City kliver segrande ur Manchesterderbyt.
Säsongens hittills viktigaste match visade sig vara Manchesterderbyt. City drog det längsta strået och lyckades därmed plocka med sig hem tre poäng från Old Trafford.
Startelvan: Ederson, Walker, Otamendi, Kompany (K), Delph, Fernandinho, De Bruyne, Silva, Sterling, Sané, Jesus
Avbytarbänken: Bravo, Zinchenko, Gundogan, Bernardo, Mangala, Danilo, Aguero
Första halvlek
En match som supportrar från båda lagen har suktat efter, man kunde tydligt se innan avspark att det var taggade spelare från båda lagen. Av det man kunde läsa utifrån startelvan fick jag personligen känslan av att Mourinho ville ge City en tuff kamp, ett United som skulle försöka spela en offensiv fotboll, speciellt när man ställde upp med en sådan offensiv trio bakom Lukaku, men så blev inte fallet. Under matchens första minuter märker man tydligt vad för karaktär som kommer präglas fotbollsmatchen. Det vill säga ett City som fortsätter att förlita sig på sin fotbollsidé, det vill säga spela en offensiv och teknisk fotboll. Detta medan United valde att spela ytterst defensivt och slå iväg långbollar bakom Citys backlinje och hoppas på att man skulle kunna kontra in en boll eller två. City för matchen under hela halvleken, man försöker tränga sig igenom Uniteds organiserade försvar, är det något man får ge grannarna i Salford så är det Mourinhos förmåga att just organisera ett bra försvarsspel. City kommer till diverse småchanser, men inget som man skulle kunna kategorisera som en farlig målchans, utan det dröjer ända fram till den 41:e matchminuten, det är nu som matchen börjar hetta till på allvar. Givetvis är det City som står för farligheterna, först genom Sané, som visar prov på enastående teknik innan han avlossar ett skott. Oturligt nog har United en målvakt vars namn är David De Gea och han nekar Sanes skott genom en fin och reflexsnabb målvaktsräddning. Manchester City fortsätter att pressa United allt djupare ner och man tilldelas en hörna i den 43:e matchminuten, en hörna som slåss av De Bruyne. Bollen letar sig fram till Otamendi som stångas med Lukaku, där den förstnämnde enkelt trycker bort samtidigt som han spelar fram bollen till en fristående Silva, den magiska spanjoren gör ingen besviken och petar in bollen i mål, vilket betyder 0-1 till City. Många hade nog hoppats på att ställningen i första halvlek skulle sluta 0-1, men så blev inte fallet. United lyckas i slutminuterna av halvleken pressa fram sitt lag, från vänsterkanten slår man ett inlägg som delvis missas av Otamendi, men främst är det Delph som ställer till det hela. Istället för att rensa iväg bollen på ett tillslag försöker han på någon from av tekniskt nummer, vilket han tydligen inte kunde behärska. Detta leder till att bollen hittar fram till Rashford som iskallt placerar in en kvittering.
Andra halvlek
City tvingas till ett byte innan halvleken ens har blåsts igång, kapten Kompany tvingas utgå på grund av skada och istället kliver Fernandinho ner som mittback, samtidigt som Gundogan byts in som defensivmittfältare. En fråga man bör ställa säg är hur allvarligt det var med Kompany, något jag återkommer till längre ner i texten. Utifrån mitt perspektiv hettar det till rejält under matchens sista 45 minuter, det är flera hårda och intensiva dueller, givetvis till publikens förtjusning. Framförallt är det lite otippat nog Silva som har tänt till rejält, medan det i motståndarlaget är Matic som trycker till rejält i närkamperna. Rent spelmässigt är det återigen City som håller i taktpinnen, men däremot inte lika övertygande som under den första halvleken. Man lyckades trycka in ännu än boll bakom De Gea i den 54:e matchminuten, och återigen är det från en fastsituation. De Bruyne slår in ett hårt inlägg som Lukaku är först på, han misslyckas kolossalt med rensningen som prickar medspelarens rygg och studsar fram till Otamendi. Argentinaren tar vara på Uniteds misstag och lyckas därmed göra 1-2 till City. Efter det andra målet sker det dock justeringar, vilket kommer att ha påverkan på matchen, för Citys del på ett mer negativt sätt. Gabriel Jesus byts ut och istället kliver Silva upp som anfallare, något som utifrån min uppfattning leder till vi inte kontrollerar matchbilden lika imponerande som i den första. Intensiteten höjs rejält från och med matchminut 80 och framåt, United slår långboll efter långboll upp mot Citys backlinje, men Otamendi och Mangala vinner majoriteten av sina dueller. Men givetvis vinner man inte alla, och det är utifrån en långboll som United farligaste målchans dyker upp. Det är Zlatan som tar ner bollen och spelar vidare bollen ut på högerkanten, omgående kommer ett inlägg som letar sig fram till Lukaku. Det är i detta ögonblick som många tror att kvitteringen kommer, men Ederson nekar Lukaku två gånger om. Han visar på ett fenomenalt målvaktsspel, han gör sig så stor som möjligt och kan därmed rädda det första avslutet som stenhårt träffar halsen. Han reser sig omedelbart, ytterst snabbt och blockerar även det andra skottet, oerhört imponerande och ett agerande som definitivt kan kategoriseras som matchavgörande. City spelar av matchen lugnt och säkert, framförallt genom att man håller i bollen vid en av hörnflaggorna, man lyckas få minuterna att ticka till supportrarnas förtjusning. City vinner matchen med 1-2.
