The Kop Stand - Arvet efter Steven Gerrard
The Kop Stand gör comeback efter en tid i reservlaget och vi kan här läsa en tyckare från redaktionen varje vecka. Håll till godo!
I veckan kom så beskedet att en av Liverpools allra största lägger sina skor på den berömda hyllan. Frågan vi ställer oss denna veckan är om det finns några uppenbara attribut på och/eller utanför planen som Steven Gerrard hade men som saknas i dagens Liverpool? Har vi till exempel de värdena som Steven stod för synliga eller dolda i truppen? Om inte, behöver de hämtas in? Finns det ledarskapet idag och hur stor betydelse har det egentligen att vi fostrar spelare som är Liverpool i grunden och som når hela vägen till Anfield?
Under nästan hela Gerrards tid har Liverpool varit ett lag som präglats av en handfull spelare med väldigt hög status. Senast Suarez, före honom Torres, och givetvis Steven Gerrard själv. Det enda positiva jag kan se med att Gerrard inte längre är i klubben är att laget nu har ett tydligare kollektiv, där det är svårt att säga om Matip, Henderson, Lallana, Firmino, Coutinho eller Mané är ”lagets viktigaste spelare”. Det är inte ens tydligt vem som är lagets bästa spelare.
Men det är en hel del som offras med den förändringen. Något Gerrard bidrog med var en attityd av att, ”om inte jag, vem?” och den attityden vann laget Champions league 2005. Det är också den attityden, den karaktären, som är svårast att ersätta i laget. En ledare som verkligen tar tag i en match och för den dit den ska, även i stark motvind. Lagets scouser, en stark röst på planen, målskyttet - allt sånt går att ersätta. Men den där matchvinnaren är jag osäker på om Liverpool har just nu.
/Lucas Brischetto
Never let die-attityden saknas helt klart. Han var stundtals nästan naiv i sin övertygelse och det är något som är guld värt... Om inte nu, när? Om inte jag, vem?-attityden. Ovärderligt! Nej, det ledarskap Steven stod för har vi inte i truppen längre, men som tur är så har inte heller våra konkurrenter det. Jag tror att den typen av ledarskap alltid kommer att behövas om man ska bygga något långsiktigt och hållbart, oavsett tid, lag eller manager.
Kanske kan Ben Woodburn växa ut till en ny Steven, vem vet? Killen har talang och rätt attityd. Stor betydelse har det att vi fortsatt kan fostra den typen av talanger. Dels för varumärket, dels som ett kvitto för en lyckad ungdomsakademi.
/Dzemal Sabovic
I framtiden kommer det inte göras alternativt finnas spelare som Steven Gerrard. Det som var så självklart förr har nu istället tippat över i någon form av individuell lagsport inom spelet fotboll. Det finns en handfull spelare i världen som Steven Gerrard kan sålla sig till som spelat under min levnadstid. Francesco Totti, Paul Scholes, i någon mån Frank Lampard och John Terry men också större namn på en internationell scen som Paolo Maldini och Xavi Hernandez. Spelare som när du tänker på deras namn eller ser en bild på deras ansikte direkt kopplar ihop dem med en klubb, det går på inte ens en sekund för de flesta av oss. Det fina här är att det inte nödvändigtvis är så att du kopplar ett klubbmärke eller ett stort fotbollslag till just den enskilda spelaren, det säger så mycket tycker jag. Det faktum att dessa spelare vigt sitt liv åt en klubb, förening och fans om du så vill är helt ofattbart. Jag vet att det är en romantisk bild jag målar upp, jag också vet att det inte är utan att det funnits stunder då förhållandet inte fungerat friktionsfritt. Men vi lever i en tid då lojalitet bör värderas högt bland fotbollsattribut. Kommer vi i framtiden prata om Henderson på samma sätt? Tveksamt men kanske. Vänder Ben Woodburn ensam en Champions League-final från underläge till vinst om tio år när grabben är 27 år och kanske på toppen av sin karriär? Vi vet inte, men jag överbevisas gärna om min tes ovan. Spelare som Steven Gerrard görs inte längre.
/Rasmus Leijon
Om vi bortser från att styra med hjälp av skräck bottnar ett ledarskap i respekt för en persons karaktär och kompetens. I fallet kompetens kan det handla om en naturlig begåvning som finns där redan från början medan karaktär förädlas över tid genom förvärvad erfarenhet och i växelverkan med andra. Även om det kan tänkas att en fotbollsspelare utkristalliseras till ledare och eventuellt lagkapten enbart genom sin tekniska skicklighet skulle jag säga att det måste vara undantaget och snarare är det viktigt att besitta en tillräckligt hög kompetens och att det som sedan fäller avgörandet är din karaktär, det vill säga bland annat hur du agerar i motgång. Vad gör du en regnig kväll i Stoke när laget ligger under med 0-2 i halvtid? Vad gör du när dina lagkamrater sparkas av banan i ett derby och domaren vänder bort blicken? Vad gör du när en lagkamrat hamnar i blåsväder för händelser utanför planen?
Steven Gerrard var bra på i princip allt, men han var inte exceptionellt tekniskt begåvad om vi snackar världsklassmåttstock och strax därunder. Hans enda verkliga spetskompetens skulle jag säga var bolltillslaget, som i och för sig var enastående och är en ytterst användbar grundingrediens i fotboll (för att uttrycka det milt), men han adderade ett driv, en oräddhet och en passion som lyfte spelare runtomkring honom och därmed hela laget. Han gömde sig aldrig eller väntade på att något skulle hända, han var en enveten vinnarskalle, han tog löpningen eller tacklingen som tände matchen och han tog hand om så väl unga killar som knappt kommit ur målbrottet som erfarna spelare som råkade illa ut. Ett av de bästa bevisen för den individ som Gerrard var, var det innerliga och personliga tack som Luis Suarez postade när det blev officiellt att Gerrard avslutade sin professionella karriär. "...För att ha stått vid min sida under min karriärs svåraste stunder, för att ha stöttat mig villkorslöst och för att ha givit så många råd... Du fanns där även när andra inte gjorde det."
Fotbollsmässigt saknar jag just Gerrards bolltillslag oavsett position på planen och särskilt hans långskott, då vi inte har en enda pålitlig distansskytt i laget just nu, men det mest saknade är det som inte går att värva sig till och som bottnade i hans kärlek till klubben och förståelse för historien, kryddat med hans mycket höga allroundnivå och över tid hur han växte till en ledare och storebror för alla som behövde det. Samtidigt har Liverpool under lång tid förknippats med fixstjärnor bland medelmåttor, där stjärnspelarna i många fall har lämnat inom bara någon säsong, så kanske kan det vara nyttigt att som omväxling bygga laget på kollektivet där ingen enskild gigant släpar resten efter sig utan att spelarna tillsammans långsiktigt bygger upp helheten.
/Mattias Herner
