Guldutvärdering: Pellegrini
Med 156 gjorda mål i alla turneringar ett snitt på 2,7 mål samt 2 titlar under säsongen så förtjänar såväl klubben, spelarna och Pellegrini större hyllningar från media och press.
Redan i januari 2013 kom det första tecknet att Mancini inte hade den nya City ledningens fulla stöd. Målsättningen var att försöka försvara ligatiteln från 2012 men under januari såldes Mario Balotelli utan att klubben tog in en fullgod ersättare.
För oss City fans var det inte det faktum att man gjorde som andra klubbar och bröt ett 5-års avtal med Mancini som upprörde utan snarare sättet som Roberto behandlades. Timmar innan FA-Cup finalen mot Wigan "sipprade" nyheten ut bland fans, spelare och media. Att sedan Mancini inte gavs möjlighet att säga farväl till fansen utan tvingades köpa en helsida i Manchester Evening News gjorde inte det hela bättre. Allt sedan den nya sportchefen Txiki Begiristain och VD:n Ferran Soriano tillträtt i oktober 2012 hade det varit helt tyst från deras sida om klubbens sportsliga och ekonomiska inriktning. Det första som kom från klubben var något otydligt om en "holistisk syn" på fotbollen.
En månad efter ligan slutat närmare bestämt den 14 juni 2013 konfirmerade Manchester City att man skrivit ett 3-års kontrakt med Manuel Pellegrini. Snabbt efter detta anslöt 4 namnkunniga nyförvärv och "Pelle" gavs god tid att sätta sina fotbollsmässiga tankar innan säsongen.
Det första man ser av Man City under försäsongen är att man spelar ett snabbare och rakare anfallspel där man snabbt söker ställa om till anfall med lite längre bollar. Pellegrini väljer att spela 4-4-2 och ställer sina forwards brett isär i ytan bakom motståndarnas ytterbackar. När City vinner boll söker man snabba längre bollar upp till forwards. Efter en trevande inledning exploderar City i träningsmatchen mot AC Milan i Munchen och gör 5 mål på 25 minuter. Sedan följer den andra delen av Pellegrinis fotbollstankar nämligen försvarsspelet. Pellegrini vill att laget skall hålla upp backlinjen och INGEN tillåts falla in i straffområdet. Följden blir att laget står på linje i försvarslinjet med bristfällig press på bollhållaren. Målen rinner in i parti och minut. Milan gör 3 snabba och veckan efter gör även Arsenal tre enkla mål i genrepet i Helsingfors. Försvarsspelet vid fasta sistuationer ser även "darrigt ut" när City valt att överge det framgångsrika zon-spelet till förmån för man-man markering.
Efter storsegern mot Newcastle i första machen i ligan blev det desto darrigare. City fick stryk mot jumbon Cardiff och kom undan med blotta förskräckelsen hemma mot Hull. Jag upplevde att vi hade problem med för dålig press på motståndarens bollhållare och att den raka backlinjen gav motståndarna för många enkla målchanser. Vidare att City hade för bråttom att slå chansbollar i djupet på bortaplan. Motståndarna låg ofta kvar med 6-7 spelare och när de återvann bollen genom att bryta den långa bollen skapade man många enkla chanser genom att helt enkelt vara 2 mot 1 mot Citys spelare. Jag saknade lite längre anfall och ett mer metodiskt bollinnehav. Inledningen på säsongen var verkligen spelmässigt mixad med höga toppar och djupa dalar.
Av någon märklig anledning finns vattendelaren alltid i matcherna mot Sunderland. Efter att i vanlig ordning ha förlorat en usel match med 0-1 på Stadium of light den 10 november var det landskampsuppehåll. Efter detta genomgår City någon sorts förvandling och krossar allt motstånd under 20 matcher. Laget vräker in mål och det spelar ingen roll om Aguero eller Silva är skadade andra spelare kliver fram och levererar. Det försprång i ligan som Arsenal skaffat sig i inledningen av säsongen äts upp och City är top-of-the leauge i slutet av januari. Anfallspelet är fullständigt lysande och i mitten på januari gör laget mål nummer 100 i alla turneringar under året.
Efter ny skada för Aguero mot Spurs den sista januari och både Negredo och Jovetic på skadelistan blev det tuffare för Pellegrini.
Här tycker jag att Pellegrini visade prov på "smartness" när han övergav 4-4-2 och snarare började spela någon form av 4-5-1 med Fernandinho som defensiv städgumma och Dzeko på topp. Samtidigt månade man om lägre anfall och ett större bollinnehav och i slutet på säsongen blev försvarsspelet skarpare med en Demichelis som slutade "chansa" med att ställa spelarna offside och stå på hälarna. Under de sista 2 månaderna var spelet till stor del likt det som laget spelade under Mancini med ett stort bollinnehav med en stor skillnad att inspelen från ytterbackarna var av hög klass gång på gång till skillnad från inläggen under fjolåret.
Pellegrini måste hyllas för han har gett klubben arbetsro och två titlar under säsongen som gått så vad kan man mer begära?
Spelarna verkar trivas och presterar under "Mys-Pelle" som verkar vara en otroligt skicklig ledare. Det har aldrig kommit fram något negativt från omklädningsrummet under året trots att många spelare fått minst sagt begränsat med speltid. Med 156 gjorda mål i alla turneringar ett snitt på 2,7 mål förtjänar såväl spelarna, klubben och Pellegrini större hyllningar från media och press.
Slutet gott allting gott som Shakespeare skrev?
Pellegrinis uppdrag var att spela en attraktiv fotboll som uppskattas av alla och som ger klubben nya supportrar globalt så enligt det uppdrag som han fått så har han verkligen levererat.
Nästa steg sägs vara att nå ett steg längre i spelet i Europa till nästa säsong. Då krävs nog att Pellegrini förbättrar försvarsspelet ytterligare. Ser vi till matcherna mot topp 6 i ligan så vinner vi 6 matcher, förlorar 3 och spelar oavgjort i 1 match och målskillnaden är 29-15.
Snävar vi in det ytterligare och räknar våra matcher mot konkurrenterna om guldet Chelsea och Liverpool samt adderar riktigt bra motstånd i Champions League i form av Barcelona och Bayern Munchen så blir raden av de åtta spelade matcherna 2.0.6 och målskillnaden 10-16.
När motståndet blir riktigt tufft är det små taktiska detaljer som avgör matcherna. Som att ha en spelare på bortre stolpen vid fasta situationer eller att täppa till ytan mellan Demi och Kolarov. Skall man söka några brister hos Pellegrini så är det möjligen i coachningen mot bättre eller likvärdiga lag där han gärna kör sitt spel ända i i kaklet. Vidare kör han hela tiden med det han anser vara det bästa laget och sällan utnyttjar han möjligheten att rotera i truppen. Många gånger under säsongen har jag suttit och önskat att Milner, LeScott och Co skall få starta matcherna.
Med detta sagt så vill jag avslutningvis säga att inget av dessa utvecklingsområden förtar Pellegrinis jobb med att ha gjort City till ett offensivt lag som vill vara spelförande med fokus på anfallspelet.