Gästkrönika: Derbyt
Har man delat med sig av sina tankar innan matchen bör man kanske också dela med sig av tankarna efter matchen. Så hur ska man egentligen känna såhär i efterdyningarna av vad som mycket väl kan ha varit säsongens minst underhållande match?
Jag håller mig från att säga 'minst bra, eller 'sämsta' match med tanke på att den trots allt var väl genomförd från båda läger, då tänker jag såklart på försvarsspelet. Det är naturligtvis inte konstigt att en match innehållande två lag med samma taktiska plan kommer att sluta oavgjort. Inget av lagen varken vågade eller hade viljan att kliva fram i banan, med tanke på att risken för livsfarliga kontringar var stor. City är för närvarande ett av ligans absolut kontringsstarkaste lag så man kan ju inte klandra Mancini från att utnyttja den styrkan.
Men hade vi inte velat se lite mer?
Jag har alltid varit helt inne på Nivas spår när det gäller vår laguppställning. Ner med Milner centralt istället för Barry och in med AJ i startelvan, åtminstone på hemmaplan och i matcher vi ska dominera. Milner är en riktig arbetshäst och kommer inte att släppa till så väldigt mycket mer bakåt än vad Barry gör, men samtidigt kommer vi att få in två extra dimensioner i anfallsspelet. Milner är väldigt duktig på det som Yaya för närvarande saknar, nämligen att dundra in i boxen. AJ har vi ju sett vad han är kapabel till, Englands absolut mest finurliga och oberäkneliga spelare.
Med den uppställningen skulle rörligheten i anfallsspelet öka markant vilket troligen kommer att generera i fler och farligare lägen.
Troligt är att Bobby mer än allt annat försöker säkra CL-platsen i år, och således också säkra ytterliggare ett år framför rodret på det blå skeppet. Då är naturligtvis en poäng hemma mot United ett bra resultat, särskilt med tanke på att huvudkonkurrenterna till fjärdeplatsen tappade poäng mot sämre lag än United. Det är inget snack om att Mancini använder hjärnan klart mer än vad vi fans gör, och tur är väl kanske det. Samtidigt är jag relativt säker på att han är väl medveten om vad Milner kan bidra med på det centrala mittfältet, och har en god anledning att stå fast vid den klart defensiva taktik vi spelat med under året.
'A man with a plan' finns det ju något som heter. Jag tror nog att Roberto kan sålla sig till den skaran. Vi har ju alla hört honom tjata om ’the winning mentality’, italienare som han är så är han tydligt av åsikten att alla segrar börjar med att hålla tätt bakåt. Vi får ju trots allt medge att det defensiva spelet blivit klart stabilare under Mancini kontra vad det var under ’Sparky’ Hughes.
Jag tror, eller så kanske jag bara hoppas så mycket att jag börjat tro på det själv, att Mancinis plan är att fortsätta fokusera på defensiven säsongen ut. Visa världen att vi är ett lag man inte slår hål på, visa spelarna hur långt vi faktiskt kan komma med en stabil defensiv och ta oss fans till vårt efterlängtade Champions League. Med defensiven inpräntad i spelarnas sinnen och positionsspelet väl på plats kan han börja fokusera på att styra upp det offensiva spelet. Med ett väloljat maskineri därbak behöver vi kanske inte spela med ett så defensivt inriktat centralt mittfält som vi gör idag, vi behöver inte ha Milner ute på kanten för att han jobbar så extremt hårt hemåt, vi behöver inte ha Barry och Nige på planen samtidigt för att vara helt säkra bakåt.
Inte förrän då tror jag att vi på allvar kommer kunna utmana om den slutliga seriesegern. När vi kan gå ut och fullständigt demolera de sämre lagen genom en kraftig offensiv, match efter match, och samtidigt spela den högklassiga defensiva kontringsfotboll vi visat prov på hittills, ja då är vi redo att ta det sista steget. Men troligtvis inte innan det.
Så min vädjan är följande: Ge Roberto den tid han faktiskt behöver. Hur frustrerade vi än kommer att vara (för det lär inte vara sista gången) under säsongens gång så kommer vår tid att komma. Om det är det tu tal om. Vi är trots allt fortfarande i uppbyggnadsfasen av det skräckinjagande ljusblå maskineriet. Jag tror, och hoppas innerligt, att Roberto Mancini är rätt man för att färdigställa det arbetet.
Blue Moon Rising!
John S
