Orres tankar: Asllanis nyansering, levererande ungdomar och Mourinho
Den här veckan kommer jag troligtvis komma ihåg som den veckan då Jose Mourinho fick sparken av Manchester United. Men även andra saker har hänt, City har spelat två matcher och Kosovare Asllani har satt avtryck i Viasats studio.
I lördags tog Citys en planenlig seger hemma mot Everton. Gabriel Jesus fick igång målskyttet och visst blev det lite nerv när Everton reducerade till 2-1. Men näe, riktigt spännande blev det aldrig utan Citys seger med 3-1 var lika väntad som rättvis. Lite mer uppseendeväckande än matchen var möjligtvis Kosovare Asllanis insats i Viasat-studion inför matchen.
Jag måste säga att jag är väldigt glad över att Asllani fick komma till studion och ge sin syn på Citys organisation. Det ska förvisso tilläggas att hon tillhörde Manchester City mellan 2016 och 2017, under dessa år vann hon både ligan och Continental Cup. Trots dessa nära kopplingar till klubben vill jag ändå säga att Asllani lyckades med det som Viasat-studion så ofta, så brutalt, har misslyckats med. Nämligen att nyansera bilden av Manchester Citys organisation genom att framföra de positiva effekterna av Sheik Mansours ägarskap. Vanligtvis brukar de gamla gubbarna snacka om luddiga resonemang avseende kopplingar mellan Citys ägare, blodspengar och kriget i Jemen när Citys organisation kommer på tal. Därför var det glädjande att höra Asllanis fina och konkreta ord om Citys starka jämställdhetssatsning som pågår både i Manchester och i Abu Dhabi.
Citys damlag får liknande faciliteter som herrarna. Vad gäller idrottsmedicinsk vård och kunskap får damerna lika mycket hjälp som herrarna. När Asllani var på resa med sina lagkamrater till Abu Dhabi fick de bevittna hur personer med koppling till Manchester City aktivt jobbade för att få flickor att prova på fotboll, en möjlighet som flickor från den delen av världen historiskt sett inte har fått. Manchester City är en klubb i framkant vad gäller jämställdshetssatsning, andra klubbar bleknar i jämförelse.
Jag blev extremt förvånad över att Viasat vågade göra Asllanis röst i ämnet hörd. Jag blev å andra sidan lika glad över att detta resulterade i att debatten om Manchester City nyanserades långt mycket mer än vad den gjort innan i svensk TV-historia. Visst har Asllani starka kopplingar till Manchester City och hon bekände även att City är hennes favoritlag. Men det var över ett år sedan hon lämnade klubben och hon har absolut ingen skyldighet att ge klubben en finare bild än vad den förtjänar.
Ungdomarna levererade
Det är tätt mellan givarna och efter lördagen väntade en ny match redan under tisdagen. Kvartsfinal i ligacupen stod på schemat och Pep gav då sina ungdomar chansen. I mål fanns 20 åriga Aro Muric. I backlinjen hittade vi 17 åriga (!) Eric Garcia. På mitten fanns 18 åriga Phil Foden och 19 åriga Brahim Diaz. Den totala medelåldern i laget låg på 23 år.
Utöver att många ungdomar fick chansen tvingades John Stones spela som central mittfältare, eftersom Fernandinho behövde vila. Även Kevin De Bruyne och Sergio Aguero startade efter ett par veckors skadefrånvaro. Efter en lite jämnare match än vad vi Citysupportrar är vana vid stod det efter 90 minuter 1-1. I ligacupen är det numera straffar direkt efter oavgjort resultat, så förlängningen hoppade vi över denna gång. Väl i straffsparksläggningen blev målvakten Aro Muric stor hjälte när han räddade två straffar. City gick där med vidare till semifinal vilket får ses som mycket glädjande efter en hård tisdagskväll i Leicester.
Tack för allt Jose Mourinho!
Tisdagskvällen minns vi med glädje med tanke på Citys seger i ligacupen. Dagen var dessvärre tyngre. På förmiddagen kom beskedet om att Jose Mourinho sparkades som manager för Manchester United. Fruktansvärda nyheter då Mourinho har fått United att prestera precis som jag vill. Mourinho kommer bli saknad och han har sedan ankomsten till Manchester United sommaren 2016 bjudit på många minnesvärda händelser.
Mourinhos första säsong var väl hans framgångsrikaste då han vann ligacupen och Europa League. Att Mourinho firade dessa två titlar som om han vunnit Champions League var extremt underhållande. Ett par år tidigare hade han talat negativt om Europa League, att det inte är en turnering för stora spelare.
2017/18 var nog extremt jobbig för Mourinho då framgångarna uteblev för honom samtidigt som Liverpool kom igång och Manchester City dominerade totalt. Hur hanterar man det? Jo då påstår man att andraplatsen i ligan är sin största framgång som manager. Att man kom 19 poäng efter segraren är dock en detalj som totalt ignorerades i argumentet.
Tidigare i höstas var Mourinho riktigt illa ute när han på hemmaplan låg under med 2-0 mot bottenlaget Newcastle. Men efter en heroisk andra halvlek vände United på steken och vann med 3-2 till slut. Ett tillfälle att banka in lite självförtroende i laget och skapa en framgångsvåg? Näe, inte enligt Mourinho. Då framhävde han sig själv, att han gjorde det så bra som höll sig borta från den ”manhunting” som bedrevs mot honom medan ungtuppar som Scott McTominay och Marcus Rashford inte klarade av denna hetsjakt.
Hehe, jag sitter här och ler inombords när jag skriver dessa rader. Vilken underhållare han är, Jose Mourinho. Jag kommer verkligen sakna honom som Uniteds manager.
Tack för allt, Mourinho!
