Manchester City, världens största klubb?
Ett investmentbolag från Förenade Arabemiraten har köpt City av Thaksin Shinawatra och rört om rejält i grytan med löften om att snabbt göra City till världens största och bästa klubb. Men vad innebär egentligen köpet, både för City och för fotbollen i allmänhet?
Det Abu Dhabi-baserade företaget United Group for Development and Investment har köpt City för £200 miljoner av Thaksin Shinawatra och lovat en satsning utan motstycke för att göra City till en superklubb inom den europeiska fotbollen. Köpet av Robinho från Real Madrid ska bara ha varit början och rykten om att man även försökte snuva united på Berbatov samt gett Real Madrid en blank check för van Nistelroy verkar ha fått många att ha åsikter om utvecklingen i City. Många verkar vara inne på att City når framgång på fel sätt. Det är helt enkelt fel att styras av en shejk med alldeles för mycket pengar och kunna köpa vem man vill.
För City var affären naturligtvis det enda alternativet. Thaksin Shinawatras plan för City totalhavererade ju när han inte fick loss sina frysta tillgångar i Thailand och i och med hans allt mer bekymmersamma juridiska ”situation” har han under sommaren blivit persona non grata i fotbollsvärlden. Att Premier League blivit en enorm pengarullande underhållningsindustri ställer dessutom vissa krav på den som vill köpa en klubb och vad man än tycker om det är det få i England som har de ekonomiska musklerna att ta över en Premier League klubb. Att de dessutom ska hålla på just City känns inte helt realistiskt.
Eftersom jag följt City under ganska lång tid nu och utvecklat en viss cynism är det lätt att hejda sig i all hysteri om vilka spelare som City nu ska köpa. Det är ju trots allt inte ens ett år sedan vår förre ägare lovade samma guld och gröna skogar. Det går dock inte att komma ifrån att de nya ägarna verkar ha sina tillgångar mer lättillgängliga än vad Shinawatra hade. Dessutom i överflöd. Frågan är vad de vet om fotboll och att driva en fotbollsklubb? Thaksins kunskap om hur man driver en fotbollsklubb var ju minst sagt begränsad. Det är kanske naivt att hoppas att Hughes är den som ska sköta det fotbollsmässiga men det gäller för City och Hughes att inte tappa fotfästet och att faktiskt ha en utarbetat plan för vad man vill åstadkomma nu när pengarna verkar finnas i överflöd, annars är risken stor att Citys satsning slutar på samma sätt som så många andra jättesatsningar.
Skulle City och Hughes lyckas förvalta den här chansen är det såklart goda nyheter för oss Cityfans även om en identitetskris lär uppstå. Efter drygt trettio år av dynga lär det krävas både ett och två nyp i armen innan man förstår att vi återigen är ett lag att räkna med. Samtidigt kan jag redan känna att jag bryr mig mindre. Att se en Citytröja med namnet Abu Dhabi United på är bara fel och visar på en bristande känsla för vad som är lämpligt. Och ingen tror väl att alla lovande spelare i vår akademi kommer att få mycket till chans när Shejken ska göra reklam för sina intressen. För City är återigen bara en reklamskylt för något annat. Med Thaksin handlade det om politiska ambitioner, nu handlar det om publicitet för ett investmentbolag. Pengacirkusen snurrar nämligen vidare som aldrig förr. Men det är priset vi får betala om vi vill vara med de stora pojkarna. Klubbkänsla och identitet är det första som åker ut när en klubb ska globaliseras.
Att City nu verkar ta en genväg till de stora pojkarnas lekrum sticker såklart i en hel del ögon. Uppkomlingar ses sällan med blida ögon i vilken del av livet det än handlar om. Det elitistiska tänkandet gör mig dock illamående. Det som nu verkar hända med City är bara en naturlig fortsättning på den spiral som sattes i gång av ”the big five” på åttiotalet. Spurs och Everton har fallit bort på vägen och Chelsea kommit till men det finns absolut ingen anledning för united, Liverpool och Arsenal att beklaga sig. Det var de som ville att de största skulle få mer för att på så sätt skaffa sig en monopolställning, något som tvingat fram andra klubbar att sälja sig till högstbjudande för att ha någon som helst chans att nå framgång. Men de behöver inte oroa sig. Det är trots allt City vi talar om. Det kan inga pengar i världen ändra på. Vi kommer snart säga ”typical City” och förbanna oss över zigenarkvinnan igen. Och även om shejken har tillräckligt med pengar för att motverka Citys patologiska behov att misslyckas så lär det som mest betyda att priserna för Europas andra toppklubbar höjs och att de måste konkurrera med en till klubb. Men det är knappast något nytt. Milan, Real Madrid, united och Chelsea har alla varit ledande i transfersummeinflationen under de senaste 20 åren och liksom tidigare kommer allt snart att stabilisera sig igen.
