Wolverhampton Wanderers - Liverpool 1-3: Liverpool vände och vann
Trots tidigt underläge lyckades Liverpool vända och vinna mot Wolverhampton Wanderers.
Efter det gångna landslagsuppehållet fick Liverpool och Wolverhampton Wanderers äran att på Molineux Stadium sparka igång Premier League spelet på nytt.
Vad gäller startelvan hos "The reds" så var det främst de defensiva pjäserna som utropade såväl utropstecken som frågetecken. Virgil Van Dijk är fortsatt inte tillgänglig för spel, med anledning av nederländarens röda kort mot Newcastle United, Trent Alexander Arnold verkar inte ha återhämtat sig fullt efter skadan han ådrog sig mot Aston Villa och Ibrahima Konate verkar fortsatt inte vara redo för en hel match. Med det redovisat behöver man inte vara någon raketforskare för att inse att defensiven skulle behöva roteras. Joe Gomez fick vikariera högerback och talangen Quansah fick tillsammans med Joel Matip bilda mittbackspar. Andrew Robertson, iklädd kaptensbindeln för dagen, får väl ses som den enda ordinarie i den backlinjen. Vidare kunde man konstatera att nyförvärven Ryan Gravenberch och Wataru Endo fick titta på från bänken när samma mittfältstrea som besegrade Aston Villa innan uppehållet fick fortsatt förtroende. I offensiv väg fanns det också frågetecken, då sydamerikanerna Darwin Nunez och Luis Diaz befann sig på bänken och de lite mer formsvaga Diogo Jota och Coady Gakpo, tillsammans med Mohamed Salah, startade längst fram. Om det fanns någon taktisk tanke eller utomordentliga insatser på träningen bakom det är oklart, men teorin att sydamerikanerna med sina långa resor, tidsskillnad och matcher tätt inpå dagens tillställning, inte anses helt matchredo köper jag ändå, om än till reapris.
Matchen inledde av trevande karaktär för Liverpools del och känslan var att spelarna inte riktigt var påkopplade inför allvaret. Och då blir man straffad. Ungefär sju minuter efter att domaren blåst igång matchen fick han signalera för mål och hemmapubliken fick fira. Efter ett inspel från vänster signerat Pedro Neto, verkade inte Liverpools lagkapten särskilt medveten kring vad han hade bakom sig och Hwang Hee Chan fick raka in 1-0 till hemmapublikens glädje.
Någon vidare reaktion på målet från Liverpools sida uteblev och i stället såg det lika krampaktigt och trögt ut som inledningsvis. Wolverhamtpons aggressiva och frenetiska press gav betalt med bravur och man kunde enkelt gång på gång vinna bollen vid mittplan för att sedan ställa om med fart och kvalité. Man borde kanske även ha utökat sin ledning vid ett par tillfällen, men Liverpool kom undan med blotta förskräckelsen och hjärtat i halsgropen. Den enda riktiga målchansen signerat bortalaget som är värd att notera utspelade sig precis innan halvtidsvilan, där ett rejält flipperspel uppstod i hemmalagets straffområde, men bollen sökte sig snarare till Wolverhamptonben och fötter snarare än nätmaskor. På det stora hela var den första halvleken rent ut sagt bedrövlig och när visslan för halvtidsvila ljöd kunde man konstatera att det i alla fall inte kunde bli sämre i den andra halvleken.
När spelarna joggade ut på planen för att påbörja den andra halvleken, kunde man direkt konstatera att Jurgen Klopp hade agerat. Alexis Mac Allister, som dessvärre stod för en svag första halvlek, byttes ut och in i hans ställe trevade Luis Diaz in. Med andra ord ett rätt så offensivt byte, en indikation på att någonting behövde förändras. Och det gjorde det. Efter en pigg start på den andra halvleken skulle man snabbt få betalt. Inne i straffområdet kunde Mohamed Salah hitta en fristående Coady Gakpo som enkelt placerade in bollen i nät.
Men Liverpool var inte klara där. Den nyinbytte Darwin Nunez fick en jättechans serverad, men första touchen blev lite väl svag och avslutet därefter. Man fortsatte att trycka ner Wolverhampton och reducerade helt deras målfarlighet, men det där lilla sista saknades. Tiden tickade på och ett scenario där man behövde förlika sig med 1 poäng kändes allt annat än orimligt. Men till slut skulle det förlösande ledningsmålet inträffa, om än av en ovan målskytt. Efter att Wolverhampton helt misslyckat med att kontra efter en Liverpool hörna, kunde Andrew Robertson fånga upp bollen vid mittplan. Kaptenen drev fram, hittade ut till Mohamed Salah till höger som i sin tur mycket läckert kunde spela fram den instormande kaptenen. Om man hade fått lista vilka spelare man ville skulle hamna i ett halvt friläge med några minuter av ordinarie tid, för att frälsa Liverpool, hade nog skotten hamnat rätt så lågt ner. Men här var vi och kaptenen motbevisade i alla fall undertecknad när han placerade in bollen med sin vänsterfot och gav de bortresta supportrarna all rätt till att fira. Där och då kände man att luften gick ur hemmalaget och när Harvey Elliott (med stor hjälp av motståndarnas Hugo Bueno) satte spiken i kistan kunde man andas ut och dra en lättnads suck. Därefter spelade man av (en väldigt lång) tilläggstid och gav Ryan Gravenberch sina första minuter för klubben. Grattis till debuten säger vi till honom samtidigt som vi kan avnjuta en temporär serieledning!
