Gästkrönika
En förvirrad mans första ord. En krönika av David Wegemo
Jahapp, då satt man här igen. Ny säsong, nya förhoppningar och ohälsosamt många pub-besök på lördag/söndag eftermiddagar.
Mina damer och herrar, Premier league har börjat!
Jag får val ta och börja med att presentera mig själv. Många av er har säkert sett mina små sporadiska inlägg här i forumet under namnet ”wegemo”, även fast de inte har varit alltför många. Allt som oftast stoppas mina inlägg redan vid inloggningen på svenskafans.com. Jag menar, vem orkar skriva in hela sin email-adress bara för att logga in? De borde ju tänka på oss lata användare som tycker om att slänga åsikter omkring oss utan ett krångligt hinder först. Men nog om det.
Jag bor i en stad utan förnimmelse till City-fans. Har hört rykten om att det skulle finnas 1-2 stycken till, men mycket mer än rykten är det inte. Mina tappra försök att locka till mig dessa rariteter har tydligen fått mig att framstå som något av en galning. Visste ni kanske att det inte var normalt att gå och skråla Blue Moon så fort man är i centrum?
Staden i fråga är förövrigt Västerås om någon var intresserad.
Nej, tänkte väl det…
Nu är det kanske på tiden att jag börjar komma in på ämnet. City har ju som bekant en relativt ny tränare i Stuart Pearce, men har trots det öppnat säsongen strålande. Det trodde i alla fall inte jag skulle ske. Vi började ju försäsongen i klassiskt City maner med skador och uteblivna värvningar. De värvningar som dock kom var oroväckande lika gamla exempel, en skadedrabbad bortglömd forward i Vassell som jag personligen såg som en ny Macken.
Den andre var en klassisk Cityvärvning, en gammal avdankad stjärna med ett bäst före-datum som gått ut för ett par år sedan vid namn Andy Cole. Sådana har vi ju haft många innan, a la Seaman, Schmeichel och Weah för att nämna några.
Att vi sedan blev av med BWP’s bror gjorde ju inte saken bättre. Vem ska vi nu ha som högerytter? Ska Croft ta steget upp i A-laget? Är Ch£l$ki verkligen i behov av en högerytter eller gör dem det bara för att jävlas? Frågorna var många, men svaren var lika få som smörblommorna i december.
Som tur var fick vi en ansenlig summa pengar för den lille krabaten, och jag har en känsla av att han kommer tillbaka till det enda riktiga fotbollslaget i det blåsiga landet England så småningom. Den som väntar på något gott…
Den underbara försäsongen kulminerade med hela Barton cirkusen. Nu var tron på en bra säsong riktigt långt borta, men vad händer? Trollgubben Pearce får ihop ett samspelt gäng som sliter som om livet vore dem kärt.
Trots att den hopplöse Mills är lika vilsen som vanligt, trots att vår vänsterspringare Musse inte tagit ett enda löpsteg och trots att vår trupp är lika bred som en rysk gymnasts midjemått så vinner vi matcher. Mot lag vi ska spöa! När hände det senast?
Värvningarna visar sig vara ruggiga, Vassell river upp vilket försvar som helst med sitt evinnerliga springande och Andy Goal levererar. Vi har nu ett fruktat anfallspar, i kontrast med förra säsongen när kung Fowler fick kubba runt ensam däruppe efter att ”Mr. 7 klubbar vid 25 års ålder” hade lämnat klubben. All heder åt kungen, han gjorde ett gediget jobb, men de nya anfallarna känns båda hungrigare och skickligare.
Men vi ska inte prisa Stuart Pearce till skyarna än. Det återstår att se hur han klarar de riktigt stora matcherna mot våra amerikanska grannar, Londons ryska arme och deras franska motpart. City hade ju faktiskt riktigt bra resultat i så gott som alla de mötena förra säsongen, med 3 poängaren mot Ch£l$ki som höjdpunkten. Returmatchen var visserligen inte fy skam den heller, tror aldrig jag sett ett så bra målvaktsspel förut. James for president!
Det är inte bara våran klubb som har en intressant säsong framför oss. De rödklädda jänkardjävlarna har inte bara börjat säsongen bra, det är även första gången på länge de inte är Premier Leagues mest hatade lag. Visst, de kör fortfarande rätt grisigt och Scholes/Keane har fått fina efterträdare i Heinze/Rooney, men allt fler fotbollsfans ser hellre United som segrare än de till synes ostoppbara Chelsea. Det var som bekant bara de himmelsblåa som lyckades besegra dem förra året, och vi får väl medge att det var rätt tursamt. Chelsea spelar en otroligt oattraktiv fotboll och vinner de flesta matcherna med 1-0 och gör inte mer än de behöver. Visst, det är strategiskt smart och det är starkt att kunna ha ett sådant spel, men det är allt annat än roligt att se på. Och deras förbannade värvningsfilosofi ska vi låta osagt vad jag tycker om, även om den där ”svordomen” kan ha avslöjat mig. De spenderar hutlösa summor på spelare som ärligt talat inte är värda så mycket pengar. Detta har skapat en helt ny transfermarknad där Chelsea först har chansen att lägga ett bud, sedan får alla andra klubbar försöka få fram vettiga priser. För att citera svenska hiphoplegenderna Latin Kings, Chelsea har fått ”para-nojja”…
Detta var allt jag hade att komma med denna gång. Hoppas det har varit läsbart, och är det så att ni vill ha mer är det bara att komma hit till den västmanländska idyllen i Västerås och lyssna efter de ljuva tonerna av Blue Moon långt där borta vid horisonten…
Eller så säger ni till i forumet. Either way is fine.
/David Wegemo
