Manchester U - Leicester
1 - 1

Manchester United 1 – 1 Leicester City

En måstematch på förhand slutar med endast en poäng och ett tapp i jakten efter en av de fyra toppositionerna i ligan. Matchen blev en hafsig tillställning där misstagen avlöste varandra och förutom en liten ansats till forcering var det en tempofattig och tämligen chansfattig historia som utspelade sig på Old Trafford.

Sammanfattning:
Manchester United fick klara sig utan Cristiano Ronaldo som missade matchen på grund av sjukdom. På pappret var det Bruno Fernandes som tog landsmannens position i en roll som ”falsk nia”. Även om hemmalaget tilläts ha det mesta av bollinnehavet i den första halvleken så var det gästande Leicester som hade de klarare målchanserna när man väl stack upp. Allra närmast kom Iheanacho med ett vänsterskott strax utanför straffområdet som curlade sig förbi De Geas högra stolpe. Bruno Fernandes fick hemmalagets främsta chans men ett svagt avslut och en fotparad från Kasper Schmeichel gjorde att en trög och tempofattig halvlek även logiskt slutade 0-0.

I paus byttes Luke Shaw ut med skadekänning och ersattes av Alex Telles. Tidigt i den andra halvleken gör Ralf Ragnick ett första taktiskt drag när han byter ut McTominay och sätter in Marcus Rashford som forward. Draget till trots, hinner detta inte ge någon större effekt innan gästerna tar ledningen i matchen.
I efterdyningarna från en offensiv hörna gör Leicester 1-0 efter att Iheanacho skickligt nickat in James Maddisons vänsterinlägg i den 63:e minuten. Glädjen blir tämligen kortvarig och 1-1 kommer från Fred redan tre minuter senare. Målet sker efter en retur Bruno Fernandes låga skott, som Kasper Schmeichel inte lyckas få undan bättre än att brasilianaren som själv var med i kombinationsspelandet med just nämnda Fernandes från nära håll kunde lyfta in kvitteringen i nättaket.

Leicester är det lag som tydligast försöker driva matchen och som är närmast att göra ett segermål. De Gea gör en fantomparad på en stark nick och Maddison har en boll i nät som till slut blir bortdömt efter VAR-kontroll, detta efter att Varane blivit foulad i situationen som föregick målet. United gör ett försök och får ett visst tryck mot matchens slutskede, men de heta målchanserna uteblir och matchen slutar följaktligen oavgjort 1-1. Ett resultat som hemmalaget på förhand sannolikt skulle likställa vid en förlust, men som när visslan gick snarare känns som en vunnen poäng utifrån hur matchen gestaltade sig.

Startelvor (och byten):
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot, Varane, Maguire, Shaw (Telles 46´) – Fred, McTominay (Rashford 55´) – Elanga, Pogba (Matic 75´), Sancho – Fernandes

Leicester City (4-2-3-1): Schmeichel – Justin, Evans (Amartey 64´), Fofana, Castagne – Tielemans, Mendy (Choudhury 90+1´) – Dewsbury-Hall, Maddison, Barnes – Iheanacho (Daka 90+2´)

Statistik:
Resultat: 1-1 (0-0)
Målskyttar med assist: Fred
Gula kort/röda kort: 2/0 - 2/0
Bollinnehav (%): 54 - 46
Avslut på mål: 5 - 3
Publiksiffra: 73 444

Bäst i Manchester United: David De Gea

5 tankar om matchen:

