Straffar avgjorde i Leicester
Det krävdes straffar för att separera lagen när Leicester och City möttes i ligacupens kvartsfinal.
Att Pep inte riktigt ser syftet med ligacupen är sen gammalt och efter en urladdning mot Spurs i lördags var det minst sagt väntat att City skulle ställa upp med ett reservbetonat lag mot Leicester i ligacupens kvartsfinal. Gabriel Jesus kan sägas vara den enda ordinarie spelaren som fick plats i startelvan även om Mangala, Bernardo Silva och Gundogan också startade. Förutom den kvartetten var det ett City med gammalt och ungt. Yaya Toure och Claudio Bravo fick agera stödstruktur till Foden, Diaz, Adarabioyo och Zinchenko och även Danilo fick göra en sällsynt start.
Även Leicester hade ett reservbetonat lag på planen vilket gjorde att matchbilden ändå påminde om den man förväntat sig att se om City ställt upp med full styrka. City hade mycket boll och var laget som förde matchen även om Leicester var långt ifrån ofarliga och mycket väl kunde gjort både ett och två mål öpå City i första halvlek. Istället var det City som gick till paus med ledningen efter att Gundogan sprungit från egen planhalva igenom hela Leicester och osjälviskt, men snyggt, friställt Silva som bara hade att läggaa in 1-0 mellan benen på den utrusande Leicestermålvakten.
I andra halvlek tog Leicester för sig ännu mer men City spelade som City gör numera med mycket boll, kontroll och hög press till motståndarnas frustration. Och det är kanske det man framför allt tar med sig från den här matchen. Trots att City bytt ut i princip hela laget så lyckas man spela fotboll på samma sätt. Visst syntes det att det inte var samma kvalitet på spelarna. Sämre rörelse, fler felpass och en hel del konstiga beslut till trots så var det kul att se Peps filosofi genomsyra City utan spelare med några miljarders värde. Foden och Gundogan kunde tillsammans axla KDB´s roll, Diaz och Silva höll katerna aktiva, Yaya lunkade runt och styde upp framför backlinjen och Mangala lyckades hyggligt med att agera spelfördelare från backlinjen. Bravo visade med skrämmande tydlighet varför Ederson inte behöver oroa sig även om han var tusenfalt bättre än under fjolåret. Men...
City gör inget lätt för sig i den här cupen. När Leicester satte in Vardy och Mahrez i jakten på kvittering satte City in debutanter. Leicesters allt större press får till slut utdelning i den 97:e(!) minuten när Leicester faller lätt på en klumpig kontakt av Walker i straffområdet och Vardy sätter den följande straffen utan problem. Kvitterat och förlängning 2x15 minuter. Som vanligt blir förlängningen mest en transportsträcka till straffarna där City är lika kliniska som senast mot Wolves. Ironiskt nog är det Vardy och Mahrez som bränner två traffar på slutet för hemmalaget och precis där och då visar Pep att den här cupen betyder något för honom. Han verkade gladast på hela arenan efter Bravos räddning som ger City en plats i ligacupens semifinal. Plötsligt utkristalliserar sig syftet med all tydlighet. Att vinna. Att ge spelare som annars inte får så många chanser riktiga matcher att spela. Att se Nmecha i sin a-lagsdebut lägga in en straff hur kallt som helst, det är värt mycket. För honom, för de andra unga som ser en möjlighet och för City, som fortfarande kan vinna fyra titlar i år.
