4-3-3 kan vara en lek med siffror
Vår nye skribent Tobias har beskrivit att den spanska ledningen i City vill införa ett spelsätt med 4-3-3 likt Barcelona. Tanken kan vara att detta spelsätt skall genomsyra hela klubben från ungdomsakademin till A-laget. Vad betyder detta i praktiken? Blir Pellegrini slav under ett koncept?
Barcelonas och det Spanska landslagets sätt att spela fotboll har firat stora triumfer de senaste 5 åren. Min tro är att det primärt är kvalitén på spelarna som gett Spanjorerna dessa framgångar och mindre hur man ställt upp spelarna på planen. Dock verkar Manchester City ha sneglat på Barcelona när man storsatsar på ungdomsakademin men även valet av sportslig ledning med Soranio och Bergistan med förflutet i Barcelona har förstärkt denna uppfattning.
Nu finns det mycket som tyder på att den osynliga duon skissat på någon form av ramverk för den sportsliga satsningen i City. Att Mancini troligen inte ville låta sig styras av ett filosofiskt ramverk medförde troligen byte av tränare. Den förmodade tränaren Manuel Pellegrini är en erfaren tränare som säkerligen accepterar någon form av ramverk men som knappast låter sig detaljstyras.
Enligt min erfarenhet så kan 4-3-3 betyda spel med yttrar och stor spelbredd där de centrala mittfältarna får stort ansvar för djupledslöpningar. Men det kan även betyda att laget spelar någon form av 4-2-3-1 precis som under Mancini.
Mycket att detta beror på hur man vrider triangeln med de tre centrala mittfältarna och hur högt upp yttrarna står i planen.
Väljer laget att ha yttrarna högt upp i planen och har två av mittfältarna framför den släpande i triangeln får man en mycket offensiv uppställning. Ett exempel på detta är om Navas och Nasri finns som kantspelare med Aguero som forward. Bakom dessa finns Tevez och Silva som tar löpningar mellan ytterback och innerback i djupled. Bakom dessa finns en Yaya Toure som uppsamlande kraft
Vänder man mittfältstriangeln åt andra hållet så får man två defensiva krafter i exempelvis Fernandiho och Yaya Toure med en Aguero framför sig. Yttrarna dras ned längre ned i planen och får mer defensiva uppgifter med exempelvis Milner och Silva längre ned i planen och Dzeko som center. Genom att kunna alternera spel genom att vrida triangeln som finns centralt på mittfältet kan man anpassa sig till att vara det spelförande laget eller ligga lite längre ned i planen och spela med omställningar som främsta vapen.
Att ställa upp med en 4-3-3 uppställning behöver med andra ord inte vara så enformigt som många gånger Barcelona gjort det till. Låt oss hoppas att Pellegrini har en pragmastisk syn på hur hans lag skall spela fotboll. Elitfotboll handlar om att få resultat inte om att ideologiskt jobba rätt efter en manual.
