Fem saker jag önskar mig av Pep
Den 1:a februari blev det officiellt att Pep Guardiola tar över Manchester City nästa säsong. Sedan offentliggörandet har City spelat elva matcher och endast vunnit fyra av dem. Så här i landslagsuppehållstider försöker jag därför glömma nuet och istället drömma mig fram mot förhoppningsvis bättre tider. Det här är fem saker som jag hoppas Guardiola lyckas bättre med än Pellegrini!
Ut med dödköttet, in med klass
Pelle har fått miljoners miljarder till att utveckla Manchester City. Naturligtvis har han köpt bra spelare men med facit i hand kan vi konstatera att du inte blir en stormakt i Europa med spelare som Mangala, Fernando och Bony i laget. Även en spelare som svindyra Otamendi är fortfarande i en bedömningsfas och tyvärr tycker jag just nu att han är närmare Mangala än Kompany. Om vi dessutom adderar att truppen är åldrande samtidigt som nyckelspelare som Silva och Yaya visar negativ form och Kompany alltid är skadad, så känns det som att det här laget är i behov av nya ansikten. På den här punkten står Guardiola inför en stor utmaning och han måste lyckas med affärerna direkt för att hans tid i City ska bli framgångsrik. Gissningsvis kommer det hända en hel del i sommarens transferfönster. Det har redan nu börjat ryktas om främst Gundogan, Laporte och Stones.
Ge ungdomarna chansen
Under hela Pellegrinis tid i klubben har klubben jobbat med ett "holistiskt perspektiv" (helhetssyn). Det har naturligtvis inneburit många positiva saker, främst när man tänker på nybyggda City Football Academy och damlagets framfart. Men en sak tycker jag är negativ med det holistiska perspektivet. Den viktigaste matchen är nämligen alltid nästa match och alla turneringar prioriteras. Vad resulterar det i? Naturligtvis att Pellegrini alltid ställer upp med så bra lag som möjligt, vilket i sin tur resulterar i att ungdomarna får få chanser. Nu är naturligtvis Chelsea i FA Cupen den här säsongen det stora undantaget, men ändå. I ligacupen sliter hellre Pellegrini på De Bruyne än låter Manu Garcia få chansen. På anfallspositionen är Bony högre i rangordningen än Iheanacho. I backlinjen tillåts Demichelis snubbla runt när vi har talanger som Adarabioyo. Ett mål som City har satt upp är att hälften av spelarna i truppen år 2021 ska ha tillhört akademin. Om Guardiola är lika snål som Pellegrini när det gäller att ge ungdomarna chansen så kan jag omöjligen se det här målet infrias.
Mer levande coaching på och utanför planen
Det finns supporterskaror i Citys forum på SvenskaFans och i England som aldrig har tagit till sig Pellegrini trots hans magiska första säsong. Jag tror att den här punkten är den största anledningen till det. Jag har lyssnat på Pellegrinis presskonferenser de senaste tre åren och ärligt talat förstår jag inte varför jag har gjort det. Likt James Milner svarar han på journalisternas frågor utan att svara. Visst är det säkert en medveten taktik från Pellegrini då han vill sköta snacket på planen, men det blir i längden tråkigt för supportrarna. Vi vill ha skandaler att diskutera! Vi vill skratta som vi gjorde när Mancini klev in på presskonferensen i en David Platt-mask. Vi vill diskutera om det var rätt eller fel av managern att kalla Micah Richards för glaslirare. Pellegrini har inte bjudit på något sånt här under sina tre år i klubben. Likadant är det under matcherna då han oftast ger ett sömnigt intryck. Han ser snarare ut att ha en vilostund tillsammans med hans höra hand Ruben på bänken, istället för att coacha Manchester City i en fotbollsmatch. Jag tror att Citysupportrarna skriker efter en manager som är lite galen. Under sin tid i City har Pellegrini ställt till med en scen. Det var när han sågade Jonas Eriksson efter dennes domarinsats efter matchen mot Barcelona våren 2014. Det var roligt och jag tror att fler sådana situationer hade gjort Pellegrini mer populär bland supportrarna. Det handlar om att "stå" upp för klubben.
Få bukt med skadorna
Om Guardiola tar med sig ett nytt medicinskt team eller inte till Manchester är oklart, men jag hoppas att han gör det! Den här säsongen har lagets skadehistorik varit en katastrof. Kompany, Nasri och Delph har varit otillgängliga större delen av säsongen. Även Hart, Zabaleta, Mangala, Clichy, Silva, Sterling, De Bruyne, Aguero och Bony har haft perioder då de varit otillgängliga på grund av skador. Säga vad man vill om Pellegrinis coachning och inlevelse i matcherna men det här är en punkt som har försvårat det för honom. Är någon eller några av lagets bästa spelare borta varje match så blir det mycket svårare att åstadkomma bra resultat. Så är det bara. Men så till den stora frågan, varför blir så många spelare ofta skadade? Roterar Pellegrini för lite? Är det medicinska teamet inkompetenta? Är spelarna för gamla? Eller är det helt enkelt slumpen det beror på? Jag vet inte men oavsett vilken anledning det än är så går det inte att ha det så här längre.
Börja vinna mot toppkonkurrenterna
När jag först läste det så trodde jag att det skett ett misstag. Men när det gick upp för mig att statistiken om att City inte har besegrat ett topp sex-lag på hela säsongen var korrekt så bekräftar det att något i laget inte stämmer. Oavgjort och förlust mot Leicester, två förluster mot Tottenham, förlust mot Arsenal, förlust och oavgjort mot West Ham och detsamma mot United. Pellegrini har en möjlighet kvar den här säsongen att spräcka den dystra sviten och det är hemma mot Arsenal den sjunde maj. Men än så länge har det alltså blivit tre poäng på nio matcher mot topp sex-lagen och det inget annat än underkänt. Varför har City så svårt mot "jämnbördigt" motstånd? Vår egen "Rit-Ola" på City-forumet, John Talbot, menar att försvarsspelet är för dåligt organiserat av Pellegrini och kanske har han rätt. För något måste ju vara fel. Har Guardiola tänkt att bli framgångsrik som Citymanager måste han förbättra den här statistiken omgående!
