Fruktansvärd eftermiddag på Etihad Stadium
När ettan och tvåan i tabellen möts förväntar man sig en jämn match. Men så blev det inte den här gången. Ett sprakande, skickligt och stenhårt Leicester krossade Manchester City, som mest såg ut att längta till sommaren och Pep Guardiola. Stackars Pellegrini fick två gånger om se Robert Huth utklassa Martin Demichelis i närkampsspelet, vilket ledde till två mål för Leicester i deras 3-1 seger.
City har stora skadeproblem och endast 14 seniorspelare tillgängliga. Det resulterade i att detta lag ställdes på banan:
Hart
Zabaleta-Otamendi-Demichelis-Kolarov
Fernandinho
Silva-Yaya-Delph
Aguero-Sterling
Bänk: Caballero, Clichy, Sagna, A. Garcia, Fernando, Celina och Iheanacho.
Det här var första gången som Pellegrini mötte hemmafansen efter att han bekräftat att han inte blir kvar i klubben efter sommaren. På Etihad Stadium var det skitväder redan från början och inte blev det bättre av att Robert Huth gav Leicester ledningen redan i den andra minuten. Efter att Kolarov, onödigt och klumpigt, orsakat en frispark strax utanför straffområdet på vänsterkanten, så stegade Mahrez upp för att ta frisparken. Han slog en perfekt boll in mot Huth, som enkelt gjorde 1-0 då hans "markering", Martin Demichelis, stod på hälarna. Det visade sig bli kostsamt och ett sådant katastrofalt agerande av Demichelis har vilken klubb som helst inte råd med i en match av den här digniteten. I den här situationen sänkte Demichelis sitt egna lag!
Leicester drog upp en mycket hög intensitet i matchens första minuter och City var ständigt på efterkälken. I den sjunde minuten skapade Leicester ännu en farlig chans då en fantastisk passning från Albrighton satte Vardy i ett friläge. Dock kom Hart ut perfekt och avstyrde i sista stund men Okazaki fick ett bra läge på returen, men en stark brytning av Otamendi hindrade ytterligare farligheter. I den tionde minuten fortsatte Leicesters monstruösa press. Efter en snabb omställning spelade Mahrez fram till Drinkwater, som enkelt sprungit ifrån en fullständigt katastrofal Demichelis, men återigen kom Hart ut bra och avstyrde ännu ett friläge.
City hade under inledningen sett chockade ut av Leicesters gnistrande spel och resoluta närkampsspel. Men i den 14:e minuten skapades Citys första halvchans av Silva då han sköt ett skott som Morgan täckte ut strax utanför målet. Strax efter att matchen pågått i 20 minuter spelade Vardy in ett mycket farligt inspel, som Okazaki bara var någon tå ifrån att sparka in i mål. Demichelis och Otamendi var under dessa minuter ständigt på efterkälken och framför allt Demichelis var virrigast av allihopa.
I den 23:e minuten blev det kontroversiellt då City ville ha en straff efter att Fuchs fällt Zabaleta på straffområdeslinjen. Om man ska vara petig så borde det ha blivit straff men samtidigt måste det finnas en förståelse för att det är fruktansvärt svåra situationer att bedöma för domarna. Så länge domaren inte är 100 % säker på sin sak kan han inte blåsa straff där. Så i den här situationen hade City otur men det går samtidigt inte att komma ifrån att City var totalt utspelade av Leicester under den här perioden.
I den 31:a minuten skapade Aguero Citys andra halvchans då han sköt ett skott från snäv vinkel som Schmeichel gjorde en enkel räddning på. Efter det lugnades det mycket intensiva tempot ner något och halvlekens sista kvart blev betydligt lugnare än de två första.
I halvtid var jag besviken på hur City svarade på Leicesters resoluta närkampsspel. Det kändes som att de små spelarna i City var rädda för att smälla på i duellerna mot Leicesters stora spelare. Dock kunde jag vid den här tidpunkten inte ens ana att besvikelsen skulle bli ännu större.
