Gästkrönika- Pengar styr fotbollen
Först övertogs Chelsea av en mångmiljardär, sedan en rad andra Premier League-klubbar och nu senast vårt alldeles egna Manchester City. Likt ett imperialistiskt domino blir tendensen allt tydligare: pengar styr fotbollen.
Och kanske är det inte så chockerande längre. Nej, tvärtom; numera bemöts detta faktum med acceptans. Ändock finns det de som fortfarande hävdar att klubbkänslan naggas i kanten av detta ”oärliga” framgångsrecept. [b]Jag tillhör inte en av dem. [/b]
Alltsedan Roman Abramovitjs införlivande i Chelsea, har fler och fler privatpersoner kopierat hans exempel och det har blivit ett vanligt förekommande fenomen. Varför? Jo, därför att det onekligen visat sig vara lönsamt att investera i fotbollslag. Chelsea är numera ett världslag, som bland annat tagit två ligatitlar sedan det nya ägarskapet, så det är väl självklart att andra vill göra samma sak?
Debatten har dock inte utvecklats i samma optimistiska anda. Kritikerna tycker att pengar börjar spela en allt för stor roll inom fotbollen, så pass att den kan urholka passionen och rent av vara skadlig för sporten. Och visst kan det tyckas absurt att en rysk oljemiljardär – nödvändigtvis inte med de bästa fotbollskunskaperna – har haft så stor inverkan på fotbollsvärlden, men samtidigt är inte fotbollen en lek längre – det är ett yrke. Därför tycker jag mig skymta något fragmentariskt i argumentationen; det är klart att ett företag och dess anställda vill vara framgångsrika – vare sig det gäller managementkonsulting eller bollsparkeri. Pengar är nyckeln.
“What I'm going to bring to the club is fresh ideas from outside, equity and capital, so the club can invest more on players and other infrastructure if necessary”. Så löd vår nya ägare Thaksin ”Sinatra” Shinawatras kommentar till övertagandet av klubben. Ett uttalande som säkerligen förfasar bakåtsträvarna, men inte mig. Nej, verkligen inte mig.
Skriven av Jonathan Ekeliw (frukt & rötter)
