Titeln är där för att tas
Med nästan halva säsongen gången har City bara tre poäng upp till serieledande Arsenal och City kan mycket väl haka på ändå in i maj och kanske kanske till och med vinna hela kalaset.
I vår är det 43 år sedan Manchester City vann ligan senast och det är naturligtvis alldelles för länge sedan. Resan sedan dess har varit minst sagt svängig för att vara lite diplomatisk. Sjuttiotalet var trots allt ganska framgångsrikt medan åttiotalet knappast är värt att nämna. Nittiotalet började bra med två raka femteplatser innan det blev ett årtionde av kris och cirkus som på många sätt format dagens supportrar och gett oss ett minne vi aldrig kommer glömma. Det nya milleniet har vi trots allt spenderat i Premier League bortsett från ett litet återbesök i början och numera kan vi också ganska självsäkert titulera oss som världens rikaste klubb.
Att rikedomen kommit av ren slump sticker i mångas ögon och vi ska naturligtvis inte slå oss allt för hårt på bröstet efter årtionden av misskötsel innan Shejken räddade oss. Men det betyder inte att vi inte ska vara stolta över vår klubb och det lag vi faktiskt har. Jag har länge varit skeptisk till Mancini och han har inte vunnit över mig än men det går inte att komma ifrån att City den senaste tiden visat gryende form och att man nu faktiskt börjar våga tro på att något stort kan hända redan i år.
Det viktigaste som hänt är att Citys faktiskt börja smälta samman ordentligt. Det här har fler orsaker. Den första är såklart att spelarna nu fått lite tid tillsammans men framför allt att sakdeproblemen på många av spelarna verkar över (peppar, peppar)
