It´s the same old song
City glimtade stundtals till i en medioker tillställning, men vad hjälpte det?
Citys kräftgång fortsätter efter att ha förlorat mot Birmingham med 1-0 på St: Andrews på tisdagskvällen. Matchen handlade ofta mer om kamp än skönspel men stundtals visade City att man faktiskt kan spela fotboll. Tyvärr var det allt för sällan och uddlösheten framför mål börjar bli riktigt irriterande. Citys bästa chans fick Robbie Fowler som borde ha satt en nick där han var både ostörd och i princip fri med målvakten. I övrigt handlade det mest om halvchanser och i nästan samtliga fall var det Shaun Wright-Phillips och Nicolas Anelka som var inblandade.
Ineffektiviteten kunde jag dock ha levt med om det inte varit för det faktum att man återigen släpper in ett alldeles för billigt mål redan i åttonde minuten. Om man vill vara petig så är det fyra på varandra följande individuella misstag som ger Birmingham ledningen. SWP avbryter en tackling i ett läge han borde ha tagit en frispark, Paul Bosvelt missar att tackla samma spelare bara någon sekund senare, Sylvain Distin glömmer bort att man blir överkörd av Emile Heskey om man inte har koll på honom och Ben Thatcher verkar mest hoppa för hoppandets skull istället för att försöka störa Heskey eller komma år bollen.
Varför City har så oerhört svårt att skapa långvarigt tryck på ett lag eller vända spelet snabbare har säkert många orsaker men den mest uppenbara är den konstiga mittfältskonstelation Kevin Keegan väljer att använda sig av. Sibierski är en bra spelare men absolut ingen kantspelare. Lika lite som han är en kantspelare är Claudio Reyna och Paul Bosvelt en mittältsduo av Premier Leagueklass. Passningsspelet från Bosvelt är i enklaste laget men han klarar i alla fall av det, något Reyna verkar ha skrämmande svårt med.
Keegan behöver skaka om lite för att visa att han inte tolererar den oinspirerade prestation som många spelare bjöd på igår
