12 hour party people eller en typisk dag i Manchester
City - Bolton var ingen höjdare men trevligt har man ändå i Manchester.
Vaknade upp på det mysiga hotellet Fairways Lodge and Leisure Club som nästan ligger i Prestwich som i sin tur ligger i Bury. Ni som känner mig undrar säkert hur det kommer sig att jag svek Södra Manchester men det kändes som det var dags för något nytt. Dessutom så visade sig hotellet hålla det som lovades. Förutom att det förmodligen var det renaste hotell jag bott på i England, vilket iofs inte behöver betyda så mycket, så fanns det en klart godkänd restaurent samt bastu, jacuzzi, gym och squashbanor! Intill låg en golfbana och min morgon började med att jag bevittnade en foursome vilket låter roligare än det var.
Efter att vi som vanligt tagit en evighet på oss så kom vi iväg med bussen in till stan. På grund av tidsbrist så hade shopping strukits från agendan men på min väg från busshållplatsen till Kebabfrukosten så hann jag ändå köpa en tröja och ett par byxor. King Street är en farlig gata om man gillar att shoppa. Hann även med att dumpa tjejen på en juvelutställning i Town Hall innan jag tog bussen till första bästa Abduls där jag slank in för en snabb kebab. Hade som sagt lite ont om tid så det blev en Donner i stället för det vanliga kycklingspettet. Efter att ha vräkt i mig den så tog jag bussen tillbaka till Piccadilly där jag mötte upp med tjejen. Ni kanske tycker det låter märkligt att jag åker buss för en kebab men då har ni förmodligen aldrig varit på Abduls. Sen är Oxford Rd världens buss tätaste gata enligt Urbis muséet som kan rekomenderas (Manchester är för övrigt världens fotbollsklubbs tätaste stad, proffsklubb per capita).
Dags för nästa buss till City of Manchester Stadium, jag tyckte det var lite märkligt att busschauffören åkte fel men när jag väl mötte upp med min vän Alex på Mary D´s så fick jag en förklaring. Tydligen har bussbolagen anställt en massa polska chaufförer vilket förutom dålig lokalkännedom även har resulterat i att en buss kört in i en akvadukt samt en död (väg?)arbetare.
Jag hade redan beställt en pint innan Alex kom och jag blev förvånad över hur snabbt det hade gått att få den. Naturligtvis tog nästa pint 20 minuter att beställa och det blev inte så mycket tid över för konversation så vi bestämde oss för att ses efter matchen också. Alex är förutom en väldigt trevlig kille även ordförande för Centenary Supporters Association och det finns alltid mycket intressant att prata om.
Under tiden jag besökte världens bästa City Pub så var min flickvän inne i Clubshoppen där hon köpte mig en träningsoverallsjacka som hade varit nedsatt. Hade tänkt shoppa lite mer efter matchen men hittade inget speciellt på den korta tiden jag hade på mig.
Inne på arenan så hängde vi upp min medhavda Sverige flagga. Även fast jag finner en viss tjusning med en stor flagga utan någon form av text (den hängde för övrigt bakom målet på Sverige - England i Köln) så hade jag gärna haft MCFC skrivet i fälten. Till nästa besök så får tjejen garanterat jobba hårt vid symaskinen.
Matchen var ganska värdelös men om domaren skött sig så kunde vi vunnit. Förutom ett bortdömt mål så kunde vi haft två straffar samt att Diouf stod offside när han hoppade över bollen som gick fram till Anelka. Utvisningen av Barton var ganska komisk då han aldrig nuddade killen och City har överklagat det röda kortet.
Efter matchen fick vi skjuts till hotellet och vi hann med en pint till med Alex innan han vände hemåt för julbestyr. För oss väntade dagens andra höjdpunkt. Vi hade lyckats komma över biljetter till Morrissey konserten på GMEX.
Den gamla tågstationen som är omgjord till mässhall kommer nu att byta namn och sluta med konserter vilket är synd då jag genom åren sett så skilda evenemang som konserter med Depeche Mode och Madness! Plus ett helt Pingis VM!! Om ni tittar noga på finalbilderna mellan J-O och Samsonov så ser ni en Sverigetröjad pojke jubla i bakgrunden. Till storyn hör att jag ca 30 minuter efter prisutdelningen sprang in i pingisguden på McDonalds och han var då klart berusad!
Konserten var naturligtvis bra även fast jag saknade en del låtar. Att inte spela "There is a Light that Never Goes Out" är snudd på skandal. Innan konserten visades lite olika gamla låtar på storbildskärmen, bland annat Tommy Körbergs "Judy min vän"! Efter att jag blixtsnabbt konsulterat min Morrissey spelande diskjockey vän så fick jag som svar att det var hans absoluta favoritlåt!?
Till skillnad från stora konserter i Sverige så gick allting smidigt, pinten ficks på rekordtid och det var aldrig kö till de många toaletterna. Dessutom smakade min flickväns Veggieburgare utmärkt.
För övrigt kostar tydligen allting ca £3 nu för tiden. Öl och burgare på GMEX, dagbiljett buss, Pint Strongbow på Mary D's, Matchprogram, Öl på arenan, Kebab osv. Kanske dags att införa ett nytt mynt.
Konserten var slut strax innan elva och eftersom sista ordinarie buss gick 23, en klar nackdel med Prestwich, så blev det en snabb promenad till Chorlton Street för hemfärd. Eftersom jag bara ätit en kebab på hela dagen så var jag naturligtvis tvungen att gå in på ett indiskt snabbhak. Till min tjejs stora förvåning så blev det dock en Chicken Dopiaza med Pilau Ris i stället för den obligatoriska kebaben men jag åt naturligtvis lite av hennes Donner när vi väl kommit upp på rummet med vår Take Away. Efter all mat och en hektisk dag så slog tröttheten till rejält. Eventuella illusioner om att jag fortfarande tillhörde "the party people" fick läggas åt sidan för sängen lockade hårt och följande dag skulle ägnas åt bussresa till London för vidare hemresa till Stockholm. Det dröjer dock inte länge innan jag är tillbaka i Manchester.