Roberto Mancini - En City legend
Efter att ha tagit City till sin första titel på 35 år 2011 och den första ligatiteln på 44 år förra säsongen väljer klubben att gå vidare med en ny manager till den kommande säsongen.
Roberto Mancini kom till Manchester City för tre och ett halvt år sedan "from Italy" och ersatte Mark Hughes. Många tyckte att det var ett av världens enklaste uppdrag. Men sanningen är den att först fick han alla spelare mot sig som kände lojalitet till Mark Hughes. Ingen bättre en Craig Bellamy kunde leda dessa styrkor. Sedan blev det inte bättre av omklädningsrummet var fullt av jätte egon som Robinho, Adebayor och Tevez som alla såg sig själva som guds gåva till sporten fotboll. Hans första drag var att ta Patrick Vieira till klubben från Inter. De flesta av oss satt och höjde på ögonbrynen. Vad skulle City med en föredetting som Vieira till?
Uppdraget
När Roberto Mancini kom till Manchester City fanns det goda förutsättningar att skapa något bra av laget men bordet var dukat med en märklig blandning av spelare. Att ta Patrick Vieira till klubben var främst för att vinna omklädningsrummet något som Mancini var mån om efter att ha förlorat detta under sitt sista år i Inter.
Ägarna ville rimligen hitta en tränare som hade dokumenterad erfarenhet att leda lag med internationella stjärnor från många olika kulturer. Han skulle vidare ha tagit titlar och ha en CV med framgångar som spelare och ledare. Slutligen bidrog det säkert att Mancini som var 45 år när han tog över som manager vilket innebär att han kan vara en långsiktig lösning som skulle kunna jobba med klubben i minst 5-7 år
Mancini lyckades snabbt organisera försvarsspelet som var extremt oorganiserat under Hughes och snabbt få City att spela efter sina resurser oftast med endast en forward och valet föll på Carlos Tevez vilket Emmanuel Adebayor inte var helt nöjd med. Mancini anklagades av media för att stå för en tråkig och destruktiv fotboll som i engelskt tycke var för ”italiensk”. Vidare var det flera av Hughes gamla spelare som inte passade in i Mancinis sätt att spela fotboll eller helt enkelt var de för dåliga för att spela i ett topp 6 lag.
Det är tydligt att det första halvåret var ett test av Mancinis förmåga att organisera laget och skapa kontinuitet medan 2010-11 primärt handlade om att ta klubben till Champions League att det även blev en titel för City cementerade hans ställning i klubben som totalt ohotad efter det att media velat sparka honom under 18 månader.
Under säsong 2011-12 var det tydligt att det som prioriterades från omgång 1 var ligaspelet. Under höstens gruppspel i Champions Leauge stod det klart att bredden på truppen fick starta i samtliga cuper medan City alltid hade det starkaste laget som fanns att tillgå när det blev ligaspel. Att Mancini prioriterade ligan säsongen 2011/12 anser jag vara helt korrekt när både Arsenal och United genomförde generationsväxlingar och Chelseas lag var på tok för ålderstiget för att klara en hel säsong på topp.
Ledarskapet
Att hantera den spelartrupp som Mancini förfogat över är inte det enklaste. De flesta spelarna i dagens City är landslagspelare som är vana att vara i fokus och få spela varje match från start. Till detta kan man lägga att de spelare som Mark Hughes värvat till klubben tvingades bevisa att de klarar av att spela enligt Mancinis ritningar och att de kunde anpassa sig.
Att utse Patrick Vieira till sin förlängda arm inom spelargruppen så länge utresningarna efter Hughes pågick var ett riktigt smart drag. Att sedan behålla Patrick i en roll som utvecklingschef och mentor till de yngre spelarna är även det klokt. Det är dock sällan som Roberto talat med Brian Kidd som är assisterande coach under matcherna utan dessa diskussioner avhåller han med den taktiska coachen David Platt.
Mancini har haft mycket god fingertoppskänsla när det gäller rekrytering av högprofilerade spelare. David Silva, Yaya Toure och Sergio Aguero är spelare som kostat stora pengar något som inte är liktydigt med att de kommer göra succé i premier league. Idag är de några av ligans stora profiler och tillsammans med Joe Hart och Vincent Kompany ryggraden i Manchester City.
Försvarsspelet
När Mancini kom till Manchester City så fanns det inget organiserat försvarsspel. Mark Hughes verkade tro att skaffa bara bra spelare så vinner de sin-match-matchen så fixar det sig. Extremt många billiga mål tillkom genom inspel mellan mittback och Wayne Bridge eller genom att ”lura upp” WB i planen och lägga in bollen på ytan bakom honom. Till sist gjorde våra motståndare mål på hörnor i parti och minut. Hughes förespråkade man-man markering och titt som tätt blev vi bortscreenade av motståndarna.
Att Roberto satsade på att förbättra det usla försvarsspelet var helt enkelt nödvändigt. Till att börja med så startade man med zon markering på hörnorna något som gjort det extremt svårt att göra mål på City på fasta situationer. Den andra fasen var att träna försvarsspel ute på planen med så kallat ”skuggspel” 11 mot 11. Det City gör är att ytterspelarna i sin press kliver fram och försöker få motståndarna att spela inåt i planen till de centrala mittfältarna. Forwarden har sin utgångsposition mellan motståndarnas mittbackar och stänger av dessa i uppspelsfasen. Nu spelas bollen in där vi har en 3 mot 2 situation med våra centrala mittfältare. Dessa spelare äter upp motståndarnas mittfält och sätter tidig press på bollhållaren för att underlätta för mittbackarna.
