10 tävlingsmatcher -10 slutsatser
City har spelat tio tävlingsmatcher här följer några korta slutsatser av inledningen på årets säsong
1. Kevin is back! City spelade i princip större delen av säsongen utan vår bästa spelare i form av Kevin De Bruyne. Får han vara skadefri kommer han stå för en målgaranti i varje match.
2. Sergio Aguero slutar aldrig att överaska. Att han är en målskytt av rang och synnerligen vass i boxen har vi vetat länge men nu är han plötsligt uppspelspunkt och passningsläggare med fina skarvar mellan ytterback och mittback som sin specialitet. Bara och hoppas att City lyckas förlänga ytterligare med "Kun" som verkligen uppträder som det evigt gröna trädet.
3. Riyhad Mahrez hade en tung första säsong i City men sommarens spel i Africa Cup med Algeriet verkar ha transformerat honom till sitt verkliga jag. Det lyser om honom på samma sätt som det gjorde under säsongen 2015/16 när han utsågs till igans bästa spelare.
4. Citys sportsliga ledning vill inte bli tagna som gisslan vid övergångar men de vill inte förknippas med några rekordvärvningar a la PSG. Frågan är om inte snålheten bedrog visheten när man startade säsongen med 3 mittbackar i truppen efter det att Vincent Kompany lämnat. Jag hade för en del haft större förståelse om alla tre var av högsta klass och ledningen ville se Eric Garcia/Taylor Harwood Bellis som det sista "hjulet". Tyvärr kan ingen påstå att Otamendi är en spelare av yttersta klass och nu är han den enda mittbacken som är tillgänglig för spel. Det lär troligen kosta ligatiteln.
5. Allvarliga knäskador är tyvärr något som intäffar när olyckan är framme. Tyvärr har olyckan varit framme lite väl ofta för att det kan kallas för slumpen. 2016/17 skadade Gundogan knät, 2017/18 skadade sig Benjamin Mendy under den förra säsongen var Mendy på nytt knäskadad något som han delade med Kevin De Bruyne och Claudio Bravo (hälsenan). Under inledningen på denna säsong är redan Leroy Sane och Aymeric Laporte långtidsskadade. Frågan jag ställer mig är om något i träningsupplägget behöver ändras eller har vi bara haft otur?
6. Avdelningen postiva överaskningar är de unga mittbackarna Eric Garcia och Taylor Harwood-Bellis. Bellis som bara är 17 år imponerade stort på försäsongen när han spelade 90 minuter mot West Ham i Asia Cup. De bägge var helt lysande som mittbackspar mot Preston i ligacupen. Det vore klädsamt om talangerna fick chansen och inte slarvades bort i fortsättningen. Att Phil Foden måste erhålla mer speltid behöver knappast förtydligas i sammanhanget.
7. Zon markeringen vid hörnor behöver uppgraderas en aning till en hederlig kombinationsmarkering. Utgå från zonmarkering men plocka upp moståndarnas bästa huvudspelare med man-man markering. Att lämna Yerry Mina ensam vid fasta situationer kunde kostat matchen mot Everton om inte Ederson varit på tårna.
8. Årets upplaga av Premier Leauge ser ut som en hederliga La Liga, en liga med två topplag och sedan en grå massa med följare. Den tidigare så tajta topp 6 verkar vara sprängd så här långt. Arsenal, Chelsea och United bygger nytt och Spurs verkar ha någon form av intern oenighet inom leden som förhindrar dom från att utmana om titeln. Slutsatsen blir att alla slår alla och tappar man poäng på Carrow Road eller likande arenor så riskerar man att bli frånåkt i topp två racet.
9. Med mittbackarna skadeskjutna blir förmågan att återvinna bollen tidigt med en bra förstapress central. Att tillåta motståndarna spela sig i genom förstapressen kan bli extremt kostsamt mot i princip vilket lag som helst. Spelarna måste ta jobbet i varje match.
10. Gruppspelet i Champions Leauge har blivit mer och mer syrefattigt. Skillnaden mellan de bästa lagen i Europa och bredden har blivit allt större de senaste säsongerna. Det börjar likna hockey och NHL eller möjligen fotbolls VM spänningen börjar först när det kommer till utslagningsfasen. Om det inte vore för pengar så är det rimligt att vinnarna av de stora ligorna går in först i slutspelet.
