Lagbanner
Bobby Manc 2 år
En man med många ansikten.

Bobby Manc 2 år

Idag är det två år sedan Roberto Mancini tog över Manchester City.

Firandet håller just nu på för fullt på Etihad Stadium mot Stoke. I halvtid står det 2-0 och Manchester City gör mål när de vill. Om det blir vinst ikväll vilket det blir så har vi i år spelat 28 matcher på hemmaplan i alla tävlingar. Vi har vunnit 26 och spelat två oavgjorda. Senaste förlusten hemma kom 20 december 2010. Då som nu hade vi chansen att leda ligan över jul för första gången sedan 1929 men annars är skillnaden stor. 

När Mark Hughes fick sparken så var Roberto Mancini redan klar. Detta visste Hughes om under sista matchen mot Sunderland och på något märkligt sett så fick han en del sympatier med sig. Framförallt var det några spelare med Craig Bellamy i spetsen som absolut inte ville ha in den där italienaren i stället för landsmannen Hughes. Roberto Mancinis första uppdrag var alltså att vinna omklädningsrummet men samtidigt bestämde han sig för att sätta deffensiven. Två billiga värvningar gjordes i Patrick Vieira och Adam Johnson där den förstnämnde hjälpte till att styra upp omklädningsrummet vid sidan av plan och deffensiven på plan. Adam Johnson visade sig snabbt vara en extremt talangfull spelare med spetskvaliteter offensivt men med en del att önska deffensivt.

Resten av säsongen gick det sakta framåt och vi var en hårsmån från att kvalificera oss för Champions League. Tyvärr rök nog chansen redan innan Mancini tog över då vi bland annat kryssade sju matcher i rad. Sommaren gav lite mer möjligheter att förändra den trupp som han ärvt och Bellamy skickades iväg till en håla i Wales. Det var ganska klart vem som vann den maktkampen och sen dess har Mancini vunnit alla slag och det utan att behöva ta till smutsiga knep.

Den helt obegripliga värvningen av Santa Cruz för 17m pund skulle ersättas med skyddslingen Mario Balotelli och den nästan lika obegripliga värvningen av Wayne Bridge fick en ersättare i Aleksandar Kolarov. På tal om Santa Cruz. Killen var dyr, har en hög lön ca 70000 pund i veckan och är extremt skadebenägen men i stället släppte vi Daniel Sturridge för en spottstyver till Chelsea där han idag har ca 55000 pund i veckan. Det här är inte den typen av affärer som Roberto Mancini gör och det vore väldigt intressant att veta om Mark Hughes har någon relation till de agenterna som var inblandade.

Våra ägare visade förtroende för Mancini och gav han möjligheten att köpa loss David Silva, Yaya Toure och James Milner. Alla tre förvisso dyra men också väldigt mycket kvaitet och andrahandsvärde. David Silva är idag förmodligen Premier Leagues bästa spelare och i princip alla Mancinis värvningar har visat sig lyckosamma. Under hösten började förhoppningarna stiga och vi var med i toppen och slogs innan Carlos Tevez bestämde sig för att sluta mörka att han var förståndshandikappad. Mancini vägrade sälja trots att Carlos blev sur och laget kom snart igen. Hade det dock inte varit för den fule lilla argentinaren så hade vi kanske redan förra året kunnat vinna ligan. När så Tevez blev skadad så slöt sig trupperna och resten av säsongen gick som en dans.

Den 16 april vann vi över Manchester United på Wembley och i och med det så bröts förtrollningen. Sen dess har vi bara förlorat två matcher på Engelsk mark och vi har vunnit vår första titel på 35 år i och med segern mot Stoke i FA-cup finalen. Vi snittar över tre mål per match och spelar en helt fantastisk fotboll. Vem kunde tro det för två år sedan då vi skulle ersätta en förvisso dålig manager med en gammal anfallare från Italien med förkärlek för tre sittande mittfältare. Roberto Mancini har utvecklats men framförallt, han har utvecklat Manchester City till något det inte varit sen slutet av 60-talet.

Nu skall jag knyta min halsduk i en Bobby Manc knut och se resten av krossen mot Stoke (70min spelade, 3-0).
Grattis på tvåårsdagen och tack för allt du gett oss hitills. Jag är helt övertygad om att det kommer mer.

CTID

Richard2011-12-21 22:13:20
Author

Fler artiklar om Manchester C