2018-08-18 16:00

Peterborough - Luton
3 - 1

Manchester, so much to answer for

Sex, droger och rock and roll. Eller i alla fall öl, cider och glühwine.

Dags för en (ocensurerad) resekrönika i och med årets femte Manchesterbesök. De tidigare resorna har sett mer eller mindre desamma ut, en hel del alkohol, god mat, lite annat, segrar och ett guld. Nu var det väl dags för något nytt. Det var derbyweekend men något annat än cider och fotboll stod på agendan.

Lite bakgrundsfakta här. Jag älskar staden Manchester och jag har varit där kanske 40 gånger men de senaste åren har det mest följt ett mönster. Ungefär samma pubar, ungefär samma mat, mindre och mindre tid för sightseeing och inte så mycket shopping. Museum var det länge sen man besökte och bortsett från någon konsert då och då så är det inte mycket kultur jag fått på dessa resor. Ofta har jag kommit tillbaka från Manchester och ångrat mig att jag inte gjort mer men genast tänkt att det gör inte så mycket då jag snart ska dit igen.

Som vanligt var det flera vänner som skulle på matchen men den här gången ville även min pappa åka på derbyt. Han har lärt sig sen tidigare att derbyt är något speciellt (han var med mig första gången vi förlorade på Eastlands) men det är klart att det är annorlunda och roligare idag att bevittna ett derby än det var för åtta år sedan. Förra gången vi gick så fick han en biljett av CSA:s ordförande men då han hade fått för sig att det var blandad publik på matchen så vågade han inte hålla på City utan kallade sig för neutral. Nu är inte min far någon fotbollssupporter från början men jag antar att jag haft en viss inflytan på han (och han ser en del City på TV) så den här matchen hade han strikta order att inte kalla sig neutral.

Vi landade på fredagkvällen, tog en taxi till hotellet och gick på citypuben Crown and Anchor för att möta upp lite andra svenskar och Dave. Visade sig att någon vi kan kalla Allvetaren och en annan vi kan kalla Weed låg och vilade samtidigt som en gubbe som heter Dave ringde och sa att han blev kvar i förorten. Då var det bara Peter Blå kvar (som skulle dela hotell med oss) men som landade en timme senare. Vi bodde på ett bättre lägenhetshotell med två dubberum i utkanten av Northern Quarter och det var bara att ge sig tillbaka då Peter var långsam. Efter ett tag fick vi in han i en taxi och åkte till en av Englands bästa Indiska. På EastZEast dök så småningom Mr Weed och Allvetaren upp med en bror som höll på United. Rätt åt de senare att de fick betala 445 pund för två vip biljetter.

En god middag senare gick vi trots lockelserna förbi Canal St och upp på Portland St. Där finns en gammal pub som heter Old Monkey i korsningen Princess/Portland men vi gick in på den smala puben intill (som jag aldrig kommer ihåg vad den heter). Efter några pint och/eller Magners där så var det dags för mandomsprovet Long Legs. Detta var efter flygplats, flyg, pub, mat och pub så inte var man helt pigg. När sömnen slog till på Long Legs så var det dags för pappa och son att ta sig hemåt. Peter Blå och Weed gick i stället på ett Karaokeställe med några damer och varför inte om man gillar att sjunga.

Dag två och jag vaknade alldeles för tidigt. Försökte dränka mina sorger med kranvatten vilket jag sällan dricker men jag behövde vätska. Efter ett par timmar så vaknade Peter the Blue till liv och då kom beskedet att Patrik satt fast någonstans på vägen. Han skulle flyga via Tyskland men tydligen var han på väg till Paris. Grabbarna tänkte åka till Sheffield och gå på match fast det var lördag men jag hade ju tänkt att se lite sevärdheter. Ytterligare en timme senare stod plötsligt ett Wiganbesök på agendan. Var där fyra veckor innan och det är dumt att klaga då tåget kostade 40kr tur och retur och matchbiljetten fick man utanför för 70kr. Var fortfarande inne på sevärdheter dock så vi gick till den nya favoritpuben the Angel för att kontemplera.

The Angel ligger direkt utanför stadskärnan och är ett samlingshak för en grupp Citysupportrar från ett forum. Vi var där en del i våras och det vore dumt att klaga. En massa sorters fatöl och cider och god mat, en uteservering och trevlig personal vilket räcker lång väg. För att citera George Orwell så skall en perfekt pub ha "draught stout, open fires, cheap meals, a garden, motherly barmaids and no radio..."

