Tottenham - Liverpool1 - 3
Tottenham Hotspur - Liverpool 1-3: Fotboll är roligt igen
West Bromwich, Newcastle, Burnley och Southampton lyckades alla ta poäng av Liverpool. Men när allt såg som mörkast ut fanns Spurs där för att bjuda på tre poäng. Titeljakten gavs en livlina när Liverpool gjorde årets första ligamål.
Vilken känsla man har i kroppen. Det känns som att det har varit månader sedan man varit så här glad efter en match. Och för att vara helt ärlig så har man som Liverpoolsupporter kanske varit bortskämd och överreagerat. Vi har haft en dålig månad, sådant händer alla lag. Grejen har bara varit att detta inte har hänt oss under de senaste två säsongerna. Vi har inte haft en dålig månad, knappt en dålig vecka. Och när formsvackan nu kom kändes det inte som att det fanns någon hunger att bryta den. Detta, om något, motbevisades idag.
Första halvlek
Matchen inleddes med ett högt tempo. Mané brände ett friläge som borde ha resulterat i ett mål, och bara sekunder senare så sprang Heung Min-Son in 1-0 till Tottenham. Ett bättre manus för denna säsongen kunde inte skrivas om ens Quentin Tarantino försökte. Men icke sa nicke. VAR klev in och dömde bort målet då Son befann sig i en offsideposition. En situation som jag egentligen tycker visar på varför VAR borde tas bort. Det är inte fotboll att gå in och rita med linjaler och kolla på millimetrar. Men det är bara min åsikt om VAR generellt, efter denna sekvens var jag såklart överlycklig. Målet dömdes iallafall bort och Mané kunde tacka sin lyckliga stjärna för det.
När Liverpool hade bollen i backlinjen klev Tottenham inledningsvis upp i en ovanligt hög press. Konstigt på många sätt och vis, dels för att det är ett Mourinho-lag, men även för att det har visat sig fungera att stå lågt mot Liverpool de senaste matcherna. Men de gjorde det faktiskt bra och vann bollen högt ett antal gånger, dock utan att få någon utdelning. I offensiven var de däremot mer förutsägbara. Vid majoriteten av bollvinsterna letade de direkt efter Heung Min-Son i djupled, och ifall det inte fanns yta för det sökte de Kanes fötter för att i nästa spelsekvens kunna hitta Son. Och i första halvlek fungerade det. Dels vid det bortdömda 1-0-målet, men även vid ytterligare ett friläge som Son borde ha förvaltat.
Liverpools första halvlek var en välkommen syn för ögonen. Drivet verkade vara tillbaka och vi lyckades skapa mycket mer i denna match än vad vi gjort de senaste veckorna. Trent Alexander-Arnold har varit i en djup formsvacka de senaste månaderna, men klev denna matchen in i en huvudroll. Den bredaxlade ytterbacken hittade in med bollar till Mané, Firmino och Salah på ett sätt som får en att tänka tillbaka till Barcelona på Anfield. Innan första halvlek var slut skulle även Spurs dräparen Roberto Firmino styra in ett inspel från Mané i mål. En märklig situation, då både Dier och Lloris borde kunnat hantera inspelet innan det nådde Firminos fötter.
Säsongens bästa match för Trent Alexander-Arnold
Andra halvlek
En halvlek skulle vara allt Joel Matip orkade med idag, för när andra halvlek skulle sättas igång stod Nathaniel Phillips redo för att kliv in. Oerhört tungt både för honom personligen, men även för Liverpool. Och eftersom Fabinho inte heller fanns tillgänglig för spel idag förstår jag inte hur klubben (mer specifikt FSG) inte kan agera i transferfönstret. Tempot varvades däremot inte ner i inledningen av den andra halvleken, då båda lagen klev ut med en enorm intensitet. Efter bara ett par minuter lyckades även Alexander-Arnold trycka in 0-2-målet på en retur. Första målet för säsongen för Trent och förhoppningsvis en början på en stark säsongsavslutning.
Samtidigt som Matip klev av bröt även Harry Kane och vid ett 0-2-underläge utan en av världens bästa anfallare trodde iallafall jag att de skulle få svårt att hitta en väg in i matchen. Men endast två minuter senare hade Pierre Emile Højbjerg motbevisat mig. Det var en projektil som lämnade danskens fötter och lyckades passera en chanslös Alisson. Det skulle bli match av det hela igen.
Tottenham lyckades däremot inte skapa något vidare då Liverpool lyckades neutralisera Son bättre i andra halvlek. Och tillslut blev Joe Rodon (som förövrigt gjorde en mycket bra match) syndabock då han missbedömde en boll och släppte den till Mané som kunde revanschera sig för sin tidigare miss. Efter det var det ingen fråga om vilket lag som skulle vinna matchen. Tottenhams press och intensitet avtog i takt med tron på poäng och Liverpool kunde spela av de sista 25 minuterna.
Det var en livlina som kastades ut till Liverpools säsong, och såklart tog Klopps mannar den utan att ens fundera. Men att spela bra mot topplag har inte varit det stora problemet under denna säsong, det har varit att slå lag som står lägre. Vad skulle då kunna vara bättre än ett möte med West Ham i storform. De kommer stå lågt och de kommer göra det bra. Upp till bevis helt enkelt.
