The Kop Stand - Sturridge på en höft
Daniel Sturridge har endast spelat sporadiskt den här säsongen och han är nu ännu en gång borta på grund av en skada, denna gång i höften. Kommer han att komma tillbaka som giftig avslutare eller vad tror panelen om hans framtid?
Daniel Sturidge är återigen skadad och hans konvalescens sträcker sig förbi ligastarten som det ser ut nu. Vad kan vi ha för förhoppningar på Sturrdige framöver, kommer han komma tillbaka till fjolårsformen eller är han spelare som vi får vänja oss med att bara få se några matcher per säsong?
Nu är en höft- och lårskada inte fullt lika allvarlig som exempelvis en knäskada (jag tror vi ska vara väldigt oroliga över Jon Flanagans framtid) och nog ska Daniel Sturridge inte ha tappat för mycket i förmåga för att kunna upprepa fjolårsformen.
Frågan är om de verkligen har gått till botten med problemet, som rapporterna antyder? Nej, jag är rädd för att Sturridge likt många andra explosionsartade anfallare som lever på sin snabbhet (Michael Owen, Sergio Agüero exempelvis) har en tendens att ådra sig skador titt som tätt på grund av den ansträngning som läggs på deras muskler.
Det som är oroande är hur mycket detta har satt sig på psyket för Sturridge. Kommer han våga ta i för fullt i en löpduell? Kommer skotten vara lika hårda? Kommer han gå in för fullt i en 50/50-duell? Är inte svaren från Sturridge hundraprocentigt på de frågorna är jag rädd för att det kommer bli en annan, något sämre, anfallare på plan efter det.
//Per Bengtsson
Om jag tillåts att grovt dela in de typer av skadespelare som det finns anledning att vara orolig för så har vi först de som råkar ut för en eller fler på varandra följande riktigt otäcka och allvarliga skador som dämpar eller berövar dem spetsegenskaper eller tvingar dem att lägga av helt. I den kategorin hittar vi Djibril Cissé och Markus Babbel. Sedan har vi spelare som har återkommande, ofta av en särskild typ, skador som är en så integrerad del av deras tillvaro att alla räknar med att de blir borta 20-30 % av säsongen, de flyter in och ut ur laget, men har ändå en så snabb återhämtningsförmåga, hög lägstanivå eller hög högstanivå att de är funktionella och värda att behålla. Som representant för den här spelartypen väljer jag Harry Kewell. I kategori tre hittar vi spelare som mer blir kända för sina skador än prestationer på planen de korta perioder de är skadefria och där skadebuffén består av rent parodiska fingerbrott, ryggskott, skärsår och sensträckningar mixat med mer vanliga fotbollsproblem som krånglande ljumskar och knän. Här utgör Chris Kirkland ett utmärkt exempel.
Bland de skadespelare som det finns mindre anledning att oroa sig för har vi unga spelare vars skador snarare är en följd av hård träning och matchning medan kroppen fortfarande växer, vilket Michael Owen och Steven Gerrard har fått känna på, samt den typen av spelare som ligger nära till hands att placera i facket för kategori två här ovanför, men där det finns en – känd eller okänd – rotorsak som om den åtgärdas löser skadeproblemen permanent. För att slutligen landa i ämnet för frågan är det där jag tror att vi ska placera Daniel Sturridge. Anfallaren har genomgående uppvisat en imponerande kort startsträcka vid återkomst efter skada och då talar jag om så väl fysik som tajming. Explosiviteten och den naturliga känslan för målskyttet har suttit där direkt även om de där sista procenten såklart har saknats i de allra första matcherna efter comeback. Det gör mig hoppfull att Sturridge återigen kommer att promenera in i laget och näta som om inget hänt när han väl är tillbaka. Med det sagt så kommer skadefrånvaron den här gången att ha varit mycket, mycket längre så vi måste ha tålamod med att det dröjer längre än 1-2 matcher innan anfallaren lagt in femman och krutar in bollar från svåra lägen och ”väl är tillbaka” kan dröja till i november eller ända framåt jul. Att ett längre uppehåll skulle ha satt Sturridge tillbaka permanent ser jag inte som sannolikt och då lutar jag mig mot vad den kirurgen som behandlade spelaren berättade om skadan och hur han nu anser sig ha hittat den underliggande orsaken till alla de problem som plågat Daniel under de senaste åren. Men, skulle den här operation inte leda till en påtagligt minskad skadefrekvens för Sturridge finns det all anledning att börja oroa sig för om han trots allt inte ska flyttas till Kategori Kewell.
//Mattias Herner
Daniel Sturridge är en spelare som i hög grad lever på sin explosivitet och sin snabbhet vilket gör att det helt klart är oroväckande att han drar på sig muskelskador bara marginellt mer sällan än det levereras bröd till den lokala matbutiken. Just dessa skador kommer i längden att innebära att han tappar några procent i både snabbhet och explosivitet och utan dessa spetsegenskaper kommer han att få svårare att hävda sig på planen.
Nu är han fortfarande ung och borde rimligtvis ha några goda år kvar som en av de bästa engelska anfallarna. Men, för där är ju alltid ett men, skulle det nu visa sig att nästa säsong inte innehåller många fler starter för hans del än vad den här har gjort så blir det allt svårare att komma tillbaka. Väljer vi att tro Rodgers så har Sturridge redan nu missat försäsongsträningen och träningsmatcherna och han kommer att behöva några veckor för att komma i form när han väl är tillbaka och vi lär då vara minst fem matcher in i säsongen. Vi kan bara hoppas att han matchas sparsamt när återkomsten väl sker så att han kan spela merparten av matcherna i höst och därmed kan bygga upp både självförtroende och målform. Händer detta så tror jag återigen att han kan återfå självförtroendet och göra en hel del mål framöver.
//Carl-Martin
