Manchester City hade lekstuga med Spurs.
Spurs fick återigen uppleva dagen då fotbollen dog på nytt. Ett urstarkt City tog sin 16:e raka vinst genom att enkelt besegra sina motståndare med 4-1
Startelvan: Ederson, Walker, Otamendi, Mangala, Delph, Fernandino, De Bruyne, Gundogan, Sterling, Aguero, Sané
Avbytarbänk: Bravo, Danilo, Zinchenko, Touré, Foden, Bernardo Silva, Jesus
Första halvlek
Innan matchens hade blåsts igång var min uppfattning att Spurs skulle komma till Etihad Stadium och spela fotboll på sitt sätt, det vill säga satsa på att pressa högt och spela en attraktiv fotboll, vilket visade sig vara delvis rätt. Det är inledningsvis två lag som sätter hög press på varandra, man låter inte respektive försvarslinje andas överhuvudtaget. För Citys del klarar man av pressen strålande, man spelar sig ständigt ur flera situationer, däremot ser det problematiskt ut för Spurs som har svårt att hantera när City sätter den höga pressen.
Efter några minuter märker man att det är City som har tagit tag i taktpinnen, man kontrollerar matchtempot, vilket leder till diverse småchanser, men inget att man bör höja ögonbrynen för. Det dröjer till den 14:e matchminuten innan City får utdelning för sin fina start, som flera gånger förut denna säsong är det genom en fastsituation. Sanés hörna letar sig fram till en fristående Gundogan, den tyska landslagsmannen nickar säkert in bollen i mål och därmed har vi ett Manchester City som tar ledningen i matchen.
När det första målet väl trillat in förändras matchen, med detta menas att City höjer tempot ännu en nivå och rent offensivt är det ett spel mot mål. Man tvingar Lloris till flera goda aktioner och det bör medges att Spursmålvakten hittills stått för en fin insats i målet. För Citys del får man dock ta sig i kragen rent avslutsmässigt, man borde ha gjort fler mål under den första halvleken. Visserligen gör Lloris det bra i målet, men spelarna borde visat mer kyla och placerat in bollarna i mål. Utöver det har City gjort en strålande halvlek och Spurs skall vara glada att det endast står 1-0
Andra halvlek
Direkt från avspark är det Spurs som tar tag i matchen och trycker tillbaka City, ganska rejält dessutom. I cirka femton minuter tvingar man tillbaka City som faktiskt visar på ett disciplinerat och organiserat försvarsspel. Trots att man är tillbakatryckta har Spurs svårt att skapa chanser, deras bästa chans under denna period är ett långskott från Harry Kane som räddas av Ederson. Tillslut vaknar dock City till liv, man hittar tillbaka till rytmen som man hade under den första halvleken. Inbytte Gabriel Jesus spelade en stor roll i att återta kontroll över matchen, hans imponerande presspel gav bland annat Kevin De Bruyne frihet att styra mittfältet. Det är just den sistnämnda som kliver fram, efter att man försvarat sig väl tar City några steg upp i spelplanen och vinner boll, omgående ställer man om från försvar till attack. De Bruyne får en fin passning av Gundogan och smäller in bollen i mål i den 69:e matchminuten, 2-0 City.
Som det sanna shark team man är börjar man känna vittringen av ännu mer blod. Spurs ser ut som en sårad delfin som väntar på nådastöten, vilket City under halvlekens sista period kommer tilldela. I den 80:e matchminuten rullar man återigen upp Spurs, man visar på flera vackra kombinationen, De Bruyne startar hela anfallet och hittar ut till Sané, han spelar bollen till en fristående Sterling och matchens tredje mål är ett faktum. Mer skulle det bli, däremot kan man inte hävda att det uppkommer av skicklighet från City, snarare är det den skadade delfinen som inte längre orkar på grund av alla skador City har tilldelat under matchen. Dier slarvar i sitt försvarsspel, vilket resulterar i en friställd Sterling som får göra sitt andra mål för kvällen.
Matchen slutar 4-1, Eriksen lyckas i slutminuterna placera in en boll bakom Ederson, men det är för sent, skadan är redan gjort och tillslut når delfinen sitt öde, likvidation.
Kevin De Bruyne
Fantastisk, enastående, underbar. Kevin De Bruyne är helt enkelt världsklass och han visar det återigen i en stormatch mot ett av ligans topplag. Han gjorde det mot Liverpool, Chelsea, Arsenal, United och nu även Spurs. Vanligtvis brukar han ha sin gode kollega, David Silva nära till hands under stormatchen, men inte ikväll. Inte för att det spelade någon roll, tillsammans med Gundogan styrde man laget mot en komfortabel seger.
Kevin är premier leagues bästa spelare, visserligen finnas synpunkter på att Salah är med och konkurrerar om den utmärkelsen, andra går så långt att man hävdar att egyptierna är bäst i premier league. Kring den första synpunkten är jag enig, Salah har varit fantastisk denna säsong och han bör definitivt nämnas i diskussionerna, men Kevin De Bruyne är ett nummer för stort, han är helt enkelt bäst i ligan.
Spurs
Har under tiden som Pochettino varit tränare för Spurs tyckt det varit roligt att titta på deras matcher, dels för att man vill spela en fotboll som präglas av en vacker offensiv, och det kommer nog inte med någon förvåning att man charmat många neutrala tittare. Trots att man möter ett City som vunnit sina femton senaste matcher vek inte Pochettino undan från sin spelidé, vilket jag personligen tyckte var helt rätt. När man spelar mot toppkonkurrenter gäller det att våga spela fotboll, det är lätt att parkera bussen likt Mourinhos grabbar, men att spela en vacker fotboll är svårare och det krävs cojones för att göra det.
Under cirka femton minuter tryckte man ner City rejält, vilket visade att potential såklart finns i truppen. Men tillslut faller man, City är för bra. Men det som irriterar mig är supportrar till denna klubb, framförallt svenska, olikt de engelska har man inte kommit till insikt att man måste ge löner utifrån spelares marknadsvärde. Man tappade Kyle Walker till oss, tydligen hävdade många att Trippier var bättre (vi märkte det ikväll, Sane hade lekstuga), eller att deras junior vars efternamn också är Walker skulle ha sitt genombrott. Båda dessa synpunkter visade sig vara helt fel och ni tappade den bästa högerbacken i PL till en toppkonkurrent, detta för att ni inte ville ge lön utifrån en spelares marknadsvärde. Det finns en risk att vi inom snar framtid ser ett Spurs som totalt kommer kollapsa, med detta menar jag spelarmässigt. En drös av klubbar följer Kane, Eriksen, Ali och möjligtvis de båda belgiska mittbackarna, likväl är Pochettino en eftertraktad fotbollstränare. Det finns en stor risk att de ovanstående gör samma val som Kyle Walker, det vill säga lämnar för en klubb som konkurrerar om titlar samtidigt som man får en lön utifrån marknadsvärde.
Deras supportrar hävdar ofta att City förstör fotbollen. Kommer ihåg dagen då City var anledningen till att fotbollen dog, detta enligt deras redaktion inne på svenskafans. Ikväll dog fotbollen igen, och i sommar kommer Spurs återigen tappa nyckelspelare. Ryck upp er och kom in i matchen istället, gråtandet börjar bli tragiskt.
