Down among the dead men with Manchester City
Utan historia ingen framtid
På söndag spelar går City in i ett derby som serieledare, med en trupp av extremt hög klass och med en ägare som garanterar ekonomisk stabilitet. För tretton år sedan var City ett mittenlag i division 2. Den 20 oktober 1998 förlorade City borta mot Lincoln City med 2-1. City hamnade i tidigt underläge och lyckades inte göra mål annat än genom ett självmål i slutminuterna. Fyra dagar senare förlorade man hemma mot Reading och föll ner till en katastrofal elfte plats i tabellen, redan 10 poäng bakom serieledande Stoke trots att säsongen knappt hade börjat. På den tiden var Macclesfield det närmaste vi kom ett derby och ekonomin var i fritt fall. Trots att Kinkladze sålts för rekordsumman £5.5 miljoner under sommaren hade City skulder på över £10 miljoner. Joe Royle hade tagit över en trupp med 53 spelare på lönelistan och fick göra sig av mängder av dussinspelare för att hindra att skulden galopperade iväg okontrollerat trots att laget hade landets 13:e högsta publiksnitt. Skillnaden mot dagens situation är total.
För den som vill minnas den gamla onda tiden rekommenderas att försöka hitta ett begagnat exemplar av boken Blue Moon - Down among the dead men with Manchester City (går att hitta på eBay för 6-7 pund). Boken är en samling krönikor skrivna av Mark Hodkinson för the Times under säsongen 1998/99. Hodkinson, frilansande sportkrönikör på the Times, hade fått i uppdrag att bevaka Barnsleys första säsong i PL säsongen 1997/98. Uppdraget bestod i att följa klubben på nära håll och sedan publicera en krönika i tidningen varje vecka. Tanken var att bevaka en mindre klubb som uppnått något stort. Säsongen efter ombads Mark att istället bevaka Manchester City, en stor klubb som uppnått något mindre smickrande genom att åka ner i division två för första gången i klubbens historia. Mark tvekade först eftersom han var född i Manchester och hade City som sitt andralag efter Rochdale. Han lät sig dock övertalas och resultatet blev krönikan Blue Moon som publicerades varje lördag i tidningen under hela säsongen. Efter säsongen samlades samtliga dessa krönikor i ovan nämnda bok, tillsammans med notiser om viktigare händelser under säsongen, egna synpunkter och en samling korta vittnesberättelser från folk som befann sig på Wembley i maj 1999. Resultatet är mycket lyckat och boken är mer läsvärd idag än när den släpptes 1999.
City gav Mark Hodkinson fria händer att intervjua ledande personer i klubben, som t.ex. Jim Cassell, Dennis Tueart, Joe Royle och David Bernstein och tidigare tränare som John Bond. Även dåvarande spelare som Andy Morrisson blir intervjuade och Andy talar öppet om sina alkoholproblem och hur tacksam han är över chansen han fick i City. Ex-spelare som Paul Lake, Colin Bell och Nigel Clough får också ge sin syn på klubben. Nigel är överaskande sympatisk trots att han var väldigt impopulär på läktaren då han inte tillförde något trots sin på den tiden extremt höga veckolön om £8 000. Hodkinson besöker reservlagsderbyn, supportermöten och drar sig inte för att lägga tid på att intervjua de två äldre damerna som sköter klubbens tvätt. Blandningen av högt och lågt ger boken ett djup som vanlig kvällstidningsjournalistik aldrig kan komma i närheten av. Boken får en att minnas saker man glömt, förträngt och önskar aldrig hade hänt (t.ex. förluster mot Wycombe och Mansfield).
Säsongen, som slutade med uppflyttning efter den osannolika vändningen i playoff-finalen på Wembley, har naturligtvis sin plats i historien. Det var under denna säsong som beslutet togs att flytta till den arena som då ännu inte var byggd i Eastlands och om jag inte minns helt fel så var det under året som we're not really here blev en del av supporterkulturen. Det enda negativa med boken är det menlösa omslaget som även Hodkinson har beklagat sig över och att Shaun Goater inte intervjuades. Värt att notera är också att av de lag som spelade i serien detta år återfinns fyra i årets upplaga av PL (City, Stoke, Fulham och Wigan) och tre i conference (Lincoln, York och Luton). På 13 år kan uppenbarligen det mesta hända.
Blue Moon - Down among the dead men with Manchester City
Mark Hodkinson
Mainstream Publishing 1999
226 sidor