1. Avsaknaden av en renodlad forward
Något som mer och mer blir påtagligt med dagens United är att det är en stor avsaknad av en renodlad forward som kan kliva fram och göra målen som avgör matcher när dagen och spelet är sämre. Från min barndoms United kan det rabblas hur många namn som helst på spelare som var pålitliga i just denna del av spelet. Det kunde vara firma Yorke och Cole, Teddy Sheringham, Ole Gunnar Solskjær och några år senare Ruud van Nistelrooy eller Wayne Rooney. När nu vår egentliga enda forward som Ronaldo får anses vara saknas, blir detta väldigt påtagligt. Då får man laborera med det man har och fenomenet ”falsk nia” är den väg som förekommer allt oftare. Detta är en nymodighet som jag inte tycker särskilt mycket om, då det är väldigt svårt att få en teoretisk spännande tanke att resultera i praktiken. För att det ska vara en gångbar taktik krävs en rörlighet, spelintelligens och en fart som Manchester United i nuläget inte har. Även om man spelar sig fram till fina inläggslägen så känns det förgäves allt som oftast, då det inte finns någon naturlig punkt att sikta mot. Det sätter också stora kvav på spelarna att göra avsteg från sina vanliga positioner och rörelsemönster när man behöver erbjuda alternativ på flera olika platser på planen. Även om det säkerligen tränas på denna typ av spel så har jag väldigt svårt att förstå hur en klubb likt Manchester United inte kan ha det bättre ställt på en så pass ikonisk position som det varit rent historiskt, än vad man har i nuläget.

2. Vision och verklighet
När Ralf Ragnick tillträdde på manager-positionen talades det länge och väl om hans uttalade förkärlek för fart, presspel och en offensivt riktad fotboll. Nu har snart en hel säsong passerat utan att man på något vis kunnat utröna någon skillnad vad gäller dessa delar i spelet på planen för de röda. Det är såklart svårt att vinna i Formel 1 med ett stall fullt av traktorer också, men faktum är att den vision som målats upp verkar verklighetsfrånvänd på så många plan sett till truppbesättningen och dess fotbollsrelaterade egenskaper. Nästa säsong ska nämnde Ragnick bedriva i en rådgivande roll och vad som kommer att komma ut av det får framtiden utvisa. Men så länge visionen om ett spel längs autobahn är den uttalade, kommer det vara ett antal år med landsvägskörning om inget radikalt händer på spelarfronten och vi i slutändan kan nå resultat som närmar sig det vi är vana att vår klubb presterar.

3. Statistiken talar sitt tydliga språk
Skottstatistiken vad gäller skott på mål slutar 5-3 till hemmalaget. Alltså 5-3! Under 90 minuters Premier League-fotboll är det åtta skott på mål som produceras. Det här känns inte särskilt vanligt i denna kontext utan osar snarare hängmatch i den 18:e omgången av Superettan (vilket i sig inte behöver vara fel det heller). Men det här blir också väldigt talade för den match vi fick bevittna, där två lag utan riktning och självförtroende bedriver fotboll i en match där poäng är väldigt viktiga att få med sig. Det blir precis så krampaktigt man kan tänka sig. Sedan är det beklagligt att Manchester United in kan plocka fram en tydligare glöd än vad man gör i matchen, när dessutom Chelsea oväntat åker på en förlust som kunde gjort gapet uppåt i tabellen blivit något smalare vid en vinst.

4. Dags för kylskåpsrensning
Att det är en obalanserad och på många sätt en bekväm trupp som Ralf Ragnick förfogar över kan vi nog alla hålla med om. Men frågan är hur det kommer se ut när kommande säsong sparkar igång i september. Min gissning och förhoppning är att det rensats rejält. Den fotboll som oftast presterats av den nuvarande truppen är inte värdig en klubb som Manchester United. Visst, det har varit många famlande år sedan Sir Alex tackade för sig, men det får vara nog nu. Det behövs karaktär och karaktärer som kan anamma klubben på alla plan och det finns det inte mycket av idag.

5. En transportsträcka fram till maj
Även om det är åtta omgångar kvar att spela och med det även många poäng att spela om, kändes det som att det var lite av sista chansen i matchen mot Leicester för att kunna få ut något av värde från nuvarande säsong. Nu blev det pyspunka ännu en gång och om man inte hittar en mirakulös formel under säsongens slutskede, riskerar det att bli en enda stor lunk fram till maj månad när denna lidelse som är säsongen 2021/22 till slut får sin kulmen.

GGMU