Redaktionen spår - del 3
I den avslutande delen av Redaktionen spår försöker vi se in i framtiden och berätta höjdpunkterna från säsongen som startar i eftermiddag.
Vad kommer historieböckerna förtälja om säsongen 2014-2015?
Att det är en stor fördel att inte spela i Europa. Likt Liverpool drog fördelar av uteblivet europaspel förra säsongen så kommer United göra det den här säsongen. United, med Van Gaal vid rodret, kommer visa att man inte behöver spela tiki-taka och 4-2-3-1 för att bjuda på underhållande fotboll och snygga mål. Deras taktik är en karbonkopia på Hollands dito under VM och trion Mata-Rooney-RVP blir ligans absolut giftigaste anfall. Vi kommer bli påminda om hur bra manager José Mourinho är och han kommer ta ytterligare en titel. Samtidigt kommer det här bli säsongen då samma manager sålde en potentiellt titelavgörande spelare i Romelu Lukaku, som kommer göra succé som permanent spelare för Everton.
I skuggan av Luis Suarez så blir det här en säsong som vi kommer minnas för mötet med Barcelona i Champions League, och mottagandet av den samme på Anfield. För vi vet alla att det blir den lottningen. Det kommer bli säsongen då laget står för prestationerna, snarare än en specifik spelare. Laget Liverpool, med rotation och fullspäckat schema, gör comeback. Vi har äntligen en bänk som står sig bra och det här kommer bli en säsong vi minns för smarta byten som kommer avgöra matcherna. Vi kommer minnas hur Liverpool faller på mållinjen och missar Champions League, omsprungna av ett Arsenal som återigen krånglar sig till en topp-4-placering.
Erik Hedenvind
Det vore ju oerhört fint att fira tioårsminnet av Istanbul med att ladda för en ny final i Champions League, men det krävs nog ett minst lika stort mirakel som då för att detta skall bli verklighet. Fjolårets väldigt uppdelade tabell med en otroligt tydlig övre del om sex till åtta lag kommer nu permanentas. Det här blir också säsongen då Manchester City tar över Europa på allvar men på grund av detta inte räcker till på hemmaplan.
I övrigt kommer det från kommentatorshåll pratas om frisparkssprayen i tid och otid (den är fantastisk men behöver kanske inte få den uppmärksamhet den får) medan reglerna för potentiella hjärnskakningar kommer gå folk förbi. Efter att ha tråkat ihjäl respektive fotbollsland kommer José Mourinho och Pep Guardiola råka på varandra i slutspelsfasen av Champions League och exakt vad som händer där och då är något oklart men vad det än är så kommer det vara säsongens största snackis.
Ja, och Luis Suarez kommer, i frustration, ta en tugga på Messi.
Björn Grafström
Att Chelsea sövde oss i långsamt mak mot en titel och att skiktningen mellan toppklungan och övriga lag befästes, något som redan flödet av spelare under sommaren pekade ut. I fjol tappade Chelsea titeln på grund av matcherna efter spel i Champions League på hösten, i år är det Manchester City som trampar i den fällan och sedan aldrig riktigt kommer i kapp. Även Liverpool får känna på Europabaksmällan, men i en grupp med Atlético Madrid, Borussia Dortmund och Celtic sätts läktarstandarden för all framtid och vi sjunger hela vägen till jul.
Crystal Palace krackelerar fullständigt under hösten och spelare som valde Londonklubben för just Tony Pulis börjar knorra redan till höstmörkret och några drar redan i januari. Men ett klassiskt managerbyte i februari räddar dem eftersom botten är lika jämnsvag som de två senaste säsongerna och i stället blir det Aston Villa som chockerande faller ur Premier League. I övrigt minns vi hur folkstormen mot Glenn Strömbergs ständiga ooäähhhaaande växer sig allt större och till slut sänker Viasats Facebooksida efter hans gutturala gymnastik under Arsenal-Manchester United i november.
Annars är jag nästan barnsligt förtjust i frisparkssprayen. Förra året kunde jag glädja mig åt högteknologi som tog hand om att avgöra om bollen var över linjen eller inte och den här säsongen slipper jag alla tjuvande murar med gammal hederlig lågteknologi. Det är som bekant tanken som räknas. Nu hoppas jag att nästa steg är att Premier League lyckas komma tillrätta med otyget att spelare vid minsta krämpa spelar ut bollen trots att det är domaren som avgör när det är dags att bryta spelet.
Två av de stora frågorna som hänger i luften inför säsongen är annars om Liverpool ska göra en Spurs och misslyckas med att ersätta en megastjärna med flera bra spelare och hur mycket Louis van Gaal kan lyfta Manchester United jämfört med i fjol. Jag kan inte se att Chelsea och Manchester City hamnar utanför topp 4 och att Arsenal tar en plats som standard är vi vana vid. Det lämnar Liverpool och United att kämpa om den fjärde platsen (som för att vara tydlig inte är just fjärdeplatsen), men i slutändan är det Gunners som slutar på den förhatliga femteplatsen. Everton matchar inte resultatet från i fjol och Tottenhams ultrasvaga insatser mot topplagen (1-11 mot Man City, 0-9 mot Liverpool, 0-2 mot Arsenal och 1-5 mot Chelsea i fjol) kommer fortsatt att sätta käppar i hjulet för dem. Samtidigt handlar det för nya mangern Mauricio Pochettino snarare om att få förra sommarens nyförvärv att blomstra än att det har kommit in så mycket särskilt i år.
Det får räcka när det gäller överdrivet specifika tämligen grundlösa förutsägelser.
Mattias Herner
Arsenal har greppet om titeln men förlorar sedan med 5-0 mot Chelsea som ror hem titeln efter att Mourinho psykat ut Wenger med sina mind games. Det är också Wengers sista år i Arsenal innan han drar sig tillbaka för att skriva sin självbiografi ”On little and big horses”. Pellegrini blir allt mer ifrågasatt i City efter att värvningarna floppar och nådastöten blir en svidande hemmaförlust där Lambert(!) knäpper in två mål för Liverpool i en 6-1-seger för de röda. Van Gaal får inte truppen att funka men höjer Rooneys lön till 400 000 pund i veckan för säkerhets skull. De får tillslut se fjärdeplatsen glida dem ur händerna till Spurs, anförda av sin talisman Eric Lamela.
Ärligt talat har jag ingen aning om vad som kommer hända. Det känns som att precis vad som helst kan bli av under denna säsong. Om inte annat känns det som att avståndet mellan topp 6 och nedåt kommer fortsätta växa, där Everton hamnar i limbo mittemellan.
Lucas Brischetto
