Orres tankar: den värsta kallduschen
I tisdags, den 16 april, fyllde Manchester City 125 år. Innan dess tog City en viktig trea i Premier League mot Crystal Palace. I onsdags genomled dock klubben en av de värre kallduscharna i dess historia.
Ja jag vet, många av er vill troligtvis läsa om Citys smärtsamma uttåg mot Tottenham. Men vi ska faktiskt börja med en viktig trepoängare som laget tog förra söndagen borta mot Crystal Palace. Laget gjorde en bra första halvlek, men nerverna var närvarande i halvtid trots ledningen med 1-0. Målet var dock en riktig delikatess då en lång boll av Kevin De Bruyne hittade fram till Raheem Sterling som inte gjorde något misstag. Dock hade Sterling innan sitt mål gjort ett misstag då han missade öppen kasse efter David Silvas briljanta förarbete i inledningen av matchen. City hade sedan lägen att uttöka ledningen, Leroy Sane fintade sig igenom fint på vänsterkanten och sköt ett skott som målvakten räddade. Dessutom var en tilltrasslad situation på slutet, då Ilkay Gundogan lyfte in bollen i straffområdet, nära att ge utdelning.
Den efterföljande andra halvleken blev en konstig sådan! Den kändes avslagen innan Sterling gjorde 2-0 med typ 30 minuter kvar efter Sanes fina assist. Sedan kändes halvleken ännu mer avslagen till Luka Milivojevic satte en frispark strax utanför Citys straffområde och reducerade till 2-1 med tio minuter kvar. Tyvärr anser jag att Ederson gjorde ett svagt ingripande som ”släppte sitt hörn” och direkt efter att bollen gick in i mål ställde sig Pep Guardiola mitt framför målvaktstränaren Xabier Mancisidor och skällde. Frisparken slogs förvisso från nära håll och Ederson var skymd, men han borde nog ändå gjort bättre ifrån sig.
Efter ett par nervösa minuter kändes det förlösande när De Bruyne i matchens slutskede passade till Gabriel Jesus som satte matchavgörande 3-1. Förvisso var det offside men det kändes ändå helt underbart att alla Liverpoolsupportrar fick se det. Jag skäms inte ett dugg när City får med sig sådana felaktigheter med tanke på hur mycket Liverpool fått med sig den här säsongen.
Många spelare var bra mot Crystal Palace men för mig stack Sterling, De Bruyne och Gundogan ut. Sterling fick särskilt beröm och Graeme Souness sa efter matchen att Sterling borde bli årets spelare. City tog i samband med denna vinst sina nionde raka seger i Premier League.
Fem mål på 21 minuter
Matchen mot Crystal Palace innehöll en del nerver. Men de nerverna bleknade rejält i jämförelse mot vad vi fick uppleva i onsdagens Champions League-match mot Tottenham. Matchinledningen måste vara bland de sjukaste vi har skådat. Det började med briljans av säsongens bästa spelare, Sterling, fortsatte med misstag av Aymeric Laporte och Ederson och sedan kvitterade Bernardo med en stor portion tur a’la Liverpool när hans skott touchade på Danny Rose och in i mål. Sedan klev Sterling fram igen när han sparkade in De Bruynes fantastiska inspel. Helt sanslöst stod det 3-2 till City efter 21 spelade minuter! Detta innebar att laget endast behövde göra ett mål till för att nå semifinal.
När Sergio Aguero gjorde 4-2 på De Bruynes vackra boll med halvtimmen kvar att spela trodde jag på fullt allvar att det inte fanns något som kunde stoppa City. Det kom sedan som en chock när Fernando Llorente gjorde 4-3 en kvart senare efter att Ederson, ofantligt onödigt, bjudit på hörnan efter att ha tappat ut det förgående hörnan lite väl enkelt. I direkt anslutning till målet blev det av naturliga skäl en efterföljande VAR-diskussion huruvida det var hands på Llorente eller inte. Jag tyckte det såg ut som att bollen tog på Llorentes arm och då borde nog målet dömts bort. Men att döma av den vinkeln som domaren fick se på VAR-skärmen så såg det dock tveksamt ut om bollen tog på Llorentes arm eller höft. Efterföljande bilder från andra vinklar har dock fått det till att bollen tog på Llorentes arm. Den här situationen var nog VAR inte tillräcklig för och det får nog vara med i utvärderingen när den här VAR-säsongen ska sammanfattas.
Den gamla Premier League-domaren och nuvarande experten avseende domarfrågor på Daily Mail, Mark Clattenburg, menar dock att domaren gjorde rätt som godkände målet. Clattenburg medger å andra sidan att det är en extremt svårbedömd situation men att han efter att ha sett flera reprisbilder från olika vinklar, inte med 100 procent säkerhet kan slå fast att bollen nuddar Llorentes arm.
Den värsta kallduschen
Hur som helst stod det 4-3 till Tottenham och City behövde ett mål till för att gå till semifinal. I en av matchens sista minuter kom målet, trodde vi. Jag hoppade och vrålade som en galning och jag får be om ursäkt om någon som mot förmodan läser det här hörde mig. Jag jublade bokstavligen talat ikapp med laget och Pep. Kallduschen jag sedan fick när domaren dömde bort målet på grund av en marginell offside är bland det värsta jag upplevt som Citysupporter. Men det är väl så pass jäkligt att det är korrekt dömt. Christian Eriksen passade bollen bakåt, men Bernardos touch resulterade i att Sterling kom fri och därför var det korrekt att döma bort målet.
Med allt sammanvägt var detta ett fruktansvärt sätt att förlora på. Visst kan man som Citysupporter ha invändningar mot om Llorentes 4-3 mål borde godkänts eller inte, men det är så fotbollen fungerar. Vi kommer aldrig komma ifrån slumpfaktorn i fotboll. Det är vad det är även om det är skit.
Sergio Aguero missade en straff i första mötet. Fabian Delph blev ifrånsprungen och missade sin chansbrytning, Ederson slängde sig när han borde gjort en fotparad. Dessa faktorer sänkte oss i första mötet. I andra matchen släppte Ederson på nytt in en boll som nästan gick rakt på honom. Att Laporte tappade bollen på obegripliga sätt två gånger om var starkt bidragande till att Tottenham gjorde dubbla mål på andra mötets första tio minuter. Hörnan som Llorente gjorde tredje målet på tillkom efter att Ederson i situationen innan tappat ut bollen istället för att greppa den. Sådant kan City inte bjuda på i en kvartsfinal i Champions League och jag klandrar hellre dessa aspekter än en möjlig VAR-hands.
Fotbollen i fokus
Detta var sammanfattningsvis ett förjäkligt sätt att åka ut på och som sagt, att ha jublat över avancemang till semifinal i typ 30 sekunder för att sedan bli blåst på konfettin, är bland det värsta jag upplevt som Citysupporter. Men jag känner på något sätt ändå en slags lättnad över att vi åkte ur Champions League på fotbollsmässiga grunder det här året. Och ja, VAR och defensiva individuella misstag är en del av fotbollen.
Det var ännu svårare att acceptera förra säsongens uttåg då vi så gott som åkte ur mot Liverpools huliganer. Jag åker hellre ut Champions League på fotbollsmässiga grunder än på grund av att en skrämmande stor supporterskara försöker välta lagets buss på väg till arenan.
