Veckans Liverpool: Upp som en sol, ner som en pannkaka
Att vara en Liverpoolföljare dessa dagar är verkligen som att åka bergochdalbana. Än går det upp och än går det ner, men det är ingen angenäm resa, det känns väldigt frustrerande och fundamentet känns inte stabilt.
Platt fall
Det började i sjunde himlen, vi seglade på moln. Det trycktes tröjor med anslagstavlan, med målskyttarna och med 7up-motiv. Det var glädje och hån. Men det kom en backlash, en hård backlash. Vi är inte där vi vill vara. Något är fel, är det inställning, förmåga eller taktik? Taktiken är Jürgen Klopps "Heavy metal"-fotboll, det går att skruva och justera lite, men grunden är väldigt fast, det finns inte någon plan B. Däremot går det att diskutera inställning och förmåga.
Saknas en Bugsy?
Inställning och attityd är A och O i fotboll och inte minst i det Kloppspel som vi praktiserar. Pep Lijnders har listat dom fyra viktigaste egenskaperna för en Liverpoolspelare: "Right mentality, character, passion for training and ambition to go to the next level". Våra senaste större nyförvärv Ibrahima Konaté, Luis Diaz och Darwin Nüñez klickar i alla dessa boxar. Dom är viljemonster. Det går inte att säga så om alla våra spelare, vissa verkar tappa inställning och fighteranda när det blir tungt och tar emot.
När Liverpool blev Liverpool och var "top notch" under sextio-, sjuttio- och åttiotalen leddes vi av karismatiska och sluga managers, men bakom frontledaren fanns det hela tiden ett kollektiv som alla hade olika roller, "The Boot Room Boys". Bill Shankly var visionären, Bob Paisley den tysta och sluga, Joe Fagan "The Good One" och sedan fanns det "Bad Ones". Den främste "Bad One" var Ronnie Moran, kallad "Sergeant Major" eller Bugsy. Så fort det fanns en antydan till tuppkam eller märkvärdighet hos någon spelare var han där som en hök. Hans roll var att ingen skulle vara helt nöjd eller tillfreds. När vi vann ligan i parti och minut under denna tid förekom inget firande. Bugsy samlade ihop medaljerna i en kartong eller plastpåse och slände den på en bänk i omklädningsrunmmet, "Den som känner sig förtjänt av en medalj kan ta en", sa han. När Robbie Fowler gjorde fem mål mot Fulham den 5 oktober 1993 hade han ett brett leende när han gick in i omklädningdrummet. Bugsy rusade fram och skrek att han skulle sluta med att se skrytsam ut. Han hade varit nonchalant när han kunde ha gjort 6-0, det anstår inte en Liverpoolspelare. Bugsy såg helt förgrymmad ut, Robbies smil förvann och han förstod kravbilden. Kanske saknas det en Bugsy i detta nu?
Brister i dom flesta lagdelar
I fotboll gäller det att göra mål och att helst inte släppa in mål. Detta har sett bra ut dom senaste ligamatcherna, men mot Bournemouth slog det slint i båda riktningarna. Försvaret är inte gjort av stål rakt igenom, Ibou och Andy Robertson är renodlade fighters och viljemänniskor, men det går inte riktigt att säga desamma om Virgil van Dijk och Trent Alexander-Arnold. Förut var van Dijk så överlägsen att det räckte med 90 procent, han fixade det ändå, "cool as you like", men inte längre. Han blev rundad av Dango Ouattara och såg väldigt loj ut. Passningsgeniet Trent kan också bli helt stillastående och inte ta den motståndare som springer in i hans yta, vilket vi såg tydligt när Philip Billing gjorde 1-0. Är dom inte riktiga Liverpoolspelare eller är det Bugsy som fattas?
Vår legendatriska anfallstrio Mohamed Salah, Bobby Firmino och Sadio Mané som under fem säsonger vann alla pokaler som går att vinna och som gjorde 338 mål under dessa säsonger är ett minne blott. Vi har nya kanonjärer och det finns lovande tecken, men vi har inte hittat ända fram än.
Sedan har vi mittfältet, sorgebarnet. Mot Manchester United vann vi mittfältet, men det verkade vara en engångsföreteelse. Mot Bournemouth såg det ut som vanligt denna säsong, motståndarna sprang mer, var aggressivare och vann mer boll. Tack och lov har vi Alisson Becker, världens bästa målvakt, vilket gör att en av fyra lagdelar är i hamn.
Linekergate
Förutom matcherna på planen dominerades engelsk fotboll av Gary Lineker denna vecka. Gary Lineker har varit ankare i BBC:s "Match of the Day" sedan slutet av 1990-talet. Han har varit dominant i denna roll. Gary uttryckte åsikter i Twitter om den brittiska högerregeringens extremt strama flyktingpolitik som till och med stänger ute asylsökande. Lineker skrev: "There is no huge influx. We take far fewer refugees than other major European countries. This is just an immeasurably cruel policy directed at the most vulnerable people in language that is not dissimilar to that used by Germany in the 30s, and I’m out of order?" Efter detta har han blivit bannlyst av BBC. Vilken cirkus det har blivit. Sannolikt blir det Lineker som går vinnande ur detta?
