-2014 när vi var i samma sits. Då hade vi å andra sidan en av världens bästa spelare i truppen och så är inte fallet den här gången.
Vad vi dock har är en bra tränare som kommer få tid att förbereda laget inför de flesta matcherna och vissa spelare som tenderat att vara skadade lite titt som tätt kanske har möjligheten att spela mer regelbundet. Bättre spel och resultat än i fjol utgår jag ifrån att vi klarar av.
Därmed inte sagt att det blir en klang- och jubelföreställning den här säsongen, för alla andra topplag har också blivit bättre. Det enda laget jag känner att vi passerar i tabellen med säkerhet är Leicester. För att ändå ha en positiv ingång till säsongen lånar jag resonemanget från ett avsnitt av The Anfield Wrap: Vi har sämre möjlighet att nå topp fyra än för tio år sedan (eftersom fler lag är bra nu), men vi har större möjlighet att faktiskt vinna ligan än vad vi hade för tio år sedan.
//Björn Grafström
There is alays a next season är ju ett bevingat uttryck som alltid poppar upp när det någon gång i november? har blivit ett kryss hemma mot till exempel Stoke efter en tillställning så sömnig att sortens underhållningsvärde kan ifrågasättas i dess själva grundvalar.
Nu är vi dock inte inne i en årstid när regnet slår mot rutorna i sidled i tio plusgrader ännu, eller borde åtminstone inte vara, utan hela säsongen ligger där som ett vitt stort ark redo att fyllas med drömmar, snedsparkar, konstmål och nya sagor som gör att vi än en gång kommer att ställa oss frågan om fotbollen är en del av livet eller om det faktiskt är livet som är en del av fotbollen.
Ett vitt ark? Det där är ju inte riktigt sant, det där pappret är så fullt med förhoppningar, förväntningar och rena önskningar att det inte finns en ledig fiber på det. Frågan som alla supportrar ställer sig så här års och som det fortfarande inte finns någon anledning att tvivla på eftersom den första avsparken fortfarande inte är gjord är ju. Är detta säsongen när det händer?
Likt alla andra så ögnar jag igenom nyförvärven och hummar lite gillande när jag inser att nyckelspelarna från förra säsongen är kvar, visst borde detta kunna innebära ett lyft framåt.
Vilket det mycket väl kan göra men vad kommer då att krävas egentligen?
Tittar vi enbart till Liverpool så är min förhoppning att det blir något bättre än förra säsongen. Premier League erbjuder ju inte riktigt samma möjlighter till att lyckas med sitt gung ho-spel som Bundeliga vilket gör att ett insläppt mål oftast är svårare att hämta in. Med detta sagt så tror jag att försvarsspelet blir nyckeln till framgång. Klopp har hämtat in nya försvarsspelare och kan dessa hitta rätt så blir det säkerligen några poäng till den här säsongen. Framåt så ser det fortfarande bra ut och min känsla är att det kommer att finnas en fin offensiv även
denna säsongen.
Jag tror således att förra årets placering kommer att förbättras men det stannar på en femteplats, mest på grund av att det kommer att bli lite för många matcher där Liverpool släpper in för många mål på kontringar och det kommer att tappas poäng där. Det känns helt enkelt inte sannolikt att Liverpool över en hel säsong kan mäta sig med lag som är defensivt präglade (Manchester United och Chelsea) eller de som är vana vi att med ofensivt spel pressa ner sina motståndare (Arsenal, Manchester City och Tottenham).
Tittar vi på det där pappret igen så är ju förhoppningen att även Liverpool kan utveckla ett spel som gör laget dominant i merparten av matcherna och då kanske drömmen om Champions League kan leva en bit in på nästa år i alla fall.
