The Kop Stand - Nya tider?
Är det ett nytt Liverpool vi ser den här säsongen eller de två inledande vinsterna resultatet av något annat, vi frågar panelen.
Det är tidigt på säsongen men likväl så har Liverpool inlett med två raka segrar. Går det att skönja att någonting är annorlunda den här säsongen och att det är rimligt att det blir fler segrar den här säsongen eller är det blott en tillfällighet?
Ibland säger man att bra lag vinner trots att de spelar dåligt, men förra säsongen slaktade den klyschan då Liverpool spelade dåligt konstant och lyckades både vinna och förlora utan att vara ett bra lag. Med det sagt är Liverpool i år ett tveklöst bättre lag än förra året, och det är svårt att se hur denna trupp ska kunna prestera sämre än förra årets - så fler segrar får vi säkert se. Men dessutom vill jag hoppas att Milner tar med sig lite vinnarskalle in i laget, och Benteke osar även han av självförtroende och styrka av det slag Liverpool saknade förra året. Ryggrad helt enkelt. Eller så går vi på pumpen rejält mot Arsenal och vi börjar fråga oss om vi inte bara hade tur de inledande två matcherna, vem vet!
/Lucas Brischetto
Om man ställer den här säsongsinledingen mot förra årets så känns det som att laget inte tar någonting för givet på samma sätt som då. I början av fjolårsäsongen så kändes det som att laget trodde att de skulle fortsätta rida på framgångsvågen som såg dem skjuta in över hundra mål och så när vinna titeln. Men det spelet var som bortblåst och utan reservplan så blev resultaten därefter.
I år spelar laget mer cyniskt och räknar inte med att spelet ska flyta på av sig självt, utan nu jobbar de stenhårt för varje situation. Fokuset ska under sommaren ha legat på att förbättra försvarsspelet vilket syns på plan, men det har i sin tur lett till att anfallsspelet har blivit eftersatt. Enligt mig är det helt rätt prioritering då grunden till alla framgångar är ett stabilt försvarsspel. Ju mer de nya spelarna får spela med varandra och så länge laget jobbar hårt så kommer anfallsspelet börja fungera det också. Man ska komma ihåg att säsongen 13/14 inleddes med tre uddamålssegrar och generellt ganska krampaktigt spel och då förbättrades ju spelet avsevärt med tiden.
Det är nog lite för tidigt att dra några allt för stora växlar ännu och vi bör nog invänta resultat och prestation mot Arsenal innan någon form av underbyggd slutsats kan göras. Klart är åtminstone att backlinjen känns mer stabil och det är den största skillnaden så här långt.
/Johan Norman
Liverpool har inlett säsongen med två segrar där spelet stundtals har lämnat en del övrigt att önska men till skillnad från förra säsongen så har det ändå inneburit maximal poäng. Just det där med att få med sig vinster när spelet inte stämmer är något som brukar känneteckna bra lag.
För den som vill så finns där tecken så här tidigt på säsongen som pekar på att Liverpool faktiskt är ett bättre lag än förra säsongen. Först och främst så ser försvarsspelet mer stabilt ut, nu har det i och för sig inte testats på allvar och om Arsenal installerar svängdörrar mellan Liverpools mittbackar på måndag så får jag ju äta upp detta. För det andra så är känslan att det finns fler spelare i laget som kan trä in bollarna i nätet, förra säsongen så skapade Liverpool stundtals ganska gott om chanser men effektiviteten lyste med sin frånvaro. Vinsterna den här säsongen har kommit av att Coutinho dunkade in ett långskott och att Benteke måltjuvade hem ett mål från nära håll.
För det tredje så är känslan att truppen är bredare i år och även det bör innebära fler poäng. Det har inte bara värvats lovande spelare utan det har även värvats spelare som vet vad som krävs för att vinna matcher i Premier League vilket inte skall underskattas.
En poäng på måndag skulle stärka känslan av ett starkare Liverpool och förhoppningsvis innebär det starten på en säsong som är mer än godkänd när vi summerar den.
/Carl-Martin
Utan att kunna peka på något särskilt konkret är min uppfattning att om matcherna mot Stoke City och Bournemouth hade spelats under liknande omständigheter förra säsongen hade de inneburit 1, max 2, poäng för Liverpool. Detta enligt den starkt vetenskapligt bevisade naturlagen att bra lag och lag med självförtroende har flyt. Flyt som i att den här gången skruvar Coutinho in 1-0 fem minuter före slutet och drar inte upp bollen på rad Z, den här gången släpper inte domaren ruff på Lovren, men låter offsiden på Coutinho passera. Inget av detta är en slump i faktisk bemärkelse, väldigt få saker är för övrigt sant slumpmässiga, men det är typiskt att det händer ett lag som rensat de negativa tankarna ur skallen, har utvilade ben och har en annan tro på sig själva jämfört med i fjol. 6 poäng från matcher där Liverpool bör ta 4 eller just 6 poäng är dock inget sensationellt och den stora prövningen kommer när laget går på några rejäla minor under hösten. Har vi då starkare självförtroende och vinnarskalle än i fjol? Och hur reagerar till exempel en talangfull, men fortfarande oerfaren, ytterback som Joe Gomez när han efter en lång smekmånad blir borttrollad av en David Silva?
I övrigt är det för tidigt för att kunna extrapolera indicier till bevis, incidenter till trender och resultat till form. Det som känns bra är att egentligen ingen spelare är uppe på full marschhastighet, att spelet inte sitter och ändå står Liverpool på 6 poäng med två nollor som bonus. Detta är något positivt förutsett att det framöver sker en kontinuerlig förbättring, om inte, oerhört illa. Jag skulle kunna applådera att Liverpool gnidade sig till två 1-0-segrar med uttalat fokus på att stå emot press och hålla nere antalet motståndaravslut på mål mot så väl Stoke som Bournemouth, men så gjorde vi stundtals även i fjol under den resultatmässigt starka perioden kring årsskiftet. Ordet "stundtals" är ett nyckelord här. Om vi i maj kan blicka tillbaka på 30 av 38 matcher som spelmässigt inte har sett bättre ut än dessa två är det svårt att ta med det positiva. Kan vi å andra sidan räkna in tio matcher där uddamålsvinster har spelats av kontrollerat kan de här två matcherna i efterhand ses som en något vinglig början på en färd mot den förmågan.
/Mattias Herner