The Kop Stand - Storstryk
Liverpool åkte på en riktig käftsmäll i säsongsavslutningen mot Stoke och vi frågar panelen hur det kunde hända samt vad det får för påverkan på sikt.
Liverpool förlorar alltså säsongens sista match mot Stoke med ofattbara 6-1. Hur är det ens möjligt att Steven Gerrards avslutningsmatch hamnar i historieböckerna på flera ställen under rubriken bottennoteringar och vad får detta för påverkan på kort och lång sikt?
Förlusten mot Stoke ringade in allt det som har varit dåligt i Liverpool under säsongen. Rodgers håglöshet, brist på spelidé, formationsmässig inkonsekvens, loj inställning, stillastående anfallsspel, ihåligt försvarsspel och oförmåga att skapa målchanser. Att alla delar på samma gång är så totalt värdelöst är förvisso beklagligt, men i en principiellt betydelselös match i sista omgången när en poolkant i Dubai väntar alldeles runt hörnet så borde man kanske kunnat ha förutspått utgången.
Det gör det givetvis inte mindre beklämmande att se hur så många som får så väl betalt för att spela fotboll sju dagar i veckan inte kan anstå sig att visa upp bättre inställning på en fotbollsplan, oavsett match.
Vad den enskilda matchen innebär i ett långsiktigt perspektiv så kan man ju åtminstone hoppas att de som spelade rannsakar sig själva, skäms och att de aldrig någonsin viker ner sig i en liknande match igen. För oss som hade det beklagansvärda nöjet att bevittna eländet innebär den ett nattsvart minne som för alltid kommer att tvinga sig kvar till den dag man går hädan.
Kortsiktigt sett så dränerades troligen det förtroendekapital som Brendan Rodgers lyckats skrapa ihop hos ägarna under våren tämligen drastiskt och nordirländaren gör helt rätt i att oroa sig för sitt jobb. Kanske kan matchen även hos ägarna ha spräckt den bubbla i vilken laget har utvecklats under de tre säsonger som Rodgers varit manager och att de nu ser nyktert på verkligheten som den är - att laget står på ungefär samma ställe idag som när de sparkade Kenny Dalglish för ganska exakt tre år sedan.
/Johan Norman
Det var rätt uppenbart att det faktum att det var Gerrards sista match hade väldigt liten, om ens någon, effekt på spelarna. Det var mer som att samtliga såg den som ett onödigt ont som bara skulle klaras av före resan till Dubai.
Liverpool har gjort många, många dåliga förstahalvlekar under säsongen, men undantaget mot Arsenal kommit undan med 0-0 eller 0-1 snarare på grund av försynen än egen förmåga. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt, sagt och skrivit i halvtid att "det är tur att Liverpool i dag inte möter ett lag med individuellt skickligare spelare" eftersom motståndarna då garanterat hade gjort minst 3 mål. Det var då inte Stoke City jag såg framför mig när jag tänkte på de här individuellt skickligare spelarna, men ett lag som kan spela avslappnat (de skulle garanterat sluta nia oavsett), kommer in rätt i matchen, möter ett lag där samtliga har slagit av tio procent och får nära maximal utdelning kan utan större problem göra 5-0 i halvtid. Det är inte så häpnadsväckande, det märkliga är att Liverpool när 0-2-målet faller så nära inpå 0-1 inte får sig en uppvakningsörfil och kliver in i matchen. I stället promenerar hemmalaget fram centralt lite som de vill och drar på det ena långskottet efter det andra utan att Liverpool mäktar med att göra någon förändring för att förhindra det.
På riktigt lång sikt kommer matchen enbart att utgöra en referens från historieböckerna ("Inte sedan 1-6 mot Stoke har Liverpool förlorat med...") och på kort sikt blev det bara ett koncentrerat överslag av en medioker säsong med några riktigt usla dalar. Frågan är om det på mellanlång sikt blev droppen som fick Rodgersbägaren att rinna över för ägarna. Ett sådant svek när det gäller inställning och stolthet för klubben som resulterar i ett exceptionellt negativt resultat kan plockas fram som det slutgiltiga beviset för att Rodgers har misslyckats med att ingjuta tävlingsinstinkt, klubbhjärta, lagkänsla och tillit till managern i Liverpool. Om ägarna funderade över huruvida Brendan verkligen är rätt man för Liverpool kan 1-6 mot Stoke ha inneburit "game, set and match" och tippat över Henry och Werner till ett definitivt beslut om att en förändring är nödvändig.
/Mattias Herner
Ja hur i hela friden kunde det egentligen hända? Ett lag av Liverpools kaliber skall möjligen kunna få stryk av lag som Real Madrid med de siffrorna en dag när det mesta går fel, men mot Stoke....
Så något av följande inträffade:
1. Det har inte hänt. Tv-sändningen, Internet och samtliga sociala medier har förvrängt det som egentligen hände och i själva verket slutade matchen 1-1. Gerrard kvitterade sent.
2. Och det här hoppas jag verkligen inte är sant och det är att spelarna visar upp en misstroendeförklaring mot Rodgers utan dess like och lägger sig i sista matchen för att få bort tränaren i en match där det inte står något annat på spel. Nu finns det ingenting som indikerar på att det skall vara så och jag hoppas innerligt att spelarna i Liverpool är alldeles för professionella för det.
3. Mer troligt är att det redan är kommunicerat internt att Rodgers skall få gå och spelarna visar sitt missnöje mot ägarna genom att knappt ställa ut skorna i sista matchen. Det här är mer vanligt förkommande, för er som har läst Svennis självbiografi så gjorde spelarna i Manchester City precis så i hans sista match som huvudtränare för klubben när den thailändska ägaren redan bestämt sig för att focka torsbysonen.
4. En kombination av en säsong som sakta fallit i bitar, en fadersgestalt som lämnar, en dålig start på matchen, en match som inte kan göra någon större skillnad tabellmässigt och energiförluster på grund av en talang som försöker kontraktsbråka sig bort gör att Liverpool saknade många vitala bitar inställningsmässigt denna majsöndag och käftsmällen var snart ett faktum.
På lång sikt så hoppas jag verkligen inte att vi minns söndagen mot Stoke som dagen när vi klev på hissen ner i källaren och vi längtar tillbaka till en så framskjuten placering som sjätte plats i tabellen utan att det snarare blir en falnande parentes under bottennoteringar i historieböckerna.
På kort sikt så var förhoppningen att Steven Gerrard skulle få vara med och ta Liverpool till en ny säsong i Champions League och få stå där med FA Cup-pokalen på raka armar över huvudet på en av Wembleys läktare i sin allra sista match för klubben. Nu slutar karriären för den störste spelaren utan tvivel de tjugo senaste åren med en rent förnedrande förlust borta mot Stoke. Disney har inte regisserat det slutet och det gör ont. På riktigt.
För Brendan Rodgers del så kan den här förlusten bli avgörande för hans framtid i klubben. Hade Liverpool fortsatt med sin fina form som visades upp strax efter nyår och laget på ett furiöst sätt jagat lagen på de fyra första placeringarna så hade det varit en annan sak. Hade det skett så tror jag att Rodgers hade blivit kvar även om det inte hade blivit en placering bland de fyra främsta, nu har spelet dock stundtals varit paralyserande dåligt den senaste tiden och i och med den här matchen så går vi inte till sommarledighet med känslan att det finns så mycket att bygga vidare på och det här resultatet kan därmed vara en del i att Rodgers inte får förnyat förtroende.
//Carl-Martin