Någon form av vägbygge skedde runt om kring puben och det var knappt möjligt att ta sig in och dessutom var vi i princip de första gästerna men skylten utanför skvallrade om att de fortfarande var open for business.
När vi vandrar in så noterar vi direkt den brinnande brasan. Eftersom jag mådde lite sisådär så beställde jag in en halvpint av någon konstig cider. Bartendern insåg i samma ögonblick han gav mig en hel pint att han hade gjort fel men vem ville vara den som klagade. Jag noterade att cidern var 7% men so what, det blir nog bra. Peter beställde in en fish and chips och den såg jättegod ut, synd bara att jag inte kan äta frukost. Folk började ramla in, brasan värmde, min pappa tog också en tallrik men cidern smakade sprit. Huvudvärken dök upp från någonstans och jag började samtidigt som den andra portionen mat kom in känna för att spy. Ni som vet ni vet, ibland måste man spy upp 7% cider för att må bättre. Det var ändå dags för ett toabesök så varför inte. Väl inne på toa så kommer det emot mig, känslan av att jag måste. Båset lyser grönt så jag trycker till toadörren rejält bara för att upptäcka att det sitter en äldre herre där. Samtidigt så försöker jag hindra mig själv från att spy så jag får inte fram ett ord på en 10-15 sekunder innan ett tyst sorry kommer fram. Visar sig att gubben, som är riktigt gammal, låst dörren men att den var trasig och sen pratar vi lite casual om livet och toaletter.

Lördagshopparna började ramla in på puben (som precis hade fått en briljant recension i tidningen) och precis lagom så ringde Dave. Peter hade precis dragit till arenan för att fixa sitt kort med biljetten, Patrik började sms:a om PSG spelade hemma och Dave hade min pappas biljett så det var bara att lyda.
Vi skulle möta upp han på julmarknaden vid St Alberts Sq. Dave som ser alla Citymatcher (home and away) och alla England brukar kunna ha biljetter över och turligt nog så var han bjuden av sin chef på någon typ av eventbiljett till matchen. Efter en promenad genom stan så gick vi in på en pub intill marknaden vid stadshuset och snart kom Dave in, en tvärhand hög med Citymössa. Biljetten skulle han ha 45 pund för vilket är en ren stöld gentemot den svarta marknaden (mitt årskort kostade den här matchen 52 pund) och vi bestämde av praktiska skäl att jag skulle ta hans biljett och min pappa min säsongsbiljett. Sen gick vi in på marknaden som bland annat bestod av en tysk (polsk) ölhall med dyr öl och glühwine. Efter någon timme började folk dyka upp. Det var Weed som först av någon anledning gick till St Ann sq, sen Peter och slutligen Patrik som lyckats kapa ett plan från Paris. Glöggen spetsad med strårom rann ner och det var högt i tak. Dessutom var det högt i tak och alla kom bra överens. Gubben Dave som inte kunde uttala min pappas namn bestämde sig för att kalla han Dad och alla var än en gång bjudna hem till han när vi ville. Hade lyckats få i mig en tysk (polsk) burgare någon gång under tiden men middag stod på schemat så vi bestämde oss för italienskt och Don Marco nere vid Deansgate. Vi sa hej till Dave, tog ett par öl på vägen och skickade hem Dad. Sen intog vi stället, beställde, drack rödvin, åt och somnade. I alla fall jag. Under tiden satt Glenn Strömberg och Henrik Strömblad och beundrade the sleeping beauty men efter en powernapp så gjorde jag comeback. Efter en del surr med Glenn och Henrik så var det dags för en gammal klassisk pub. The Brittons Protection. Den ligger en bit bort och promenaden gjorde susen. Det var dock slut på snusen så efter ett par pints och snusvägran från Weed så hade jag inget annat val än att avlägsna mig. Man skulle kunna tro att klockan var oändligt mycket men jag gissar på 23 men då startades dagen nästan 12 timmar tidigare på the Angel.

I stället för att gå raka vägen hem så gick jag 15 min till min favoritkebab Abduls, beställde ett kycklingspett i Nan och en Coca Cola (vilket var den första icke alkoholen sen vattnet på morgonen). Sen gick jag 15 minuter hem bara för att upptäcka att korken på Colaflaskan inte satt åt och hela påsen med kebaben var full med läsk. Inte för att jag var hungrig men världens godaste kebab smakade mest cola och hälften slängdes. Sen somnade jag på riktigt.

Del två följer kanske...