Citys försvarsspel är av högsta klass och grunden för Mancinis fotbollsfilosofi. Mancini har även fått betalt med framgångar genom att bygga upp en stark defensiv som en grund att stå på.
Det som Mancini vidareutvecklade under 2011-12 säsong var att laget snabbt ställer om till försvar och försöker sätta tidig press på motståndarnas backlinje. City ligger mycket högre upp i planen och tar större risker i sitt försvarsspel jämfört med säsongen 2010/11. Innebörden är att vi likt Barcelona har många spelare i rörelse högt upp i planen när vi återvinner bollen och därmed kan fortsätta anfallen. Ett gott betyg är att vi de senaste två säsongerna släppt in minst mål i Premier Leauge.
Anfallsspelet
Efter säsongen 2010-11 fanns det förbättringspotentialen i vårt anfallsspel. Främst när det gällde det ytterbackarnas deltagande i offensiven och våra centrala mittfältares förmåga att komma i djupled och avsluta.
Passningsspelet utvecklades under Mancinis ledning och City kan idag hålla bollen långa stunder utan att motståndarna kommer åt bollen. Ytterbackarna en position högt upp i plan och rejält brett. På detta sätt kan man skapa 2-1 situationer och snabbt flytta bollen. Silva, Nasri och Aguero går ned i fickan mellan ytterback och innerback och hämtar boll. Rörelsen blev betydligt bättre och mittfältarna försöker komma från en kant och skära in bakom motståndarnas backlinje. Med så passningsskickliga spelare som Barry och Yaya Toure bakom dessa som står för speluppbyggnaden blir det svårt för motståndarna att komma åt bollen.
Det som möjligen har saknats i vissa matcher när motståndarna ligger lågt i planen är en tydlig alternativ plan B med tidiga inlägg mot attackerande forwrads. En annan del som man kan vara kritisk till under innevarande säong är att han inte satsat på en uttalad första forward.
Sammanfattning
Skall man bedöma Mancini för hans 3½ år som City tränare så måste betyget bli mycket väl godkänt. Han har satsat på att bygga laget med en grund med ett tryggt och stabilt försvarsspel. Passningsspelet har utvecklas och laget kan hålla bollen inom laget även mot bra motstånd på bortaplanen. Mancini har tagit City till en ny dimension en klubb och räknas som en av toppklubbarna något som inte var fallet före Mancinis dagar.
Roberto Mancini har för evigt skrivit in sig i Manchester Citys historia genom att ha brutit titeltorkan efter 35 år för att sedan bidra till att City tar sin första ligatiteln på 44 år. Att vi sedan slår United med 6-1 på Old Trafford och vinner ligatiteln på fergie time gör inte saken sämre något som vi supportrar aldrig kommer att glömma.
Att byta Manager för ofta leder bara till stora kostnader när den ansvarige oftast vill sätta sin egen prägel på truppen och köpa ett helt nytt lag. Frågan är varför City väljer att inte fortsätta med Mancini trots att han har fyra år kvar på sitt kontrakt?
En av förklaringarna kan vara att man har olika syn på rollfördelningen mellan tränaren och den sportliga ledningen. Relationen mellan Brian Marwood och Mancini blev extremt frostig när Roberto ville ha in profilvärvningar till klubben och ljudligt beklagade sig i pressen. Att sedan Mancini väljer att inte ge Brians värvningar speltid som när stackars Scott Sinclair ständigt får vara utanför laget kan ha avgjort hans öde som manager i klubben.
Pressen vill gärna spekulera i att relationen till flera spelare är ansträngd. Konstigt vore väl annat när en tränare förfogar över en trupp på minst 22 spelare men bara kan ha elva vänner, de som startar matcherna.
En sista del som man måste kritisera Roberto för är hans syn på unga spelare. Han verkar ha uppfattningen att pojkar först blir män i 23-24 års åldern och tills dess är de lovande. Vad som är mer alarmerande är att så få unga spelare fått chansen i City. Om inte Lopez, Suarez, Guidetti m.fl får chansen att spela så har klubben investerat i spelare som man inte förädlar utan säljer vidare något som kan hämma nyrekryteringen av unga talanger. Samtidigt valde Mancini Joe Hart före Shay Given och även Nastasic har gått före LeScott denna säsong så det finns undantag för kritikerna.
Men att påstå att Mancini är en dålig tränare och att City förfogar över en trupp som skall ge upphov till bättre placeringar är i mina ögon naivt. Sanningen är den att City är allt för beroende av sina nyckelspelare och flera av de spelare som vi har i truppen inte har tillräcklig snabbhet för internationell fotboll. Engelska klubbar har generellt problemet med home-grown regeln som tvingar dom att betala överpriser för engelska spelare som i ett internationellt perspektiv är medelmåttor.
För egen del föredrar jag kontuinitet och långsiktighet i en klubb av Citys kaliber så jag hade gärna sett att Roberto fick fortsätta leda klubben. Men tyvärr har det gått för långt nu att hans position i klubben och gruppen blivit underminerad när han inte fått det nödvändiga stödet från klubbens ledning. MEN i Manchester har en "survey" där 75% uttalar sitt stöd för Mancini så det kommer inte bli enkelt för Pelle att vinna supportrarnas förtroende.
Roberto Mancini tack för din insats i Manchester City du kommer för evigt vara en blue legend. Den behandling som Du fått av Citys klubbledning förtjänar du inte.