//Carl-Martin Landqvist
När vi bedömer Liverpools åttondeplats och 60 poäng i fjol ska vi komma ihåg att prioriteringen sista månaden då laget bara vann en av fem matcher i ligan var på Europa League. Utan fokus där är jag helt övertygad om att West ham (62 p) och Southampton (63 p) hade körts förbi för en sjätteplats. Inte så att det hade förändrat säsongen till en succé, men ändå något att ha med sig i den vidare diskussionen. Historiskt har det visat sig vara mycket svårt att ta steget från utanför topp fyra direkt upp som etta (Leicester utgör en sådan extrempunkt i statistiken att den vid en datarensning hade kunnat komma att utelämnas) eller annat än med ett kort besök bryta igenom den osynliga barriär som går vid plats 4-5 utan att etablera sig via en mellanlandning. Lämnar vi historiken talar den mängd av förbättringsnödvändighet och glapp som Klopp hade i laget (en svajande målvakt, en backlinje som av olika skäl knappt var oförändrad i två raka matcher, ett mittfält som vägde för lätt och skapade för lite framåt samt en anfallslinje som var skadad, ointresserad eller ineffektiv) tydligt för att Liverpool står en bra bit från att vinna Premier League. Det är helt enkelt alltför många tidigare spelare i truppen som måste höja sig mycket på en gång, alltför många nyförvärv som måste slå igenom direkt samt ytterligare marginaler som ska klaffa och flera av konkurrenterna befinner sig samtidigt längre fram mot ett etablerat lag. För att sammanfatta talar historiken samt att Klopp är alldeles i början av sitt lagbygge med arvet från Rodgers fortfarande närvarande emot att Liverpool kommer göra något annat än att ligga bakom topp fyra eller möjligtvis nagga på fjärdeplatsen.
Att Liverpool inte spelar i Europa är dock en starkt bidragande tyngd i vågskålen som balanserar upp det negativa i ovanstående stycke. Det handlar inte så mycket om att toppklubbarna inte har täckning spelarmässigt utan den mentala påverkan och svårighet att ladda om som det verkar ha. Chelsea förlorade härom året guldet på att de bara vann en av sex matcher i ligan efter spel i Champions League under hösten och så väl Everton som Tottenham har peakat placeringsmässigt säsonger när de bara spelat 40-42 matcher (tidiga uttåg i Ligacupen respektive FA-cupen alltså) och ingen behöver väl en påminnelse om Liverpools säsong 2013-14 även om andra faktorer också spelade in för hur den säsongen gestalade sig. Hur många gånger har vi inte suttit där i november och konstaterat att allt vad toppplaceringen heter är kört och att det nu handlar om att knapra sig sakta uppåt med hopp om spel i Europa League den kommande säsongen.
Dessutom har Klopp nu lärt känna karaktären, styrkorna och svagheten hos varje enskild spelare och har med sitt första egna transferfönster (det kommer att krävas fler för marknaden är inte direkt generös med vare sig utbud eller prislappar) bättre kunnat matcha spelarmaterialet mot hans filosofi och spelidé. Det kunde också ses under förra säsongen, särskilt under våren, att spelarna verkade ha kul ute på planen igen, vågade uttrycka sig mer och inte spelade med ett konstant prestationsok. Detta trots att resultaten inte var lysande, något som imponerar mer än att brösta upp sig och le i medgång. Det kommer säkert bli en del bergochdalbaneåkning på vägen dit, men spelare som vågar och har kul kommer i längden att ge även roliga resultat.
Det finns ingenting som säker att det måste bli bättre bara för att det har gått dåligt (många klubbar lär ha gått på den självbedrägelseniten på väg från mittenskiktet till nedflyttning) och universum kommer inte att rätta sig efter att det står Liverpool FC på klubbemblemet och spotta ur sig framgång i vår riktning. Vi har dock nu en enande ledare i Klopp som både har tydligt mandat att styra över värvningar och har visat hårdhet i hur han hanterar disciplinärenden samtidigt som han förespråkar en avslappnad och lekfull attityd. Vi har i spelare som Clyne, Can, Coutinho, Mané och Origi redan duktiga spelare med ytterligare utvecklingspotential och i åldern 21-25 år med många år kvar av karriären.
Talar vi om en specifik placering är min utgångspunkt en femteplats (vi slutar absolut sämst sexa) med höjd för en tredjeplats. Jag är dock helt övertygad om att Liverpool kommer att förbättra poängskörden och tabellplaceringen från i fjol, släppa in färre mål och sannolikt göra fler också. Jag känner mig också trygg i att vi över tid också stegvis rör oss mot jämnare prestationer med solidare försvarsspel, förmåga att kunna kontrollera matcher via mittfältet och ett varierat anfallsspel. Det skulle inte vara så illa.
//Mattias Herner
