Orres tankar: en inkonsekvent ligasäsong - del 1
En omgång återstår men Citys ligasäsong är i princip över. Det börjar bli dags att summera Premier League 2019/20. Vad var det som hände och hur kommer vi ihåg Citys säsong? Det här är del 1 av 2.
City hade inför ligastarten i augusti två fantastiska säsonger i bagaget. Förväntningarna var att City skulle gå en ny jämn kamp mot Liverpool om ligatiteln. Med facit i hand kan vi dock konstatera att det aldrig blev någon kamp.
Redan i omgång två inträffade en match som kom att karaktärisera Citys säsong. Lördagen den 17 augusti spelade Pep Guardiolas manskap 2-2 hemma mot Tottenham. Att spela oavgjort mot Tottenham må vara hänt, men när City skapade 30 avslut och Tottenham 3 går det som supporter inte att undgå känslan ”tänk om…”. Den känslan blev än mer påtaglig i slutet av matchen när Gabriel Jesus nickade in det vi trodde var målet som resulterade i en 3-2 seger till City. Men VAR dömde bort målet eftersom bollen dessförinnan touchade på Aymeric Laportes arm. Samma dag vann Liverpool med 2-1 borta mot Southampton så redan i andra omgången började Liverpool bygga på sitt försprång till City.
Den 31 augusti besegrade City Brighton med 4-0 på hemmaplan. De fina siffrorna till trots åkte City i samma match på en stor förlust som sannolikt har påverkat lagets säsong i negativ riktning. I den 37:e minuten skadade sig Aymeric Laporte så pass illa att han inte kunde starta en ligamatch igen förrän den 21 januari. Eftersom Vincent Kompany slutade inför säsongen hade City vid det här tillfället endast John Stones och Nicolas Otamendi som renodlade mittbackar i seniortruppen.
Laporte saknades och målskyttet var inkonsekvent
I första matchen efter landslagsuppehållet blev Citys defensiva problem påtagliga. Mot Norwich blev det den 14:e september förlust med 3-2. Som mittbackar spelade Otamendi och Stones och saknaden av Laporte var tydlig. I samma omgång besegrade Liverpool Newcastle med 3-1 och skapade sig därmed ett avstånd på fem poäng ner till City.
City reste sig och tog två raka segrar mot Watford (8-0!) och Everton. Sedan slog lagets inkonsekvens till igen. Den 6 oktober blev det förlust med 2-0 hemma mot Wolverhampton efter att Adama Traoré sprungit sönder Citys backlinje två gånger om. Mittbackarna Fernandinho och Otamendi hade stora problem med Wolverhamptons snabba omställningar. Defensiven var å andra sidan inte det enda problemet i matchen. Efter att ha gjort åtta mål mot Watford och tre borta mot Everton lyckades de offensiva spelarna inte göra ett enda mål på Rui Patricio. Målgörandet var helt enkelt inte tillräckligt konsekvent. Samtidigt vägrade Liverpool tappa poäng vilket resulterade i att de redan i det här skedet av säsongen hade åtta poäng ner till City.
Förödande förlust på Anfield
Citys reaktion på den jobbiga förlusten mot Wolverhampton var mycket bra. Laget besegrade i tur och ordning Crystal Palace, Aston Villa och Southampton. Under vinssviten gjorde City sju mål och släppte bara in ett. Samtidigt tappade Liverpool poäng för första gången när de kryssade på Old Trafford. Den 10 november väntade stormatch på Anfield då Liverpool tog emot City i en gigantkamp. Liverpool var inför matchen sex poäng före City och en seger för Guardiolas manskap skulle skapa liv i kampen om ligatiteln. Men det blev aldrig någon riktig match. Det var tydligt att det var en ganska enkel match för Liverpools offensiv att anfalla mot Claudio Bravo, Stones och Fernandinho. Oturligt nog lämnade skadade Ederson och Laporte ett stort tomrum efter sig i en sådan här viktig match. Förlusten innebar att Liverpool var hela nio poäng före City och det finns de som menar att ligan i praktiken avgjordes redan här.
City jobbade i rejäl uppförsbacke, men tog en stark seger med 2-1 hemma mot Chelsea i den efterföljande omgången. Men när laget sedan kryssade borta mot Newcastle kändes ligatiteln mer avlägsen en någonsin. Att De Bruyne gjorde ett drömmål var i sammanhanget en ganska klen tröst, framför allt då Liverpool vann med uddamålet mot både Crystal Palace och Brighton under samma period.
United kontrade sönder City på Etihad
I början av december var City elva poäng efter Liverpool. City ställdes då mot Manchester United hemma på Etihad Stadium. I det här skedet av säsongen hade United haft en svag säsong. De var på sjätte plats och hade åtta poäng upp till Chelsea som var på fjärdeplatsen. Det ryktades om att Ole Gunnar Solskjaer var på väg att få sparken. Där med kändes tre poäng förhand som ett måste, framför allt med tanke på ett par jobbiga resultat som kommit tidigare under säsongen för City.
Det varnades inför matchen om Uniteds starka kontringsspel med Marcus Rashford i spetsen. Själv tänkte jag att United kan vara hur starka i kontringarna som de vill. Om City bara når en bra nivå så kommer det ändå knappt bli några kontringar när City har bollen hela tiden. De tankarna fick jag dock äta upp när Rashford ganska tidigt gjorde mål på straff och Anthony Martial gjorde 2-0 efter en halvtimmes spel. Otamendis reducering i slutskedet var av akademisk betydelse. När kvällen var över räknade vi in ett nytt tungt bakslag för City.
Efter bakslaget mot United gjorde City som de brukar, nämligen kom tillbaka på vinnarspåret direkt. Arsenal hade nyligen sparkat Unai Emery och Fredrik Ljungberg hade blivit utnämnd till tillfällig manager. Ett revanschsuget City körde över Arsenal och det blev aldrig en riktig match när City ledde med 2-0 efter 15 minuter. Till slut blev det 3-0 och detta följdes upp av en stark seger mot hemma mot Leicester med 3-1. Vi kunde där med, återigen, konstatera att Citys prestationer och resultat var inkonsekventa.
Andra förlusten mot Wolverhampton
Efter ett par starka prestationer och resultat var det i mellandagarna dags för nästa bakslag. På hemmaplan hade City tidigare under hösten förlorat mot Wolverhampton och den här säsongen skulle Nuno Espirito Santos gäng ta dubbeln mot City. Redan i den 12:e minuten blev Ederson utvisad och Bravo fick hoppa in i kassen. I samband med utvisningen tvingades Sergio Aguero bytas ut. Efter den jobbiga starten visade Raheem Sterling klass när han gjorde både 1-0 och 2-0 till City. I den 55:e minuten reducerade Matt Doherty och sista tio minuterna vände Wolves till 3-2 och tog en rättvis trepoängare.
City avslutade 2019 på ett bra sätt då de besegrade Sheffield United på hemmaplan med 2-0. Men eftersom Liverpool fortsatte vinna så kunde vi fira in 2020 med vetskapen om att City var 14 poäng ifrån serieledning. Samtidigt hade laget inför 2020 ett betryggande avstånd ner till femteplatsen på 10 poäng.
Där sätter vi punkt för reflekterandet över Citys inkonsekventa ligasäsong anno 2019/20. Om ett par dagar är jag tillbaka med del 2
