Orres tankar: Kompany och säsongens fjärde titel
Så var det dags att slutföra andra säsongen av Orres tankar. Det är hög tid för att ta farväl av en legend och fira en ny oförglömlig säsong.
Jag börjar väl med Vincent Kompany, som nu har bestämt sig för att sluta i Manchester City efter 11 år i klubben. Härnäst väntar ett uppdrag som spelande manager i Anderlecht, som han har ett tidigare förflutet i. Totalt deltog Kompany i 360 matcher och han vann fyra ligatitlar, fyra ligacuper, två Community Shields och två FA Cuper.
Jag tycker Kompany gör rätt som slutar nu och det är glädjande och värdigt att han fick så pass bra avslutande veckor som han fick. I själva verket är väl sanningen att så som vi sett Kompany de senaste veckorna, har vi egentligen inte sett han de senaste åren. Kompany har plågats av många skador och i vanliga fall har han inte funnits med i startelvan. Men nu har han varit skadefri och spelat en viktig roll i säsongens slutskede och han slutar med flaggan i topp. Det är så här vi vill komma ihåg honom.
Kompany har varit i City sedan sommaren 2008 då han värvades av Mark Hughes och har med andra ord genomgått en makalös resa. Minnena med honom är många men för mig kommer målet mot Leicester alltid väga högst, eftersom jag såg det på plats. Det känns sjukt så här i efterhand att just den matchen blev hans sista någonsin som spelare i tävlingssammanhang på Etihad Stadium.
Det känns just nu svårt att beskriva Kompany på ett värdigt sätt. Egentligen förtjänar han en bok snarare än ett par stycken, men detta är vad jag får fram just nu. Jag tror även min syn på Kompany kommer växa med tiden. Det som har präglat mina tankar om Kompany de senaste åren har väl egentligen varit hans skadeproblematik men faktum är att han är mer än så. Kompany är en legend och hans bra tillfällen i klubben kan ingen ta ifrån honom. Framför allt inte att han var med hela tiden från dess att City var ett utskrattat, storspenderande mittenlag under Hughes till dagens dominanta mästarlag under Pep Guardiola.
City framgångsrikast av alla engelska lag
Kompanys absolut sista match blev finalen i FA Cupen, som det ju för sig aldrig blev någon riktig match utav. Watford hade förvisso ett friläge som Ederson räddade vid ställningen 0-0. Men 2-0 i halvtid blev till slut 6-0. Jag blev lite förvånad inför matchen när jag såg att Gabriel Jesus startade istället för Sergio Aguero. Den gode Jesus svarade dock med att göra två mål, som även Raheem Sterling gjorde. Övriga mål gjorde av Kevin De Bruyne och David Silva.
Segern innebär att City vann sin sjätte FA Cup. Tidigare har det hänt 1904, 1934, 1956, 1969, 2011 och nu 2019. Titeln innebär även att City nu är det laget som vunnit flest stora troféer av de engelska lagen under 2010-talet. Manchester United vann sex titlar, Chelsea nio och City tio. Alltså har City varit Englands mest framgångsrika lag de senaste tio åren!
Även avseende poäng i Premier League de senaste tio åren, är City bäst. Om man avgränsar sig till topp 6-lagen, så ser det ut så här. Alla lag har spelat 380 matcher:
- Manchester City 812 poäng
- Manchester United 759
- Chelsea 750
- Arsenal 719
- Tottenham 710
- Liverpool 688
Bland all bitterhet finns det lite förnuft
Trots alla framgångar, är det få i den mediala världen som gläds med City. Det är sällan man läser positiva krönikor eller liknande texter när City når framgång. Därför får man försöka värna extra mycket om de positiva texterna. Mot denna bakgrund väljer jag att som avslutning på den här säsongen citera Martin Samuel från Daily Mail:
”City haven’t got a defender as expensive as Virgil van Dijk, a midfielder as costly as Paul Pogba, even a striker in the range of what Arsenal paid for Alexandre Lacazette. So do not be fooled. Other clubs spend, too — but perhaps not as wisely. The protectionist FFP rules, meanwhile, have always been about keeping the established elite in place. Back in 2010, they thought they were untouchable, but that complacency has been exposed. Never forget the clubs who made football all about money in the first place. What they really hate is City winning at their game.”
Dessa rader av Samuel tycker jag är tänkvärda både för många som kommenterar mina texter, men även för journalister som skriver för ”objektiv media”.
Hej då eller vi ses senare?
Det här är säsongens sista Orres tankar och det enda som återstår av säsongen är att hoppas på förlust för Liverpool i Champions League-finalen. Det skulle verkligen vara underhållande om City vann fyra titlar den här säsongen och Liverpool noll. Den första juni kommer jag hålla på Mauricio Pochettinos mannar.
Det här är andra säsongen jag skrivit denna serie av krönikor och återigen har jag blivit mållös över hur många som läst och kommenterat. Det är roligt att hålla på men det tar samtidigt en hel del energi att hålla regelbundenheten och hålla sig tillräckligt uppdaterad för att få ihop relevant material. Jag tycker det är kul att skriva men det känns som att sommaren kommer lägligt och det ska bli skönt att inte skriva något den kommande perioden. Vi få se om energin återkommer när det börjar dra ihop sig igen för gammal hederlig Premier League i slutet av sommaren.
Tack till alla läsare för den här fantastiska säsongen!
