West Ham - Liverpool1 - 2
West Ham–Liverpool 1–2: Tre poäng är tre poäng
Liverpool fortsätter att göra det svårt för sig – men tre poäng är tre poäng. Cody Gakpo och Joel Matip visade vägen i London.
Det är en sån där säsong när Liverpool vägrar göra saker och ting enkelt för sig.
Det är som att Jürgen Klopps gäng vägrar åka ner till London utan att släppa in en boll efter tolv minuter.
Utan något större hot från varken Trent Alexander Arnold eller Jordan Henderson fick Lucas Paqueta vandra in i banan.
Han fick en sån där skön, mjuk träff, som man får på en boll som bara studsar upp litegrann.
Men trots det går det absolut att hävda att Alisson Becker ska göra det bättre. Skottet sitter tyvärr mitt i prick, om man tänker sig målet som en piltavla.
Kan brassen så ska väl inte polacken vara sämre. Efter att Trent smugit fram årets kanske enklaste assist till Cody Gakpo så vände holländaren upp och sköt ett skott som, förvisso var välriktat intill stolpen, men ganska löst.
Det känns jobbigt att behöva sitta och säga att Liverpool sedan gör en ganska bra match, spelmässigt. I och med att West Ham sannerligen är ett motstånd som borde inneburit en enkel resa.
Det var istället West Ham som såg ut att ta ledningen i den andra halvleken.
Jarrod Bowen sprang sig ganska ren ute till höger, vände in på en Van Dijk som sannerligen inte satte hårt mot hårt, och placerade dit ledningsmålet.
Men han var trots allt en fot offside, hur mycket skillnad den foten nu gjorde.
Istället kunde Liverpool gå upp åt andra hållet och ta ledningen. Joel Matip fick komma farandes och dunka dit en stenhård nick. Den här gången helt otagbart för Lukas Fabianski i West Ham-buren.
Men det var det där med att göra det svårt för sig.
Trots en hel del lägen att stänga matchen fick West Ham lite tryck i slutet. De rena chanser som Antonio och de andra sprang sig till tidigare i matchen dök inte riktigt upp. Närmast var det nog en straff när Thiago började dansa break-dance mitt i allt.
Att det inte blev någon straff där går att diskutera i all evinnerlighet. Förmodligen så länge det existerar en handsregel som den ser ut idag.
Det var varken vackert eller snyggt, men tre poäng är alltid tre poäng.
Trent fortsätter att leverera poäng i sin roll som inverterad ytterback och det är fantasiskt kul att se Luis Diaz tillbaka på en fotbollsplan.
Om den lilla uppryckningen poängmässigt som Liverpool har levererat på slutet kan leda till en champions league-plats återstår att se. Det enda de rödklädda kan göra är att vinna alla matcher som återstår så får vi se var vi landar när 38 matcher har spelats.
Jag har sett Alisson Becker nicka in bollar mot West Bromwich borta inför pandemi-tomma läktare. Allt kan hända.
Liverpool vände och vann
