Tankar kring Liverpools form
Jürgen Klopp har byggt upp en fotbollsfilosofi präglad av energi, passion och vilja. Bränslet för just detta har varit fansen. Men vad händer egentligen när man plockar bort den viktigaste komponenten?
Att Liverpools form är svag och negativ går inte att förneka. För några år sedan hade man tyckt att en fjärdeplats i Premier League varit ganska bra för ett Liverpool som törstat efter framgång, men för närvarande kan det bara ses som ett stort misslyckande.
Jürgen Klopp har byggt upp Liverpool till en vinnarmaskin som har charmat en hel fotbollsvärld. Inte bara med resultaten, men också med sin briljanta fotboll som präglats av en enorm energi, tempo och passion.
En stor del av anledningarna till att Klopp lyckats så bra med sina lag är just samarbetet med fansen. Att kunna omsätta fansens enorma kraft till någonting positivt ute på planen. Vi har alla märkt de gånger Klopp varit uppumpad av fansens eufori och på något sätt alltid kunnat omsätta det till spelarna.
Många gånger har just det, alltså energin, varit det som fått resultatet att tippa över till Liverpools fördel. Många gånger har spelet inte stämt till 100, men då har ändå supportrarnas energi i kombination med Klopps förmåga att transportera det till spelarna ändå varit det som givit Liverpool och även Dortmund framgång.
Nu är verkligheten något annat. När coronapandemin omöjliggör fansens närvaro på Anfield finns inte den riktiga glöden kvar. Hur gärna Klopp än försöker att ge spelarna energi genom sitt ledarskap så saknas den lilla gnistan även hos honom själv.
Taktik i all ära. Skylla på en mittbackskris som en enkel undanflykt i all ära. Nu finns snart inte ens mittbacksfrågan att skylla på längre när målvakterna ger bort mål och anfallet hackar. Vem är egentligen ansvarig?
I ett sådant här läge märker man vikten av fansens närvaro. Det kan låta som en klyscha, men det stämmer nog allra mest för Liverpool i det här skedet. Jürgen Klopp är en fantastisk tränare. Men är han en fantastisk taktiker? Frågan som dyker upp när man ser Liverpool spela just nu är just detta. När man inte längre kan leva på energin och fansens bränsle - vad gör man då? I dagsläget finns inte dessa svar.
Alla lag drabbas av formsvackor. Vi får inte glömma att innan Klopp anlände till Merseyside så var vi inne i en betydligt längre formsvacka än nu. Genom att zooma ut och blicka tillbaka på de senaste årens framgångar är det ändå relativt enkelt att försöka acceptera situationen.
"You'll never walk alone". Just nu känns det som att Liverpool vandrar ensamma. Klopp är alltid Klopp, men inte samma Klopp utan fansens stöd. Det går inte att förneka. Stödet från fansen finns alltid där, naturligtvis. Men just nu är vandringen mot framgångar på ett tomt Anfield något som känns och skadar betydligt mer än vad vi kanske hade anat på förhand.
"At the end of a storm. There's a golden sky". Men vi ser ljuset i tunneln. Vi är nog på rätt väg, trots allt.