City vek ner sig totalt i andra halvlek och lidandet började redan efter två minuter. Efter att Zabaleta tappat boll på Leicesters planhalva så ställde serieledarna om blixtsnabbt. Kanté snurrade sedan enkelt bort Fernanadinho innan han levererade bollen till Mahrez. Trollgubben vände upp och ner på både Otamendi och Demichelis innan han bombade in 2-0 bakom Hart. På den här omställningen hängde City inte med över huvud taget och det var smärtsamt dåligt att se.
Bara ett par minuter efter målet var Leicester nära igen. Albrighton levererade ett nytt fint inlägg mot Okazaki, som borde blivit markerad av Otamendi men som inte blev det. Okazaki fick då ett kanonläge, men ingen kanonträff, vilket ledde till att Hart kunde rädda enkelt. En minut senare, i den 51:e minuten, gjorde Pellegrini någon form av dödsryck. Yaya och Delph byttes ut mot Fernando och Iheanacho. Bytena var faktiskt nära att ge resultat direkt då Fernando tvingade fram en fin reflexräddning av Schmeichel efter en hörna. För en gångs skull gick Huth bort sig i försvarsspelet men då var förstås City-bekantingen Schmeichel i vägen. Det här var Citys överlägset farligaste chans.
I den 59:e minuten kom dödsstöten och återigen var det Demichelis som orsakade lidandet. Precis som den första gången, på hörna, hade han som uppdrag att markera Huth. Men det lyckades han inte med den här gången heller och Huth kunde lika enkelt som första gången sätta bollen i nät. 3-0 till Leicester och då spelade det ingen roll att hörnan egentligen var feldömd, då det var Okazaki och inte Demchelis som var sist på bollen.
Nu hade den här matchen utvecklat sig till en riktigt sorglig historia och i den 66:e minuten var det nära att om möjligt bli ännu värre. En lång krossboll letade sig ända fram till Vardy som fick ett friläge då både Demichelis och Otamendi var på efterkälken. Dock räddade Hart igen. Med kvarten kvar fick vi väl någon form av bevis på att Pellegrini gett upp. Silva byttes ut mot 19 år gamla Bersant Celina. Fyra minuter efter bytet, i den redan avgjorda matchen fick Albrighton, helt ostörd, rikta in en nytt bra inlägg mot en helt fri Vardy, som dock avslutade utanför.
I den 86:e minuten fick City-fansen åtminstone något glädjeämne då ett strålande inlägg från Celina letade sig fram till Aguero, som distinkt nickade in bollen i mål. Dock betydde det inte mer än att siffrorna snyggades till. 3-1 är ju någon promille mindre dåligt än 3-0. På slutet hade Aguero och Zabaleta varsin halvchans men farligare än så blev det aldrig.
Leicester var klasser bättre och vann välförtjänt.
Spelarna kämpar inte för Pelle
Under veckan har det snackats om en potentiell "Pep-effekt". Alltså att Citys spelare möjligen kommer höja sig för att imponera på Pep och på så sätt säkra sin plats i laget när han kommer. När det blev officiellt att Pep skulle ta över Bayern för ett par år sedan lyfte sig deras spelare rejält under säsongens sista månader och vann slutligen trippeln.
Citys spelare verkar dock ha sänkt sig rejält sedan nyheten om Pep blev officiell. Det så tvivelaktigt ut mot Sunderland trots seger och i dag, i en sexpoängsmatch, såg det katastrofalt ut. Visst sänker Demichelis sitt egna lag när han bjuder på två mål, men ska sanningen fram så var Leicester bättre på varje position.
Aguero gjorde förvisso ett tröstmål på slutet men generellt hade Huth och Morgan järnkoll på honom. Detsamma kan man inte säga att Demichelis och Otamendi hade på Vardy och Okazaki. De två anföll mot en backlinje som inte var mer organiserad än en hönsgård. Och för att inte tala om alla spelare däremellan. Yaya? Silva? Sterling? Vart var ni? Snacka om att hela laget vek ner sig.
För mig var det här mycket oväntat. Jag trodde att spelarna ville ge Pellegrini en bra avslutning. Om han är med och vinner två titlar den här säsongen har han vunnit lika många som Citys framgångsrikaste manager någonsin, nämligen Joe Mercer.
Dock känns dessa drömmar som en utopi efter den här slakten.
