The Kop Stand - The Come Back Kings
Matchen mot Borussia Dortmund innehöll det mesta och vi ber panelen att sätta in den i något slags sammanhang med historien i åtanke.
Liverpool lyckades ta sig förbi Dortmund i Europa League efter en helt osannolik match på Anfield. Går det att sätta in den här matchen i någon slags kontext, var bör den egentligen placeras in på listorna över stora Liverpoolmatcher?
Liverpool har ett i många avseenden ungt och som grupp oerfaret lag, och vi vet ännu inte hur många som kommer att överleva när Klopps lie svingas över truppen till sommaren, men jag är rätt säker på att tillräckligt många kommer att ses i den röda tröjan till hösten för att det ska vara värt att tala om att positiva insatser av elvan våren 2016 bygger för elvan hösten 2016 och framåt. Med utgångspunkt från det kommer 4-3-matchen mot Dortmund vara den viktigaste matchen den här säsongen och den kanske enskilt mest avgörande erfarenheten för det nya Liverpool.
Det sättet som spelarna, Klopp och publiken t-i-l-l-s-a-m-m-a-n-s vände vad som i praktiken var över och kört till mer än bara en seger och ett avancemang går inte att värva, träna sig till eller ersätta med en aldrig så vacker utspelning av Southampton, Manchester City eller Everton. Med en sådan gemensam referens av osannolik prestation och framgång kommer nästan ingenting längre vara kört på förhand. Klopp skulle kunna skrika sig blå (röd?) om att alla matcher lever tills domaren blåser av, men innan det verkligen har skett att Liverpool gör tre raka mål på 25 minuter mot ett av Europas tio bästa lag som inte förlorat på flera månader finns det ingen spelare som fullt ut förankrar den övertygelsen mentalt och utan det går det aldrig att pressa ut hundra procent och löpa bortom trötthetströskeln.
För Liverpool som klubb bygger Houdiniövningen mot Dortmund historia och berömmelse jämte Saint Etienne, Istanbul och några till matcher, men just nu och framåt är den enda av de matcherna som verkligen kommer att ge effekt 4-3-vändning mot Dortmund.
/Mattias
Den kortsiktiga kontexten är givetvis att Liverpool visar vilka enorma framsteg som gjorts sedan Klopp kom till klubben. Från att ha varit ett kvalitativt starkt men mentalt otroligt svagt lag har man gått till en robusthet som kändes främmande i början av säsongen. Laget har helt enkelt fått det extra element som får lag att slå andra som pappret är bättre. Ett element som innebär att inget resultat är givet på förhand, och att inga matcher tar slut förrän domaren blåser i pipan. Och kanske framför allt så har Klopp byggt ett förtroendekapital som behövs - så här bra kan han göra Liverpool.
Var vi placerar denna match i ett längre perspektiv beror på vad som följer efter den. Det som skiljer återhämtningen mot Olympiakos från segern mot Milan iIistanbul är förstås att den senare är en final. Om Liverpool kämpar sig till en Europa League-pokal kommer - antar jag - denna match sticka ut som den avgörande. Om laget åker ur i semin eller förlorar finalen är den helt enkelt ett styrkebesked från ett lag som ännu inte är färdigbyggt, ett tecken på vad som komma skall.
/Lucas
Matcher och åter matcher spelas och just där och då kan det ibland kännas att världen står still under just de där nittio minuterna när allt står på spel och det är aldrig mer svårtytt än just då om fotbollen är en del av livet eller om livet är en del av fotbollen. När domaren har blåst av så faller matchen dock sakta i dvala och något år senare så finns det förmodligen inga minnen alls kvar från de där nittio effektiva minuterna då nya matcher och åter matcher har pockat på uppmärksamheten.
Men så ibland så spelas de där matcherna som får det att kännas som om de tar ens själ och balanserar den på en knivsegg och när allt känns som mest hopplöst och hoppet är ute så händer det och vänder det och det återfunna hoppet är ute ännu en gång innan det förlösande nog slutar på det bästa av sätt. Helt plötsligt har vi sett en match som har skapat ett minne som man alltid kommer att bära med sig och dela med de människor som var där just där och då och slets mellan hopp och förtvivlan.
Kvartsfinalen mot Borussia Dortmund på Anfield var en sådan match.
Nu har jag följt Liverpool ganska nära sedan slutet av 90-talet ungefär och skall vi försöka sätta holmgången förra torsdagen i perspektiv sedan dess så skulle jag säga att det är fyra matcher som är i närheten.
4-3 mot ett Newcastle som under den här perioden tränades av Kevin Keegan och som var på vippen att vinna ligan under några år. Ett regelrätt sjöslag som slutar med att Stan "The Man" Collymore dunkar in segermålet senare än sent.
3-1 mot Olympiakos i Champions League. Efter att Rivaldo hade knorrat in en frispark i första halvlek behövde ett Liverpool med en av de trubbigaste offensiverna som någonsin skådats göra tre mål på 45 minuter. Vändningen fullbordades när Steven Gerrard vräkte in 3-1 mot The Kop End och vi vet alla hur det avancemanget slutade senare den våren.
Nämligen med en Champions Leaguefinal mot AC MIlan. En av de största matcherna i historien och det är fortfarande elva år senare svårt att förstå vad som hände.
3-3 mot West Ham och seger på straffar i FA-Cupfinalen. Ett helt slutkört Liverpool lyckades på något vänster hämta in ett tvåmålsunderläge, ännu en gång var det en projektil från kapten Gerrard som tog matchen till förlängning.
Hur står sig då Dortmund i det här sällskapet?
Ohotad nu och med största säkerhet för all framtid är matchen mot Milan, därefter håller jag finalen mot West Ham. Det var FA-Cupfinal med en titel på spel och en ny osannolik vändning. Trea på listan hittar vi matchen mot Olympiakos, ett läge inte olikt det mot Dortmund men mot tyskarna så ställdes ett Liverpool som har gjort flera mål i några matcher redan den här säsongen. Mot Olympiakos så hittade vi ett lag som snarare försökte söva sig till segrar än att bolla bort motståndarna och att då göra tre mål i den största av turneringar på en halvlek rankar jag fortfarande högre.
En fjärdeplats låter kanske inte så mycket men sätt det i relation till alla fotbollsmatcher jag har sett med Liverpool och det är en väldigt hög placering samtidigt som det är ett minne som jag kommer att bära med mig och dela med de andra som var med i den där baren i resten av mitt liv.
/Carl-Martin
