Baksmälla!
Partystämningen slutade i buanden när Manchester City förlorade en ganska värdelös match mot ett mer motiverat Charlton.
Ni vet hur det kan vara. Ena helgen har man skitkul, man dricker lagom mycket och blir aldrig packad. Man inser vilka roliga och bra kompisar man har, alla kvinnor är vackra, särskillt den tjejen som som flirtar med dig, just dig. Musiken är fantastiskt bra och kebaben smakar utmärkt. Man känner sig som en kung när man slår på stort med en taxi hem från krogen i stället för nattbussen, det gäller ju att imponera på tjejen som man släpar på.
Nästa morgon vaknar man upp med ett leende på läpparna och bara längtar till nästa helg då det skall bli om inte fullt så fantastiskt bra (för man inser att så bra blir det ytterst sällan) så åtminstone lite roligt igen.
Under veckan börjar tvivlet komma, någonting är fel.
Helgen kommer, ekonomin är dålig då det är länge sedan man fått lön, polarna är upptagna med sitt, själv är man förkyld och så har man fått en konstig klåda på ett ställe där man definitivt inte skall få det. Vädret är trist och man längar bara bort.
Till sist så inser man att det inte är någon rolig helg alls men man längtar redan till nästa Lördag.
Manchester City förlorade mot Charlton med 0-1 efter en ganska tråkig tillställning. City som var tvungna att ställa ytterligare en back (Wiekens) på sjuk- och skadelistan var inte alls lika laddade som inför förra veckans fantastiska derbyseger. Första halvlek var händelsefattig där City bara hade några halvchanser förutom när Anelka hade en möjlighet som kunde ha blivit något. Charlton var om möjligt ännu mer mediokra.
I början av andra så byter en skadad Foe med Horlock och City tog genast över mittfältet. Man skulle kunna tro att det är en självklarhet att det blir bättre spel med det bytet men i det här spelet så är det målen och poängen som räknas. Horlock och Anelka hade möjligheter men inget mer.
På slutet så bytte Goater och Berkovic med Huckerby och Benarbia men det blev inte bättre för det.
Inte för att jag såg matchen men det verkar ha varit en typiskt 0-0 av den klassiska Italienska varianten men det ville inte sydöstra Londons Wimbledon (och då menar jag inte det laget som påstår sig fortfarande vara det och inte heller det som finns i sydvästra London) utan i stället så avgör man matchen med 10 minuter kvar när Bartlett satte ett inlägg från Jonathan Johansson.
Innan ev Charlton supportrar börjar kräva en förklaring av mig varför jag jämför dom med fd Wimbledon så har det endast att göra med att det verkar kunna sluta hur som helst när dom spelar. Usel hemmastatistik, tre raka förluster och sen seger på bortaplan mot ett lag på uppgång. Det svänger rejält och det är alltid omöjligt att tippa.
Förresten så med närmare eftertanke så stämmer det exakt på Manchester City...
City til I Cry