Vincent Kompany
Ännu en skada för kaptenen, helt ärligt har jag tappat räkningen på hur många skador han är uppe i nu. Det är inte samma goda Kompany som vi supportrar är vana vid, givetvis håller han kvalité när han väl spelar, men det är inte på samma nivå som för ett par år sedan, skadorna har tyvärr gjort sitt. Pep uttryckte i en intervju efter matchen att man inte kan räkna med Kompany på ett bra tag, det ger mig intrycket att han kommer vara borta i över en månad, kanske till och med två. Detta kommer garanterat resultera i att en ny mittback tillkommer under vinsterfönstret, tydligen sägs det att vi är intresserade av Inigo Martinez från Real Sociedad. Återstår att se om det blir Inigo eller någon annan, men en sak är säker, vi behöver en förstärkning på denna front.
Nicolas Otamendi
Enligt mig var han matchens gigant. I en bortamatch mot våra rivaler dominerar han Lukaku under hela matchen, likväl satte han Zlatan på plats genom att vinna majoriteten av nickduellerna mot honom. Värt att ha i åtanke är att Zlatan dessutom är ett antal centimeter längre än just Otamendi, vilket gör det hela ännu mer imponerande. Men viktigast av allt klev han fram offensivt, en målgivandepassning och ett mål som resulterar i en vinst mot våra rivaler. Givetvis bör Ederson nämnas för sitt viktiga ingripande i matchen, men utifrån hela matchbilden var det en gigant på planen, Nicolas Otamendi.
PARK THE BUS MAN UNITED
PLAYING FOOTBALL THE MOURINHO WAY
Resultatet gav mig både glädje, men också frustration och till stora delar massvis av irritation. Detta handlar om Jose Mourinho och hans syn på fotboll, hur han anser att den bör spelas. Idag hoppades jag på att han skulle bryta sin trend och överraska alla tittare, det vill säga försöka få sitt lag att spela en offensiv fotboll, men det visade sig vara fel. Samma gamla Mourinho, det vill säga att han ställde fram bussen, en rejäl dubbeldäckare. Trots att Manchester United har investerat miljarder på spelare som Mourinho har önskat sig, väljer han att rent taktiskt be sina spelare parkera bussen och slå långbollar och ha något hopp om att en kontring eller två skall ge resultat. Detta sker alltså på hemmaplan, i en match mot rivalerna som har kategoriserats som den tidiga titelmatchen. Givetvis är inte detta första gången som det skett, det finns flera exempel där Mourinho valt att köra med samma taktik mot övriga toppkonkurrenter, likväl har man gjort det mot de övriga lagen i ligan. Vidare bör det dock specificeras att detta sker när man väl har tagit ledningen, man backar hem och ger sina motståndare tid och yta att försöka komma tillbaka till matchen.
Det bör poängteras att det finns massvis av potential hos Manchester United, det är skickliga spelare som representerar klubben. Men rent fotbollsfilosofiskt kör Mourinho ner detta laget i graven, förfärligt tråkigt att se detta lag spela fotboll. Jag hoppas genuint att nästkommande manager som tar över efter Mourinho väljer att implementera en offensiv fotbollsfilosofi. Det hade varit underbart att ha en match mot United där även motståndarna försöker spela en offensiv fotboll, två lag som konstant attackerar och vill exploatera varandra, lite likt en engelsk pubfight på en av de lokala pubarna i Manchester.
Supportrarna levererade en underbar ramsa under matchen mot United, med stor sannolikhet kan det vara en ramsa som supportrar kommer sjunga under den tid som Mourinho är manager för laget. www.youtube.com/watch?v=HjziucjREJo
