Lose or Die
Åk ur eller riskera resten av säsongen.
På torsdag spelas returen mot Dynamo Kiev hemma på Eastlands. Efter 0-2 i ett iskallt Kiev och vinst mot Reading i FA-cupens kvartsfinal så har förutsättningarna för resten av säsongen ändrats. Som ingen kan ha undgått så lottades vi att möta Manchester United i semifinalen av FA-cupen och för min del är saken klar. Vi måste vinna den matchen och för att kunna göra det så måste vi vara så pass förberedda det går. Ett avancemang mot Dynamo innebär att vi kommer att spela ny omgång på torsdagen innan århundradets match och vi har inte truppen för både och. Med lite otur blir det dessutom en ny lång resa hem från något kylslaget land och vi har inte råd att tappa fokus.
För mig är det solklart att en vinst mot våra ärkerivaler i en semifinal på Wembley är bland det största som kan hända och det gör oss också till favoriter i en final mot Bolton eller Stoke. Det känns klart emotionellare än en fjärde plats i ligan men huruvida det är viktigare låter jag de som sköter Citys ekonomi avgöra. Förmodligen är en Champions League kvalificering viktigare än något annat på grund av de pengar det genererar plus att spelarköp blir lättare. Dessutom blir det lättare att behålla spelare som Carlos Tevez men för mig visar det bara på vad som gått fel med fotbollen när en fjärdeplats anses bättre än en vinst i den anrikaste klubblagsturneringen i världen.
Jag och många med mig har drömt om att få se City på Wembley igen och framförallt att vinna något av värde (Playoff finalen var oförglömlig men ändå division tre) och att trycka till det allt stöddigare United måste vara den skönaste känslan i världen. Nu kommer det att komma en flodvåg av bittra kommentarer från den andra sidan men jag står fast vid att stöddigheten ökat i takt med att de långsiktiga problemen (läs ekonomin och framtida uteblivna sportsliga framgångar) uppdagas mer och mer samtidigt som vi närmar oss på planen. Tidigare var det kutym att låtsas ignorera oss (vilket i och för sig är ett annat sätt att vara stöddig) men nu går det inte en derbyvecka utan diverse kommentarer om oss från tränare, spelare, före detta spelare, supportrar och Unitedvänlig press. Vi har dessutom fått lära känna svenska supportrars hälsningar i form av olika sorters hot typ loose or die. För att få sportslig upprättelse så krävs det en seger i semifinalen och jag är trött på att turmål eller mål som görs efter att matchen är slut skall vara den legitimitet som ger dem fortsatt rätt att betee sig som $#!£
Därför måste City åka ur Europa League. Vi måste dessutom åka ur med ostil då vi har Chelsea borta på söndag. En match som i slutändan kan avgöra vår Champions League status även om det är många matcher kvar. Hela förstauppställningen måste vila och dessutom behöver våra bänkötare speltid och våra yngre spelare få rutin. Roberto Mancini har tyvärr lyckats sätta oss i en sits där vi har en för tunn trupp samtidigt som det finns spelare som inte är i matchform då de inte fått chansen mot svagare lag. Resten är mer eller mindre slitet och det hade kunnat skötas bättre men jag är beredd att ursäkta det så länge Mancini lär sig av läxan.
Skulle vi trots allt skrälla och gå vidare med B-uppställningen så absolut så länge vi fortsätter med den i nästa omgång. Det vore det ultimata att likt Arsenal i Ligacupen kriga oss fram till en Dublinfinal men just nu är det inte tid för drömmar om dubbla guld. Vi måste fokusera på det mest realistiska som samtidigt ger maximal njutning. Vinst på Wembley mot United följt av vinst i finalen (mot gissningsvis Bolton) och det här kommer att vara den största framgång som du och jag upplevt.
City Til I Die
