Krönika: Hur hanterar Liverpool Sterling-soppan
Under våren har Raheem Sterling gjort allt han kunnat för att visa alla inblandande att han inte är i besittning av vare sig intelligens, klubbkänsla eller bra folk runt omkring sig. Kontraktsspekulationer hit, transferansökningar dit och uttalanden som bara ett barn helt frånvänd verkligheten kan haspla ur sig. Hur kommer, och ska, Liverpool hantera fallet Raheem Sterling?
Att det har varit en frustrerande säsong för alla som håller Liverpool FC kärt är väl ingen överdrift. Säsongstarten var bedrövlig, mitten var mycket bra och avslutningen har varit, om inte bedrövlig, så åtminstone, medioker. Laget ligger på en mindre smickrande femteplats och det intetsägande anfallsspelet som visades upp i början och som hjälpligt förbättrades under mittendelen har återigen smugit sig in.
Raheem Sterling har på grund av Mario Balotellis misslyckande och Daniel Sturridge bräckliga kropp varit lagets bästa målskytt den här säsongen. Eller ja, klubbens minst dåliga målskytt är kanske närmare sanningen. Han ligger inte tvåa i den interna skytteligan på 11 gjorda mål för att han har varit överjävligt bra, utan för att alla andra målskyttar har svikit och att lagets impotenta anfallsspel har misslyckats med att skapa chanser. Men någonstans i förra säsongens succé och den här säsongens framskjutna placering i den interna skytteligan har Sterling lyckats skapa sig, förmodligen med god hjälp av sin agent, en självbild som en spelare av så hög kvalité att han är värd att spela i en klubb som kontinuerligt slåss om stora titlar.
Vill här och nu slå fast att jag tycker att Raheem Sterling kan bli en otroligt bra fotbollsspelare, att han har kapaciteten att bli det som vi så gärna kallar världsklass. De gånger han har glimtat till under säsongen, exempelvis målet mot Chelsea i ligacupsemifinalen, vittnar om hög, hög potential. Men i nuläget är han långt ifrån så bra att han ska spela i en klubb som vinner titlar på regelbunden basis.
När så han erbjöds ett nytt kontrakt som sägs ha varit lukrativt för en spelare på Sterlings nivå och tackade nej till att skriva på så började det genast surras om att han inte var något annat än en girig liten snorunge. Detta i sin tur fick killen att boka en intervju med BBC utan klubbens välsignelse för att därmed bedyra att pengar näppeligen hade med beslutet att göra och att det var för att han vill spela i en klubb som vill vinna titlar och inget annat.
Kort efter intervjun så kunde man läsa en intervju där samme Sterling, som precis förminskat både Liverpools nuvarande kvalitet och ambitioner och på köpet urinerat supportrarna rakt i ansiktet, längtade efter att fansen skulle ge honom en egen sång. Snacka om att leva med huvudet i en spann.
Jag köper att Sterling tycker sig vara på en nivå där han växt ur Liverpool-kostymen (vilket han alltså inte har) och att han inte vill skriva på nytt kontrakt. Han har inga som helst skyldigheter gentemot klubben att göra det. Att han däremot har mage att mitt under brinnande säsong, alltmedan kampen om en Champions League-plats fortfarande lever, göra en intervju där han underförstått säger att han har för avsikt att lämna ett sjunkande skepp, det visar på inget annat än grav omogenhet och grov respektlöshet mot klubben som har gjort honom till den spelare han är och som han själv håller så högt.
Jadu, Raheem, undrar varför fansen inte har tillägnat dig någon sång ännu?
Den här veckan så har vår Kingston-födde vän börjat snurra runt i medierna igen. Efter att efter BBC-intervjun ha varit snudd på hopplös på plan har det nu kommit fram att Sterling inför matchen mot Chelsea ska ha meddelat Brendan Rodgers att han vill lämna klubben i sommar. Snillrik tajming! I måndags kom det uppgifter om att Sterling ämnar ha ett möte med Rodgers och Ian Ayre på fredag under vilket han ska lämna in en transferansökan. Anledningarna till den är att Liverpool missade CL-platsen och att klubben inte har skyddat honom tillräckligt under den perioden då han fått en massa rubriker emot sig.
Just den sista delen är ju så rolig att jag höll på att sätta tungan i halsen av skratt. Inte skyddat honom tillräckligt. Det är ju som om en 5-årig skulle slå en leksaksbil i huvudet på en jämnårig kompis och sedan kräver att kompisen ska ge honom en ny bil för att den andra råkade gå sönder.
Så här står vi nu. Med en spelare som med all önskvärd tydlighet inte vill vara kvar och en klubb som inte verkar ha några som helst intentioner att göra spelarens önskningar uppfyllda. Så hur ska Rodgers och klubben hantera den här lilla situationen?
Den mest uppenbara och, till synes mest tillfredsställande, lösningen som förmodligen alla supportrar har tänkt på och som ger kittlingar lite varstans är ju att tvinga honom att stanna och sedan sätta honom på läktaren i två säsonger tills kontraktet går ut och han kryper bort från Melwood med endast spillror av sin skeva självbild som klänger sig kvar. Sedan kan vi se hur bra han är och hur många titlar han kommer vinna. Det här är givetvis ingen konstruktiv lösning eller ens en tänkbar, men nog har vi tänkt så.
En annan lösning är annars att tvinga honom välja mellan ovan nämnda scenario och en utlåning till ett topplag i en mindre attraktiv liga, säg Islands. Där kan han få vinna sin titel och bevisa sig som någon som kan göra skillnad. Kanske inte heller helt genomförbart.
Det enklaste är givetvis att gå med på att sälja honom. Det skulle säkert kännas som ett slag i mellangärdet för Rodgers med tanke på hur mycket han har gjort för Sterlings karriär hittills, men ibland får man svälja stoltheten och kanske trots allt göra det som är bäst för klubben.
Men om vi låtsas att klubben sätter hårt mot hårt, ungefär som i fallet Suarez, och tvingar Sterling att stanna, kommer han då kunna ta upp sitt spel ytterligare en eller ett par nivåer? När Suarez tvingades kvar så svalde han all form av stolthet och såg till att lyfta sitt spel från toppskiktet i Premier League till det absoluta toppskiktet i världen, vilket tjänade både Suarez själv och klubben extremt väl. Sett till Sterlings personlighet, den som han har visat upp i medierna, känns han både för tjurig och verklighetsfrånvänd för att överhuvudtaget överväga att bevisa för någon annan det han redan vet, att han är en världsklasspelare.
Innebär det att Rodgers inte ska försöka? Det är många som hävdar att nordirländaren är bra på man-management och i så fall är det väl hög tid och ett gyllene tillfälle att bevisa det. För att lyckas så måste han övertyga Sterling om att de två delar samma ambitioner och sedan underbygga det med förstärkningar till truppen. Men han måste också övertyga supportrarna om att Sterlings hjärta är med i satsningen för att de ens ska kunna drista sig till ett försök av försoning.
Det är en allt annat än avundsvärd situation för Rodgers att reda ut under sommaren. Klarar han av det?
