Krönika: Är Typical City på väg att återuppstå?
Lördagen den 14:e maj 2011 ledde Roberto Mancini sitt Manchester City till den första titeln på 35 år och fick med det ner den dumma bannern på Old Trafford. Med det dog i min värld det kända uttrycket "Typical City". Nu har det gått ett par år sedan dess och numera är det Txiki Begiristain och Manuel Pellegrini som har ansvaret över hur City presterar på fotbollsplanen.
Begreppet "Typical City" har förföljt City genom hela klubbens historia. Riktigt gamla upphov till begreppet är händelser som då City slog Luton med 6-2 i en FA Cup-match, allt frid och fröjd? Njaaa, matchen blev i slutet avbruten och fick spelas om på nytt, omspelet förlorade City med 3-1. Ännu en av många bisarra händelser som format City genom åren är slutspurten av Division 2 säsongen 1926/27. City och Portsmouth hade en väldigt jämn fight om vilket lag som skulle upp i högsta serien. Båda lagen stod på samma poäng inför sista omgången men Portsmouth hade en något bättre målskillnad, Citys match startade 15 minuter tidigare än Pompeys skall sägas. City vann sin match med 8-0, så allt pekade på att City skulle gå upp. När Citys match var slut och Pompey ledde med 4-1 stod det klart att dom behövde ett mål till för att gå vidare. Precis som i Typical City-anda kom det målet och Portsmouth gick upp till Division 1 på mållskillnad. City snittade 1.7749 mål per match och Pompeys snitt var inte allt för överlägsna 1.7755. Alltså räckte inte 8-0 segern och tack vare bisarra 0.0006 fler gjorda mål gick Portsmouth upp till den högsta divisionen.
Detta är bara två av väldigt många historier som har färgat håret grått på City-fansen. Nyare supportrar som jag minns främst derbyt 2008/09 på Old Trafford då det i 90:e minuten stod 3-3 och domaren Mark Clattenburg från ingenstans fick fram hela 5 minuters Fergietime. Efter dom ofattbart långa minuterna då alla förutom Ferguson och Clattenburg trodde att matchen var slut dök Michael Owen av alla fram och satte 4-3 i den 7:e övertidminuten. Clattenburg är egentligen är en helt okej domare, men efter det här har jag väldigt svårt att uppskatta honom. Det här är det värsta fotbollsminnet jag har upplevt och det är i sann Typical City-anda.
Men som sagt, alla sagor har sitt slut och jag vill påstå att i och med FA Cup-segern 2011 dog allt vad Typical City heter. Efter semifinalen mot United var verkligen allt uppdukat för att det där jäkla Typical City skulle komma och återigen ge Citysupportrarna en smäll på käften. Att i semifinalen, efter en heroisk insats slå just United med 1-0 och sedan förlora mot Stoke i finalen, det hade varit århundradets Typical City. För att undvika det behövde vi en stark ledare med karaktär - och det hade vi. Innan finalen förväntade jag mig en skakig och nervös insats, men ett City som spelade fantastiskt försvarsspel matchen igenom höll undan och vann med 1-0. Med det var 35 års extrem Typical City över och det var med Roberto Mancini som ledare. En karaktär, en ledare - en Roberto Mancini, det är vad som krävs för att sätta stopp för 35 års förbannelse!
Sedan vann vi även ligan 2012 och spöade United med 6-1, men det är helt andra historier, eftersom att under dom här två åren existerade inte Typical City. Under den här perioden var City under spända lägen lugna, då vi hade en 1-0 ledning kunde vi försvara den matchen ut och då vi behövde 2 mål på övertid mot QPR så gjorde vi två mål på övertid mot QPR.
Allt var frid och fröjd tills den 28:e oktober 2012 då spanjorerna Txiki Begiristain och Ferran Sorriano kom till klubben. Båda har ett förflutet från Barcelonas storhetstid, Sorriano som marknadsförare och Txiki som ansvarar för det fotbollsmässiga. Givetvis var det ägaren och tillika frälsaren Sheijk Mansour som låg bakom detta då han helt enkelt vill få City att bli som Barcelona då dom var som bäst. Sorriano skulle få oss lika populära som Barca och Txiki skulle få oss att spela som Barca.
Spanjorerna började med att inte göra någonting under hela hösten och man varken såg eller hörde dom, men i januari började deras arbete. Mancini hade under hela hösten bett om förstärkningar och det enda som hände var att hans favorit Mario Balotelli försvann. Under våren då det stundtals gick lite knackigt för laget och United sprang iväg i ligan, då kom från ingenstans rykten om att det var dålig stämning i spelartruppen, och att Mancini hade tappat omklädningsrummet. Ryktena blev större och större ju längre våren gick men efter FA Cup-finalen mot Wigan exploderade dom, inte långt därefter fick Mancini sparken. Italienaren som gett oss så mycket goda minnen och åtminstone tillfälligt fått bort det där jäkla Typical City fick foten utan att ens få säga adjö till fansen. Hela situationen är rent ut sagt f-rj-vlig och det är ju inte svårt att lista ut vad som är upphovet till detta spektakel.
Nog för att pressen genom hela Mancinis tid pratade om ett tappat omklädningsrum, men varför fick dessa rykten "färg" först då spanjorerna kom till verket? Varför började klubben uppträda ostabilt och förlora en FA Cup-final mot Wigan först då dess rykten kom ut? Var det spanjorernas mening att med dessa rykten störa Citys uppladdning inför finalen så att det skulle sluta dåligt? Skulle det bli enklare att sparka Mancini i så fall? Media har gång efter gång beskrivit Mancinis divighet och hans oförmåga att kommunicera med spelarna. Flera tidningar gick dessutom ut med uppgifter om att hela spelartruppen var missnöjda med honom. Hittills har bara Dzeko, Nasri och utlånade Scott Sinclair gått ut och sagt att dom är nöjda med att Mancini fick sparken. Var det verkligen bara dom? Var det på allvar tre man som var "en hel missnöjd spelartrupp"?
Txiki och Sorriano har nu i alla fall fått in sin favorit Pellegrini som hittills har visat upp ett försvarsspel som liknar ett upplivningsförsök av Typical City. Dock ska Pelle givetvis få tid på sig. Men när det gäller spanjorerna... Att glida in på det sättet och sparka iväg en legend som gav oss våran första titel på 35 år är rent ut sagt respektlöst. Den rutinerade forum- och redaktionsskribenten, tillika UR-favoriten, Måns skrev på forumet under veckan att spanjorerna är det sämsta som har hänt City på länge.
Om det var på skoj eller allvar låter jag vara osagt, men fortsätter spanjorerna på den inslagna vägen kan Måns mycket väl om 2-3 år sitta och säga: "Vad var det jag sa?" .
KÄLLOR: mcfc.co.uk och mcivta.com