Stå upp för fotbollen
Fotbollen är unik. Mängden utövare, spridningen över det här lilla klotet vi lever på och framför allt känslorna som den uppbringar är det ingen annan sport som kommer i närheten av. Tyvärr är fotbollen på väg att bli lika trovärdig som den flamsigaste av idrotter.
På kanske miljontals planer runt om i världen leker, spelar och kämpar allt från småtjejer till gamla gubbar med en boll framför fötterna. Fotbollens styrka är dess enkelhet. Hur många gånger har man inte spelat lite boll med precis vad som helst - en burk, en sten eller isklump? Kraven på utrustning är så minimala inom fotbollen att det verkligen går att spela när, var och hur som helst. I den här enkelheten finns också sportvärldens kanske enklaste regler. Man tar inte bollen med händerna och man fäller inte varandra. Hur enkelt som helst.
Tyvärr så har en cancersvulst vuxit sig stark inom fotbollen. Att fuska genom att filma till sig frisparkar, straffar och varningar till motståndarna har blivit så vanligt att det fullständigt håller på att förstöra fotbollen. Filmningar har naturligtvis funnits lika länge som fotbollen själv men det har hänt något de senaste åren. Acceptansen har blivit så utbredd att det blivit en del av spelet. Gary Neville skrev för en tid sedan en mycket bra krönika i ämnet. Den handlade om hur hans generation fick ett bryskt uppvaknande när de började komma upp sig i United i början på nittiotalet. Gary växte upp i delar av Manchester där det var direkt genant att lägga sig ner, även efter en riktigt fet smäll. När han sedan började möta ungdomslag från sydeuropa fick han en chock. Spelare han inte ens ansett sig röra låg helt plötsligt i en hög och skrek. Han och hans lagkamraters upprördhet var naturligtvis stor. Brian Kidds svar: "Ni måste lära er."
Och det är här någonstans det börjar för mig. Urholkningen av det fotbollen faktiskt handlar om - kamp. Det finns ingen annan idrott på jorden där vekhet och fusk belönas så som det gör i fotbollen. Kampen och den egna prestationen är det fundamentala i all idrott men i fotbollen har den prestationen i allt högre grad börjat handla om att lura domaren. Att vara fotbollsdomare på elitnivå måste vara världens svåraste jobb. Att på en tiodels sekund inte bara bedöma den sportsliga förseelsen utan även skådespelet av "offret" måste vara, vilket ju tv-bilderna visar varje vecka, ett omöjligt jobb.
Straffarna som delas ut är många gånger bisarra när man får tillgång till tv-bilder. I vissa fall behövs det bara lite vinddrag för att spelare ska falla som furur i straffområdet eller skrika som kolikbebisar efter domarens uppmärksamhet. Det här är illa nog i sig. Det som gör det ännu värre är ofta att höra diskussionerna av "experterna" efteråt. Där det förut skrattades åt patetiska filmningar eller rördes upp känslor över uppenbart fusk rycks det bara på axlarna idag. "Han gör var han kan för att vinna". På sin höjd får man ett diplomatiskt "För mig är det där inte en straff."
Fusket har blivit en del av fotbollen och därmed har fotbollen blivit helt godtycklig. "Det jämnar ut sig på en säsong" kanske några säger men det stämmer inte. Lagen och spelarna både beter sig olika och behandlas olika. Vissa får nästan aldrig med sig straffar och andra får med sig dem hela tiden. I ena matchen får man med sig en straff man inte borde fått och i nästa nekas man en solklar. Det här påverkar naturligtvis resultatet i slutänden och för mig även trovärdigheten.
Om inte domarna får bättre möjligheter att bemöta det här eller om de styrande inte ser till att börja straffa spelare som uppenbart fuskar i efterhand fotbollen snart vara lika trovärdig som gångsporten (all offence intended). Fusk kommer alltid att finnas. Frågan är hur majoriteten ställer sig till det? Tyvärr verkar fusket ha vunnit i dagens fotboll.
