Mancini lättar sitt hjärta
Mancini har i Italensk press lättat lite på sitt hjärta två månader efter avskedet från Mancester City
Det har gått snart två månader sedan Manchester City valde att bryta det 5-års kontrakt man skrev med Robert Mancini för 1-år sedan.
Mancini har vägrat uttala sig för media men nu har han i Corriero della sport lättat på hjärtat. Mancini förstår fortfarande inte varför han fick sparken från jobbet som tränare i klubben.
Han pekar med all rätt på att han fick marchorder att leverera i premier leuage titel inom 3 år av Citys ordförande Khaldoon Al Mubarak och att han infriade detta efter två säsonger vid rodret. Hans sämsta resultat var under förra säsongen när laget förlorade FA Cup finalen och kom tvåa i ligan. Ser man strikt till dessa resultat är borträknat titelåret, Citys bästa resultat sedan säsongen 1976/77. Föga överaskande är Mancinis syn på saken att City uppträtt respektlöst mot honom.
Men vad döljer sig egentligen bakom avskedandet av Mancini?
En sak som Manicini pekar på att han inför den förra säsongen ville ha högprofilerade nyförvärv till klubben. Han nämner att han ville ha Eden Hazard, Robin Van Persie och Danielle Di Rossi till City. Samtliga ryktades förra sommaren vara aktuella för de regerande mästarna.
Redan efter säsongen uttalade sig Mancini att det var viktigt för klubben att agera snabbt i transferfönstret för att få truppen och nyförvärven på plats. Klubbledningen som i stort sätt bestod av Brian Marewood sedan VD:n Gary Cook fått sparken efter "mamma-Onouha-affären" ville sälja spelare innan man skaffade in nya spelare. Jag tror för egen del att en stor anledning till att Mancini fick sparken var makten och inflytande över nyförvärv och truppens utseende. Mancini ville ha full kontroll och bestämma mer eller mindre allt där sportchefen är tränarens verktyg.
Klubbledningen ville snarare ha en balans där sportchefen jobbar långsiktigt med rekrytering av unga spelare som passar in i klubbens filosofi och har det yttersta ansvaret för rekrytering medan tränaren tar ut laget och sköter den dagliga träningen. Denna uppdelning av ansvaret mellan sportchef och tränare är vanligt i många länder men i England finns en tradition med en suverän Manager som enväldig härskare.
Min tro är att det just är här som kampen står bakom dörrarna på Etihad Stadium.
Tillbaka till den förra sommaren på nytt, Brian Marewood har jobbet som sportchef och Mancini börjar under juli kritisera honom i media för den bristande aktiviteten i transfermarknaden. Samtidigt ser Mancini till att öka sitt inflytande i omklädningsrummet genom att tillsätta Lombardo som EDS tränare och sparka det framgångsrika rehab teamet. Alla som hade ett inflytande över det sportsliga var helt plötsligt Italenare utom David Platt som efter sina år i Italien pratar flytande italenska.
De sista dagarna i augusti genomför Brian Marewood en "spurs" och köper och säljer spelare. Två av dessa tror jag var önskemål från Mancini Nastasic och Maicon. Dessa har han spelat ofta och visat stort förtroende för när de inte varit skadade. Maicons ankomst var nog tänkt som en back-up när man räknade med att Kolo Toure skulle lämna senast i januari månad och Richards skulle då kunna fylla tomrummet efter bilförsäljaren centralt i planen. Det tydligaste tecknet under säsongen på att något inte var som det skulle gällande rekryteringen av nya spelare var behandlingen av Scott Sinclair som knappt fick en ärlig chans av Mancini.
Under oktober månad blir spanjoren Ferran Soriano utsedd till VD för Manchester City. Han kom närmast från ett VD jobb för det konkursande flygbolaget Spanair men hade under ett antal år varit finanschef i Barcelona. Soriano utser snabbt Txiki Begirstain till sportchef en roll som han hade under flera år i Barcelona.
De bägge håller mycket låg profil under säsongen men det första tecknet på att Mancini inte har samma uppbackning längre kommer i januari när Balotelli lämnar utan att klubben tar in en ersättare ens på lån under våren. Maktbalansen mellan Spanjorerna och Italenarna var redan här tydlig. Mancini har uttalat att han och Soriano INTE talade samma språk och att han då inte avser komunikationen på Engelska, Spanska eller Italenska.
Som kuriosa kan nämnas att när vi ser Fawlty towers med John Cleese så är den hunsade Manuel från Barcelona men när serien visas i Spanien så har Manuel bytt namn och kommer från Milano.
Nu har den Spanska ledningen tagit över, skaffat sin egen tränare som vet sin roll i klubben och den Italenska maffian har åkt hem när samtliga fick sparken av den spanska inkvisitionen.
Citys ordförande har varit tydlig på de sportsliga kraven som gäller i klubben så det är bara att hoppas att man förstärker truppen så att chansen finns att infria den höga målsättningen. Det är upp till bevis som gäller nu för Citys spanska ledning.
