A Tale of Two Cities, del 2
Blue Moon, You saw me standing alone, Without a dream in my heart, Without a love of my own.
Blue Moon
You saw me standing alone
Without a dream in my heart
Without a love of my own
På väg hem irriterad och trött men paradoxalt nog sugen på en massa öl. Tankarna fortsatte studsa runt i mitt huvud.
Inget Cup-derby, inget Cardiff och inga pengar till klubben. Å andra sidan sparar ju jag pengar. Hade precis fått reda på att Leeds matchen är flyttad till Söndag alternativt Måndag vilket möjliggör det för mig att se den live. Precis vad man vill se, ett bottenmöte som avgör klubbarnas framtid. Är vi nya Leeds trotts allt? En massa överbetalda divor som underpresterar? Van Buyten såg smått chockerad ut på läktaren. Liknelsen med någon annan främling som blivit lockad till en legionär på ett långtidskontrakt av en gladlynt, hurtfrisk general med en massa medaljer som vittnat om svurna tider var inte långt borta. Å andra sidan bör han inte ha några kommunikationsproblem, franskan är ju standard, och större mandomsprov finns inte.
Hur som helst så var det domarens fel. Basebollträet satt nästan i handen redan, nja kanske ingen bra idé, fängelse i England alltså. Eller? Får man permis för City matcher? Knappast. Vill man se fler City matcher? Lämnade frågan öppen. Förresten, hur kul väder är det i England? Knappast värre än här dock, fan va kallt och grått och blött det är. Nu vet jag, det blir Real Madrid i framtiden.
Väl hemma så kopplades internet på, var ju tvungen att dubbelkolla när Leeds mötet var och dessutom ta del av andra människors frustrationer på forumet. Ibland känns det bra att inte vara helt ensam.
Blue Moon
You knew just what I was there for
You heard me saying a prayer for
Someone I really could care for
3-3 är det första jag ser på forumet.
Ok, jag hade gamla suddiga linser och var extremt trött men inte speciellt onykter. Efter några sekunder gick det upp för mig att det var sant, åtminstone enligt vårt forum. Annars hade livstidsavstängning gällt. Förresten så hade jag stängt av alla Spurs och United supportrar med.
Helt plötsligt blev det en febril telefonverksamhet. Tanken på att sätta mig på bussen och se straffarna dök upp men då jag hittade en radiolänk så stannade jag. Där var dom minst sagt exalterade den korta stunden jag kunde lyssna innan länken dog. Skulle verkligen City kunna fixa det här? 0-3 i halvtid med en man mindre. Något som förövrigt Kevin Keegan inte uppfattat förrän i omklädningsrummet. "Va, blev du utvisad?" Tydligen gjorde han inte så mycket mer än att prata om stolthet men det har man ju hört förr. Han var nog mer fundersam över sin framtida anställning och om det fanns intresse för en ny discoskiva.
Hur i helvete skulle det här sluta?
And then there Suddenly appeared before me
The only one my arms will ever hold
I heard somebody whisper "please adore me"
And when I looked
The moon had turned in to gold
Jonathan Macken!
Den fantastiska och relativt billiga anfallaren, Manchester född dessutom. Garanterat i den blåaste av familjer och med ett tragiskt förflutet som kidnappad av dom onda.
Hade aldrig trott Sms:et jag läste om det inte var för att det faktiskt stod 3-3 innan. Fick det strax bekräftat och den kanske största vändningen i FA-cupens historia var ett faktum, det var faktiskt "Once in a Blue Moon".
För att citera The Guardians Kevin McCarra 'This may well be as great a comeback as English football has ever known and Spurs' humiliation must be of corresponding proportions,' (för att inte tala om hur förudmjukad idioten på Wirströms måste vara? Vem fan är Ginger-Pelle?)
'Just for a while, the entire City side looked superhuman last night.'
City, Superhuman? Ja ta mig fan, det är vi.
Blue Moon
Now I'm no longer alone
Without a dream in my heart
Without a love of my own
